Egon Motwhalls blogg

Ahhh, äntligen frihet!

2006-09-18T22:02:00.000+02:00

Är det bara inbillning eller har luften verkligen blivit lättare att andas sedan gårdagen? Känner jag inte hur sossepatraskets järngrepp om tillvaron har lossat, iallafall lite grann, sedan valförlusten? Hur den våta filt av inskränkthet och missunsamhet som sosseriet svept kring oss så länge antligen dragits bort?

Jo, jag tror fanimej det. Äntligen frihet! Äntligen du sköna nya värld! Ahhh.

Och snart för väll Fugelsang chansen att fara iväg ifrån den också, som extra majonäs på gurkan.

Ja, jag säger bara en sak:

Skål kosmonauter!

Jösses va sossarna är desperata

2006-09-17T16:15:00.000+02:00

Just nu åker en folkabuss fullproppad med SSU:are runt i Flogsta och med megafoner försöker man få folk att rösta på vänsterblocket.

Tro´t eller ej men jag tyckte mig just höra dem ropa att Miljöpartiet var alldeles utmärkt parti som man kunde rösta på om man bryr sig om miljön!

Shit pommesfrites va desperation kan få folk att göra ...

Hoppas bara deras farhågor besannas ikväll, jag håller tummarna för alliansen.

Den obligatoriska 911-bloggningen

2006-09-11T21:53:00.000+02:00

Av största respekt för de anhöriga till offren för elfte-septemberattackerna har tidningen Stockholm City i dag, på femårsdagen av attackerna, valt att på debattsidan publicera en artikel av den store USA-vännen självt. Jag talar förstås om den kände frihets- och demokratiförespråkaren Ali Esbati (plus någon annan helt ointressant person som jag inte ens kan uttala namnet på).

Artikeln håller sig på den vanliga intellektuella nivån vi lärt oss förknippa med Esbati: någonstans mellan SKB:s djupförvar och gröna linjens tunnelbana. Att jag ändå väljer att diskutera just den artikeln är av ren bekvämlighet. Tidningen råkade ligga på mitt lunchbord. Inte för att det spelar någon roll, det kunde lika gärna vara någon annan artikel av någon annan intellektuell från något annat MSM.

För allt bygger på två vanliga men mentalslappa antaganden. Tyvärr är artikeln inte på något sätt unik - alla vänsterns resonemang kring terrorismen är nämligen egentligen bara variationer på samma teman. Nämligen att kampen mot terrorismen är lika illa som terrorismen självt, och att terrorn automatiskt försvinner med dess grundläggande orsaker:

Terrorism drabbar oskyldiga. Precis detsamma gäller dagens terroristjakt. I stället för att möta terror med terror måste vi angripa orsakerna.

och

Den enda vägen bort från terrorismen är en rättvis världsordning med respekt för mänskliga rättigheter.

Båda dessa antaganden är förstås helt fel. Att med våld bekämpa terrorismen, så som de USA-ledda koalitionerna i Irak och Afghanistan gör är inte fel. Lika lite som det var fel att med våld bekämpa nazisterna. Tvärtom: det är inte bara helt rätt, utan dessutom helt nödvändigt.

Och det är definitivt att föredra framför terrorismen självt. Den som påstår något annat borde få sin psykiska hälsa undersökt.

För det andra så är den islamistiska fascismen - precis som dess europeiska nära släkting nazismen - en helt självständigt självgenererande rörelse vars existens, när den väl har uppstått någonstans, inte kommer att undermineras bara för att en "rättvis världsordning" inträder. Den rörelsen kommer nämligen att med våld motsätta sig en sådan förändring. Och utnyttja oredan som uppstår till att växa sig starkare. Enda sättet att bekämpa terrorismen på de platser den regerar är med våld. Militärt våld. Och mycket av det.

Den enda makt som f n kan klara av att leda sådant är (tyvärr) USA. Tough shit typ ... Get over it! Sen kan man verkligen ifrågasätta om två kommunister som Esbati et al verkligen är rätt personer att tala om den rättvisa världsordningen. Rättvisa är ju trots allt ett jävligt relativt ord, global eller inte.

Egentligen handlar det bara om en enda sak. Terrorismen passar inte in i vänsterns världsbild. Därför försöker man förtvivlat att få den till att handla om något annat än vad den gör. Västerländska koalitioner blir till imperialistiska ockupationsarméer, psykopatiska massmördare blir till frihetskämpar, fanatisk terrorism blir till "sociala klyftor". Och judar blir till .... ehhh, ja, judar.

Som vanligt alltså.

Likt en speedad dampunge på dagis, sitter man sen och bankar de fyrkantiga klossarna ner genom de runda hålen. Passar de inte är det hålen det är fel på!

Så fastlåsta vid sitt formulistiska USA-, kapitalism- och Israelhat är man att man inte ser skogen för alla träd. Eller så ser man den, men bryr sig inte. Den egna agendan är viktigare. På så sätt liknar kufvänstern de terrorister man säger sig vilja bekämpa, fast inte egentligen bekämpa. Tokar är vi allihopa!

Problemet är inte kampen mot terrorn. Problemet är terrorismen självt. Och dess apologeter.

Andra bloggar om:
elfte september, terrorism, Ali Esbati, tokvänstern

Guillou får brallorna neddragna

2006-08-23T19:11:00.001+02:00

Ni som till äventyrs missade mitt förra inlägg om Jan Guillous nya bok Madame Terror, får nu en ny chans att förstå djupet i detta litterära storverk. Detta i en artikel i dagens Expressen där ~~Harry Winter~~, förlåt Ingemar Dörfer heter han ju, sågar boken jämns med fotknölarna.
Det kan inte vara kul för Guillou - som glad amatör på den politiska thrillerns område - att bli utsatt för detta litterära kalsongryck från den riktige tungviktaren i branchen. Men välförtjänt efter alla dumheterna i boken. Så här skriver Dörfer:

Förenta staterna förfogar inte över nio utan elva hangarfartygsstyrkor. Sydafrikas luftrum försvaras alltsedan 1965 av Mirage III jaktplan. Jas 39 Gripen får man först om två år. Paul Wolfowitz har kanske dröjt sig kvar i Pentagon, men bara i Guillous fantasi.

Och så vidare. Dessutom vill jag själv tillägga att amerikanska flygplanet F14 Tomcat (som brukade heta F18 Tomcat i Guillous gamla romaner) nyligen är taget ur tjänst och följaktligen inte är aktuellt som den motståndare Guillou påstår.

Ja, jag ville passa på och glänsa lite själv.

Men det är ju inte felen i detaljerna eller smålögnerna som är denna romans stora brist. Som pulp fiction inklämd mellan Nick Carter, Bill & Ben och Remo på Pressbyråhyllan funkar ju boken alldeles utmärkt. Det är först när folk börjar ta Madame Terror som något slags seriöst inlägg i nutidsdebatten som det hela blir problematiskt. Tyvärr är det väl just det som många har gjort av recensionerna att döma. Man blir nästan mörkrädd när man läser att boken är "brännande aktuell" och liknande dravel. Folk vet fan inte vad de skriver om.

För att sammanfatta: Madame Terror är trams. Underhållande trams förvisso, men ändå inget mer än bara trams. Varför folk inbillar sig något annat måste vara ett av universums stora olösta mysterier.

Fast jag fattar inte varför jag skriver ett nytt inlägg om det här, ni som läser min blogg visste ju redan det. Eller hur?

Andra bloggar, om:
guillou, jan guillou, terror, madame terror, terrorism, israel, palestina, böcker, politik, mellanöstern

Madame Terror, eller, Hamilton – Återkomsten

2006-08-19T22:32:00.000+02:00

Jag höll på att få glädjefnatt när jag fick höra att Jan Guillou skulle komma ut med en ny bok i Hamilton-serien. Jan Guillou är lätt Sveriges bästa författare (möjligen med undantag av LGWP) och hans självsäkra, snudd på mentalsjukt machoeska berättarstil, gör att jag var beredd att förlåta alla hans dumdryga och världsfrånskilda Aftonbladet-krönikor den sista tiden bara för att få spendera lite mer tid med den svenska superagenten.

Tydligen lyckades Guillou inte hålla sig i skinnet länge nog för att undvika att kommentera utvecklingen i världen efter 9/11. Eller så börjar han få slut på pengar. Hursomhelst en ny bok blev det: Madame Terror, som enligt honom själv (Uppsalatidningen nr 33) är den bästa bok han någonsin skrivit, handlar om kriget mot terrorismen och har två kvinnor som huvudpersoner.

Historien är lika originell som osannolikt. Palestinska PLO har i hemlighet köpt en rysk ubåt utrustad med en jämfört med västmakterna överlägsen teknik (bl a en "grön laser" som ger den möjlighet att se långt under vatten) med målsättningen att med detta nya supervapen förinta den israeliska flottan.

Till och börja med måste jag göra klart – för alla som inte redan insett det – att det är uppenbart att Jan Guillou inte kan ett skit om vare sig ubåtar, vapen, militär teknik eller teknik överhuvudtaget; ett faktum hans omfattande research sällan förmår att dölja helt. Hans böcker är i allmänhet fulla av sakfel och denna nya bok är inget undantag. Så här skriver han t ex om den superkaviterande torpeden:

Den nya torpeden Schkval [sic] färdades inne i en gasbubbla, och gas rör sig fortare genom vatten än metall.

Ja så nu vet vi det, gas rör sig fortare genom vatten än metall!

Om ni tycker att det där lät sådär lagom kvasivetenskapligt så lyssna på hur en palestinsk underrättelseofficer beskriver sina kommunikationsmetoder för några av sina brittiska kollegor:

- Vi körde någon operation för några år sedan när hela kodsystemet baserades på en andraupplaga av Fantomen på Operan. Jag tror fortfarande jag kan texterna utantill.
- Fascinerande. Ni värjer er mot västerländsk signalspaning genom att ta ett teknologiskt steg bakåt?
- Helt rätt!
- Men då är ju allt förstört om vi kommer in och tar er grabbar när ni sitter och sänder där med alla partitur.
- Helt fel. Då vet vi att den enheten måste släckas ner och koderna bytas. Men om ni grabbar ta oss på signalspaning så får vi ingenting veta innan hela katastrofen ramlar ner över oss

Huhh?

Men om vi bortser från dessa detaljer, liksom andra skönhetsfel (t ex den dramaturgiska missen att mötet med USS Memphis som "förannonseras" i början av boken aldrig återkommer senare i berättelsen). Hur blir boken då?

Det börjar bra. Den första knappa tredjedelen av boken är faktiskt riktigt spännande. Vi får följa de palestinsk-ryska förberedelserna för att sätta den nya superubåten Jerusalem i sjön. Detaljerat och sakkunnigt (nåja) beskrivs det politiska spelet bakom tillkomsten av den palestinska flottan: hur man köper en ubåt av ryssarna, hur man - mitt framför ögonen på MI6 - rekryterar brittisk nyckelpersonal till besättningen, hur man utrustar båten och övar besättningen. Långsamt. Metodiskt.

Här finns tillochmed ett embryo till någon slags "förståelse" för de mekanismer som driver annars normala människor att bli terrorister, komplett med peudoreligösa förtecken. Eller som en falsk imam i boken uttrycker det:

Koranen är i sanning en underbar skrift [...] Man kan faktiskt hitta bevis för vadsomhelst, bara man kan allt utantill

Så här långt hade det lika gärna kunna vara en bok av Tom Clancy.

Men sen skiter det sig rejält. Glöm om allt snack om att boken handlar om två starka kvinnor (Condi och palestinskan Mouna). För på sidan 120 gör nämligen viceamiral Carl Gustav Gilbert Hamilton, f d officer och gentleman i Hans Majestäts flotta, entré "som bifigur" och stjäl hela showen (förstås). Hädanefter får de två kvinnliga "huvudpersonerna" nöja sig med att följa med på seglatsen som Sideshow-Husseini och Sideshow-Rice.

Det är också här det övergår från att vara spännande Clancy till att bara bli fånigt.

Det är nämligen besserwissern, politruken och överklasspedanten Hamilton som Guillou har återkallat i tjänst. Den introvert självrannsakande Hamilton, liksom den bistre Dolph-Lundgren-action-figurinen Hamilton, har han lämnat kvar hos psykoterapeuten respektive hyllan i leksaksaffären. Ni som har läst Guillou förut vet vad jag menar.

Resten av boken är en enda lång kryssning mellan halsbrytande mediastunts och väl tillrättalagda moralkakor om världens tillstånd, varvat med ändlösa diskussioner om vilken blåvitrandig undertröja som passar ihop med vilken sjömansjacka, vem som sover över vem och i vilken koj, vilken utmärkelse som skall hänga till höger om vilket Navy Cross, vilket Georgiskt vin som passar till vilken Sibirisk råbock och ...

Ja ni fattar.

Som en modernt mediatränad kapten Nemo seglar sedan Hamilton med besättning runt på den världspolitiska arenan lika friktionslöst som Jerusalems Skval-torpeder glider fram genom sina "bubblor av gas".

Trovärdigt? Nej. Underhållande? Ja, ibland. Ibland inte.

Naturligtvis får vi stifta bekantskap med den naivt svartvita världsbild som Guillou så gärna ger uttryck för i sina krönikor: Israeler är elaka; Palestinier är snälla; Dubya är religiös och dum i huvudet och ute efter oljan i Irak, och Rummy och Cheney är skjutglada babianhannar. Inte fullt så kategoriskt ideologiskt-ologiskt som i Aftonbladet kanske, men närapå. Fast det var väl väntat.

Med det stora problemet ligger i hela upplägget med boken. Enligt honom själv ska den handla om "kriget mot terrorn". Men det gör den inte. Heller. Istället för att ta tag i problematiken kring terrorismen och dess uppkomst, så gör Guillou som han alltid gjort när han vet att han har fel. D v s han antingen ignorerar problemet eller låtsas att allt handlar om något helt annat. Madame Terror är inget undantag.

Guillous utgångspunkt påstås vara att

Terrorister är de som har billiga vapen och slafsiga uniformer. Har du dyra vapen och fina uniformer är du aldrig terrorist.

(intervju i Uppsalatidningen nr 33). Men han visar aldrig sin tes.

Han gör det nämligen väldigt lätt för sig när han tar palestiniernas parti i konflikten med Israel. För Hamilton och hans besättning följer Genevékonventionen på ett sätt som skulle gett kapten Rabb och överstelöjtnant MacKenzie ("JAG" ni vet) tårar i ögonen av lycka. Militära mål träffas med kirurgisk precision av Jerusalems supervapen, främmande ubåtar engageras först efter det att de skjutit först, krigsfångar behandlas korrekt och ges medicinsk vård efter behov. Inga civila skadas men ett stort nummer görs av att palestinier och ryssar ställer upp för att ge blod till sårade israeliska sjömän. Och så vidare.

Islamofacistiska grupper som Hamas, Hizbollah och Al-Qaida däremot, avfärdar han snabbt och i förbifarten som galningar. Så var det inte mer med det.

Det är naturligtvis ett avsiktligt bedrägligt grepp Guillou använder sig av för att smutskasta Israel och den amerikanska kampen mot terrorismen. För verklighetens palestinska motstånd följer ju verkligen inte några konventioner när man självmordsbombar kaféer och svär att utplåna staten Israel från kartan. För hade man gjort det, och nöjt sig med sitt eget suveräna territorium (iofs ett rimligt krav), hade konflikten sannolikt varit slut för flera decennier sedan och Guillous fiktiva palestinska flotta hade aldrig behövt gå till sjöss. Men så är som bekant inte fallet.

Och visst hade berättelsen blivit mer intressant och relevant ur ett dagspolitiskt perspektiv om t ex någon av Jerusalems kryssningsrobotar missat sitt mål och träffat ett bostadshus istället och man på CNN hade sett räddingspersonal paraderat runt med döda israeliska småbarn (inte ett troligt agerande från israelerna, jag vet, men ändå) likt händelserna i Libanon. Eller om man tvingats använda "tortyr" på sina fångar för att tvinga fram uppgifter om den israeliska flottans dispositioner. För var går gränsen mellan tillåtet våld och övervåld i dagens komplexa konflikter? Hur vet man när man passerat den gränsen? Teman Guillou tagit upp många gånger tidigare i Hamilton-serien.

Men nej, sådana dilemman ställs vare sig Hamilton eller vi själva inför i Madame terror. Här är allt så där jävla äppelkäckt tuttinuttigt rakt igenom. Inga komplikationer får störa den ensidiga hyllningen av den palestinska motståndskampen. Vilket får mig att tänka på Comic Book Guy i the Simpsons:

Just det.

Men jag ska vara snäll. Jag ger Madame Terror två sänkta attackubåtar i Los Angeles-klassen av fem möjliga. Kom igen nu Janne, bättre kan du!

Uppdatering 20 aug: Bild & länk till bok + diverse små textkorrigeringar.

Andra bloggar om:
guillou, jan guillou, terror, madame terror, terrorism, israel, palestina, böcker, politik, mellanöstern

Jag är inte nazist, men ...

2006-08-12T17:40:00.000+02:00

... jag stöder det nazistiska Hizbollahs kamp eftersom seger för Hizbollah "producerar det bästa slutresultatet". Staten Israels förintelse.

Men nazist är jag alltså inte. Absolut inte.

Detta eftersom min vilja att se Israel utplånat bygger på berättigad kritik mot Israels politik. Och då är det ju helt okej att vilja se ~~judarna~~ israelerna döda och inte alls nazism. Nejdå.

Dessutom kan det ju inte vara nazism eftersom nazister är rasistiska och alla som inte tycker som jag är rasister eftersom dom tycker mer synd om döda judar än om döda araber och dessutom så är det israelerna som är rasister. Alltså kan jag verkligen inte va nazist. Sådeså!

------------------

Ja, ni som ännu inte har läst nazisten (som alltså inte är nazist) och DN-kultur-medarbetaren (vad annars?) Andreas Malms artikel i Expressen slipper nu undan det obehaget. Resonemanget ovan sammanfattar nämligen det hela ganska bra.

För er som redan genomlidit eländet, men (som resultat härav) blivit för utmattade för att själva blogga om det, har jag själv (efter att ha ätit en hel burk med koffeinpiller) gjort en snabbfisk av artikeln:

Pulvriseringen av Libanon går nu in på sin andra månad. Den israeliska industriministern förklarade för en tid sedan att hela södra Libanon ska förvandlas till en sandlåda och dag ut och dag in mal Israel ner broar, bostäder, hela byar till sand. Enligt premiärminister Ehud Olmert består den stora militära framgången hittills i att befolkningen i södern närmare en miljon människor har drivits på flykt. Enligt justitieministern är varje människa i södra Libanon en terrorist, enligt armén förtjänar alla slags civila mål en rejäl halvtonsbomb. Massakrerna har blivit daglig rutin. 40 civila dör ena dagen, 30 nästa, 60 dagen därpå.

Men ...

Både i ord och handling är kriterierna sedan länge uppfyllda: detta är etnisk rensning, och förstörelse av ett helt land.

... men ...

Men nej! Det är staten Israel som för krig! Då är rollerna i evighet fixerade: på ena sidan står det judiska folket som kämpar för sin överlevnad, på andra sidan nazister som vill utrota dem. Det är i denna halvsekelgamla tradition, aktiverad varje gång Israel invaderar något av sina grannländer, som Rasmus Fleischer (Expressen 7/8) definierar det pågående kriget som ett förintelsekrig. Att jag och tidningen Arbetaren uttryckt stöd för Hizbollahs motståndskamp är stöd till judeutrotning.

... men hallå, ...

Den som är vid sina sinnens fulla bruk kan förstås förnimma något annat. Det här är ett krig där den ena parten, Israel, verkar för att utplåna södra Libanon som livsdugligt samhälle, krossa den enda militära kraft som har förmåga att värna landets gränser och arrangera den libanesiska sandlådan precis som Israel behagar. Ett krig där den andra parten, Hizbollah, verkar för att Libanon ska återfå ockuperat territorium, för att en miljon flyktingar ska få återvända till sina hem, för att landet ska befrias från invasionsstyrkor och permanenta bombmattor.

... men ... [är du klar nu?], Israel hade ju dragit sig tillbaka från södra Libanon. Och bytt till en mer fredsvänlig regering. Och börjat skära ner sin försvarsanslag. DÅ anföll Hizbollah, helt oprovocerat. Det går inte att komma ifrån det faktum att det faktiskt var Hizbollah som började!

Ställningstagandet för motståndskampen grundar sig på fundamentet för allt vad folkrätt och världssamfund heter: frihet från främmande ockupation.

Läs: Frihet från främmande judisk ockupation. Främmande persisk ockupation går tydligen bra.

Ingen som någonsin läst vad jag har skrivit, eller vad som står i Arbetaren, kan tro att det handlar om trosbekännelse eller ideologi, att jag är islamist, anhängare av den Islamiska Republiken av Iran eller vill utrota judar.

Men jag läser vad du skriver HÄR, Andreas Malm, och drar mina slutsatser ...

[Sedan följer en lång harang om varför Rasmus Fleischer är en dålig människa som jag hoppar över.]

Att nära 30 gånger fler civila har dött i Libanon, eller att omkring 90 procent av Israels dödsoffer är civila medan 62 procent av Hizbollahs dito är soldater rör honom inte i ryggen.

Enligt Malm så krigar Israel på ett dåligt sätt. Nå, det är ju lätt åtgärdat. Det enda den israeliska armén behöver göra är ju att fästa bajonetterna, jaga upp sina civila ur skyddsrummen och driva dem som mänskliga sköldar framför sig upp mot Hizbollahs ställningar och, vips, så ändras kill-ratiot till något för Malm mer moraliskt godtagbart.

Hmm, undrar om det finns något fel med den idén ...

Nästan 90 procent av libaneserna stöder Hizbollahs motståndskamp.

Och? Cirka 85% av israelerna, höger som vänster, stöder Israels (som alltså är en demokrati där folk faktiskt får tycka som de vill) kamp. Betyder det att israelerna bara har 5% fel?

Stöd till Hizbollahs motstånd grundas i avsky mot den rasism som faktiskt regerar Mellanöstern. Det är den rasism som säger att arabiskt blod är billigare än vatten, medan en israelisk tår är dyrbar som guld.

Men om arabiskt blod spills i terroristattacker t ex i Irak, där det sker varje dag i större skala än i Libanon, är det då lika hemskt som när det sker i Libanon? Tydligen inte, såvida det inte är amerikanerna som råkat stått för dödandet förstås, för då är det plötsligt jättehemskt.

För arabiska liv har som bekant inget egenvärde. Araber är inte människor av kött och blod – med egna viljor, drömmar och ambitioner – utan bara den fond mot vilken extremvänsterns hatiska antikapitalistism och demokratiförakt projiceras. I Malms värld bestäms värdet av ett arabiskt liv bara av om det är en israel eller en annan arab som släcker ut det det.

Det kan man också tycka är rasistiskt.

Sensmoral: Folk häver ofta ur sig diverse epitet, som rasist/fascist/nazist, i alla möjliga och omöjliga sammanhang, bl a i debatter på nätet, utan egentligen definiera vad begreppet innebär, eller utan att man kanske egentligen menar vad man skriver. Jag gör det nog själv ibland.

Vad man kanske menar när man använder de här begreppen är istället "åsikter som jag tycker lika illa om som om de hade varit fascistiska" eller helt enkelt "person vars åsikter jag finner motbjudande".

Låt mig därför vara helt klar på vad jag menade när jag kallade Andreas Malm för nazist i inledningen. För jag menar verkligen vad jag skrev: att Malm är en person med "åsikter som i allt väsentligt överenstämmer med, och täcker in huvuddelen av, nazismens". Inget mer. Inget mindre.

Och nej, jag är inte dum. Jag förstår visst det spinn som Malm försöker sig på i sin artikel: Att Israel är imperialistiskt och för aggressionskrig mot Libanon i syfte att expandera det egna territoriet, ungefär som hitlertysklands invasion av Polen.

Men jag köper det inte. Och antagligen gör Malm inte det heller eftersom han duckar för de mest uppenbara invändningarna mot sin egen teori: nämligen att Israel är en fungerande demokrati och demokratier ägnar sig i regel inte åt den typen av krig, och att det faktiskt var Hizbollah som började. Malm ljuger alltså om sina motiv. Frågan blir då vad som den bakomliggande motivationen till hans Hizbollah-hyllande artikel?

Svaret är enkelt: Andreas Malm ÄR nazist! Inga "men" ...

Chalk up one more for the blogs !

2006-08-06T16:48:00.000+02:00

Reuters gör en full pudel med trippel axel, efter att deras fotografi av brinnande hus i Beirut bevisats vara falskt (se mitt tidigare inlägg).

Återigen har mainstreammedia visat sig vara helt värdelösa på att sköta sitt jobb (och återigen i mellanösternfrågan). Ännu en gång har Bloggarna satt nyhetsproffsen på plats.

Njut av denna bild:

Ahhhh !

I vår Photoshop™-skola har vi kommit till avsnittet ...

2006-08-06T14:15:00.000+02:00

... om kloningsverktyget.

Så du är fotograf. Du är utsänd till Beirut av något nyhetsmedia för att bevaka den pågående konflikten i Libanon. Ett viktigt uppdrag.

Problemet är bara att hotellet du bor på har pool. Och bar. Vid poolen.
Och så förstås drinkar, goda drinkar, till ett pris som man som västerlänning bara inte kan säga nej till.

Så du vaknar upp vid halv-tvåsnåret på eftermiddagen med en sjuhelsikes baksmälla. Just då ringer chefen, via bolagets dyra satellittelefon, och undrar vart fan bilderna av morgonens bombanfall tagit vägen. De bilderna som du just supit bort.

Lung, bara lugn. Det är nu du har nytta av din medhavda laptop och dina kunskaper om Photoshops kloningsverktyg.

Så här gör du:
Ta en gammal bild av Beirut...
... en bild av ett brinnande oljeraffinaderi ...
... "klona" lite och, vips, så har du trollat fram lite sionistisk bombrök på ditt gamla foto:

En varning dock. Som du ser har jag (i påvisande syfte) avsiktligt slarvat lite med bilden. Röken i övre högra hörnet ser regelbunden ut; ett typiskt tecken på att fotot är "klonat" som till och med en amatör
omedelbart avslöjar.

Såvida inte amatören jobbar på Reuters förstås ...

(tipsat via Captain´s Quarters)

För att citera Austin Powers ...

2006-06-05T15:59:00.000+02:00

... så borde a cunning linguist vara H&M:s marknadsföringsavdelnings nästa rekryteringsuppdrag.

Omtapetsering med mera ...

2006-04-17T21:44:00.000+02:00

Som ni ser har jag snyggat till lite på bloggen, med ett bättre färgschema och några andra små detaljer. Nya länkade svenska bloggar är bloggie style, Om utrikesfrågor och Magnus orerar. Nya utländska bloggar är (den prisbelönta) Captain´s Quarters och den alltid intressante James D. Hudnall (som bl a har en lång och bra serie om hemligheten bakom bra skrivande).

Rekommenderas!

Jag har också placerat min
Uppsalablogg på bloggkartan.se.

Intelligenstest för kulturskribenter: Förstå budskapet i South Park

2006-04-16T22:31:00.000+02:00

Det kan fan inte vara lätt att vara kulturskribent på någon av våra stora svenska dagstidningar. Inte nog med att man måste skriva fullständigt obegripligt abstrusa texter, med så många egendomliga ord och avancerade meningssammansättningar som det bara är möjligt – man måste dessutom känna sig hemma i de mest snåriga av tankelinjer, och hitta på de mest invecklade och långsökta orsakssammanhang som tänkas kan, för att på så vis kunna förklara tillståndet i vår omvärld. Som sagt, ett tufft jobb.

Kanske behöver man kunna lite om kultur också.

För en person med hemvist inom den naturvetenskapliga domänen torde detta vara en främmande värld. Där är det nämligen vanligtvis så att enkelhet och tydlighet är eftersträvansvärda begrepp – även om de ämnen man behandlar sällan är triviala – om inte annat så för att ge framställningarna i de vetenskapliga texterna högre trovärdighet.

Men så är alltså inte fallet inom kulturjournalistiken. Kanske finns det något djupare sammanhang vanliga dödliga inte förstår, som ger de här obegripbara kulturartiklarna ett egenvärde; men annars ligger det nära till hands att gissa att det är det dunkelt tänkta som blivit till det obegripligt skrivna.

"Occams rakkniv", vars innebörd är att den enklaste förklaringen till ett fenomen troligen är den mest korrekta, är ett begrepp som används frekvent inom naturvetenskapen. Men som kulturskribent blir man nog mer bekant med dess antites, för där är de mest tillkrånglade sambanden de mest populära. Eller rättare sagt: De mest tillkrånglade resonemangen som implicerar George Bush och den "amerikanska imperialismen" som primär orsak till allt elände i världen.

Som kulturjournalist måste man förstås nämligen vara vänster också. Och helst med en bekväm marginal till den politiska mittlinjen.

För att påvisa min tes, har jag nedan sammanställt ett litet "intelligenstest" för kulturskribenter. Bakgrunden till testet är att just kulturjournalister tycks ha en blind fläck. En viss typ av samhällsbetraktelser tycks nämligen helt ligga utanför dessa kulturnissars begripbarhetshorisont; nämligen bitsk satir som går på tvärs mot deras egen politiska världsåskådning. Följaktligen misslyckas man ofta helt med att förstå budskapet i t ex Trey Parker och Matt Stones filmer. Många trodde faktiskt att filmen Team America i huvudsak var Bushkritisk. Tro mig, det var den inte. Man kan tycka att scenerna med Michael Moore som självmordsbombare,Hans Blix som hajföda och Hollywood-vänstern som bad-guys skulle gett en ledtråd. Men inte då.

Nyligen har två omdiskuterade episoder (s10e03 och s10e04) av serien South Park visats i amerikansk tv. De innehåller ett viktigt budskap. Episoderna finns grovt sammanfattade i de två föregående inläggen på denna blogg (Cartoon Wars I och II, spoilervarning! För enkelhetens skull och för att undvika alltför mycket svengelska har jag undantagsvis postat hela de inläggen på engelska.)

Testet går ut på att gissa vad det budskapet är (ledtråd: ja, Bush är med på ett hörn, men det handlar faktiskt ändå inte om att han är orsaken till allt som är dåligt här i världen).

För att kvalificera sig som kulturskribent i någon av våra stora dagstidningar bör man alltså misslyckas med att se något uppenbart budskap.

Lycka till!

Uppdatering: Stavfel, m m fixade (se kommentarerna).

South Park: Cartoon Wars I

2006-04-16T22:30:00.000+02:00

South Park: Cartoon Wars, Episode I.

Stanley´s Mom: But the bubble-gum prince wasn´t afraid.

Stanley´s Mom: He knew that the land of chocolate was safe, for ever and ever.

Stanley´s Mom: Good night my little angel ...

Stanleys Dad: S-O-N!

Stanley: What?

Stanley´s Dad: Get up! Gotta get your shoes on, gotta get out of here, MOVE!

Stanley´s Dad: Take this! We got to bring all the water we can! Shelly! Go get my gun!

Stanley´s Dad: Come on!

Someone: Take cover in the community center again!

Stanley: Dad? Dad, what the hell is going on?

Stanley´s Dad: A cartoon! A cartoon is about to air on American television with ... with the muslim prophet Mohammed as a character!

Stanley: So?

Stanley´s Dad: SO?! Stanley, Mohammed is sacred to the muslim pepole! Ever since those cartoons in Denmark the rules have changed! Nobody shows an image of Mohammed anymore!

Kyle´s Dad: Which cartoon is it? What cartoon would be so insensitive as to have Mohammed as a character?

Stanley´s Dad: Who do you think? The cartoon that is always pushing buttons with their careless toilet humor! Family Guy!

Stanley: Oh, come on people! Do you really think anybody´s gonna be that pissed of about a cartoon?

TV Announcer: Once again, a cartoon depicting the muslim prophet Mohammed is set to air tonight on Family Guy!

TV Announcer: The news has already sparked a shockwave of protests througout the muslim world.

TV Announcer: All over the Middle East, muslims are burning the American flag and Family Guy-posters. Muslim terrorist al-Zawahri made this statment:

al-Zawahri: We are so super pissed of at ´Family Guy´. ´Family Guy´ isn´t even that funny of a show. A Jihad on ´Family Guy´and the ´Family Guy´ nation!

Stanley´s Dad: We stay here through the night. Wait it out to see if they do anything. If we are still alive in the morning - then we´ll know we are not dead!

In the morning ...

Mrs. Garrison: It´s okay!

Stanley´s Dad: We´re alive. WE´RE ALIVE!

Jimbo: Listen! FOX-network censored the image of Mohammed at the last minute!

Stanley´s Dad: Well, it looks like we dodged a bullet ...

Kyle: okay guys, check it out!

Cartman: You TIVO every episode of Family Guy?

Kyle: Dude, it´s a good show!

Stanley: Yeah, lots of pepole like Family Guy!

Lois Griffin: Peter! I can´t believe you invited your old highschool sweetheart for dinner!

Peter Griffin: Well, maybe we can just have tea?

Brian Griffin: You mean like the time you had tea with Mohammed, the prophet of the muslim faith?

Peter Griffin: Come on Mohammed, let´s have some tea!

Mr. T: Try my Mr-T, Tea!

Kyle: That´s it! That´s all they did?

Cartman: Oh, man! That´s not cool. Seriously that is not cool!

Stanley: What? What´s the big deal?

Cartman: What´s the big deal?! You guys - they just made fun of the religion of an entire group of people!

Cartman: You guys think that is ok? You care at all about peoples feelings?

Kyle: Since when do you care about being sensitive to peoples religion, Cartman?

Stanley: Yeah, you make fun of peoples religion all the time!

Cartman: That´s different. I´m just a little boy, that´s a cartoon, millions of people watch it! How would you feel Kyle, if there is a cartoon on television that made fun of jewes all the time? Huh?

Kyle: Ehh ...

Cartman: I´m telling you guys, it´s wrong. It´s wrong! It´s wrooooong!

Kyle´s Mom: Yaaaah! It´s Family Guy! Quick Gerald, do something!

Kyle´s Dad: Yeeaaahhh!

Kyle: Dad! Dad! What´s wrong?

Kyle´s Dad: It´s okay, it´s dead!

Kyle´s Mom: You boys know you´re not supposed to watch that careless show!

Kyle: Mom! It was nothing! Mohammad just stood there and then drank some tea!

Kyle´s Mom: You boys don´t understand anything! It´s obvious you all need muslim sensitivity training!

Mrs. Garrison: Welcome to muslim sensitivity training!

Mrs. Garrison: It is important for us to understand why the muslims feel the way they do.

Mrs. Garrison: And why we can never show an image of Mohammed!

Kyle: No! Muslims can not show an image of Mohammed.

Mrs. Garrison: Kyle, you are not being very sensitive!

Cartman: Weah Kyle, maybe you think this is funny. But the rest of us don´t!

Mrs. Garrison: Put yourselves in the shoes of a muslim. It´s friday night but you can´t have sex and you can´t jack off. There is sand in your eyes, and probably in the crack in the ass, and then some cartoon comes along from a country where people are getting laid and mocks your prophet. Well you know what, I would be pretty pissed off too!

Speaker: Attention students, proceed to the school gymnasium immediately, for an emergency announcment!

Principal Victoria: Quiet students! Quiet!

TV Announcer: Once again, we have just learned the Family Guy-episode featuring Mohammed was only part one of a two parter! And part two is going to air next week with Mohammed uncensored!

TV Announcer: Fox studios claims that the Family Guy writing staff has demanded that the Mohammed character be seen i full view! The head of Fox had this to say:

FOX President: Family Guy is our biggest show. If they insist we don´t censor their work then we ... we can´t!

TV Announcer: Once again bitter riots have started in the Middle East. This time even more massive. And terrorist leader al-Zawahri has issued a threat:

al-Zawahri: Seriously, ´Family Guy´ isn´t even that well written. The jokes ar all interchangable an usually irrelevant to the plot. When this episode airs - our retaliation will be MASSIVE!!!!

Cartman: Goddam Family Guy! Now they are just provoking people. It´s like they want a holy war!

Cartman: You guys, this is serious! We have to do something!

Kenny: Like what?

Cartman: We have to go to FOX-network in LA. We have to go and ... try to get that episode pulled! You guys with me?

Cartman: Then we ride our big-wheels!

Stanley: To Los Angeles?

Cartman: If that is what it takes, yes! We have to talk to the network. The Family Guy writers aren´t gonna back down!

Kyle: Well good for them they shouldn´t. The writers are standing up and saying that they aren´t going to be intimidated!

Cartman: Intimidated? You think that is what this is about, Kyle?

Kyle: Alright dude! What the hell has gotten into you? I don´t trust, for one second that your sudden concern for the muslim people is real.

Cartman: Alright fine Kyle! Forget the muslim faith for a minute. People can get hurt. If ten people died just because Family Guy just had to have their little joke, will you still think it´s funny?

Cartman: What if a hundred people died? Would it be funny then Kyle?

Cartman: I´m going to Los Angeles. I´m gonna do whatever I can to get that episode pulled before this gets out of hand! Somebody has to speak for the muslim people! Somebody has to speak for what´s right!

Next day ...

Cartman: Come and try to stop me? It isn´t gonna work!

Kyle: I didn´t come to stop you. I ... I think you´re right Cartman, I want to help you get the Family Guy-episode pulled!

Kyle: I feel like I have to try. People can really get hurt, and a joke just isn´t worth that!

Cartman: Alright, let´s roll!

Town meeting ...

Mayor McDaniels: People, people, quiet please! We must not panic!

Stanley´s Dad: Well what are we gonna do mayor? Part two of the Family Guy airs in six days!

Mayor McDaniels: I believe professor Thomas from the university has come up with a solution!

Prof. Thomas: Thank you mayor. Now look everyone. Muslim terrorist and extremists are threatening us for what Family Guy is going to do, because they wrongly grouped us together. Our only hope is to make the muslim extremist know that we had no part of the Mohammad-episode.

Jimbo: So how do we do that?

Prof. Thomas: We bury our head - in sand!

Prof. Thomas: We can each dig a hole in the sand, stick our heads in the hole and then have the person to our left bury them. If we can manage to get every persons head buried deep, deep in sand before the Mohammed episode airs, we can avoid looking like we´re responsible for any part of this at all.

Man in Audience: No, no! Wait a minute! That´s ridiculous! Look, what we need to do is just the opposite! Freedom of speech is at stake here don´t you all see?

Man in Audience: If anything we should all make cartoons of Mohammed, and show the terrorists, and the extremists that we are all united in the belief that every person has the right to say what they want. Look people, it´s been real easy for us to stand up for free speech lately.

Man in Audience: For the past few decades we haven´t had to risk anything to defend it. But those times are going to come, and one of those times are right now! And i we aren´t willing to risk what we have, then we just believe in free speech, but we don´t defend it!

Stanley´s Dad: I like the sand idea!

Teacher: Yeah me too!

Kyle´s Dad: Yeah, the sand thing sounds much simpler!

Mayor McDaniels: We gonna need eight dussins of shovels and sixteen tons of sand. Let´s move pepole!

Kyle: If we keep our stops to a minimum, we should be able to get the episode stopped just in time!

Cartman: Yes, and in just a few weeks from now, Family Guy will be of the air forever!

Kyle: Of the air?! But ... we are just going to try to get the Mohammed-episode pulled.

Cartman: It´s simple television economics, Kyle. All it takes to kill a show forever is to get one episode pulled! If we convince the network to pull this episode for the sake of muslims, then the catholics can demand that a show they don´t like get pulled. And the people with disabillities can demand that another show get pulled! And so on, and on, until Family Guy is no more!

Cartman: It´s exactly what happeded to Lavirgne and Shirley!

Kyle: This isn´t what i signed up for. I like Family Guy Why do we have to get it of the air forever?

Cartman: Because they ... they made fu ... fun of muslims and ... and that´s wrong.

Kyle: But that doesn´t mean that it has to go of the air. You should like that show. Your sense of humor is just like Family Guy!

Cartman: Don´t you ever, EVER, compare me with Family Guy!

Kyle: You unbelivable son of a bitch! You never cared about the muslim religion. Or the safety of the people of America! You just wants Family Guy of the air!

Cartman: I´m nothing like Family Guy! When I makes jokes they inherit from a story - deep situational jokes based on what is relevant and has a point. Not just one random, interchangable, joke after another!

Kyle: I can´t belive I let you scare me into taking your side. You used fear to make me stop believing in free speech!

Cartman: I don´t need you to get that episode pulled!

Kyle: No! I am not letting you go to that television studio, and pretend to care about safety and sensitivity to get a show you don´t like of the air!

Kyle: Cartman!

Cartman: Ha ha ha ha, so long, Kyle!

Kyle: You son of a bitch! I won´t let you win, you hear me?

Narrator Voice: And the final battle between good and evil ...

Narrator Voice: ... is finally waged!

Narrator Voice: Will the cartoon be allowed to appear uncensored?

Narrator Voice: Will Family Guy be destroyed?

Narrator Voice: Will Television executives fight for free speech?

Narrator Voice: Or vill Comedy Central puss out?

South Park: Cartoon Wars II

2006-04-16T01:40:00.000+02:00

The continuation of Cartoon Wars, Episode I.

Announcer: And now, the thrilling conclusion of Cartoon Wars ...

Announcer: ... will NOT be seen tonight so that we can bring you this Terrance and Phillip television special ...

Phillip: Oh, look who´s coming. Isn´t that Mohammad, the holy prophet of the muslim religion?

Mohammad: Hey guys, how’s it going?

Phillip: OK! What the hell is going on?

Phillip: You censored out the image of Mohammad in our television special!

CBC Network President: Ehh, you know the rules. No-one can show the images of Mohammed anymore. It is dangerous!

Phillip: We demand that you run Mystery at the Lazy-J Ranch with Mohammed uncensored! OK?

CBC Network President: Hey! I run this network, not you guys! And if you ask me, your shows have become so preachy and full of messages they’ve forgot to be funny.

Terrance: But Family Guy is going to run Mohammed uncensored on an episode that airs tonight!

CBC Network President: I doubt it. I bet, right now somebody is on their way to Fox network to demand that that episode be pulled!

Meanwhile at the FOX-network headquarters in i Los Angeles ...

Cartman: I demand that the Mohammed-episode be pulled before it airs tonight. It´s incendiary, it´s offensive to muslims and people can get hurt. It´s Wrong, it´s WRO-O-ONG!

Reception Lady: Oke-e-ey! But if you have a problem with Family Guy you gonna have to wait in line. That lille guy over there has an appointment trying to get Family Guy of the air altogether.

Cartman: Dude, can I go before you?

Bart: Eat my shorts!

On the route to LA ...

Kyle: What the hell is going on?

Kyle: Hello? Excuse me, I need to get to Los Angeles!

Kyle: Hello?

SNN Announcer: It started out as an idea in a small town in central Colorado ...

SNN Announcer: The idea has now spread all over America.

SNN Announcer: Muslims continue to riot in the Middle East demanding that Family Guy not air tonights episode.

SNN Announcer: And muslim terrorist continue to make threats ...

Zawahri: ´Family Guy´ better not show Mohammed tonight. I´m serious. ´Family Guy´ isn´t funny.

SNN Announcer: Usama Bin Ladin had this to say:

Usama Bin Ladin: If you look closely at the writing in ´Family Guy´.
Usama Bin Ladin: You will see that the jokes never derive from the plot.
Usama Bin Ladin: And I think that´s totally gay.

SNN Announcer: Bin Ladin went on to say that if Family Guy shows the image of Mohammed as planned, the terrorist retalitation will be immediate.

At Fox ...

Cartman: Look kid, if you hate a TV-show. All you have to do is to get an episode pulled. Pretty soon the show is compromised and it gets of the air.

Bart: Cool man!

Cartman: So, my plan is to use this whole Mohammed-thing as a way to scare the network into pulling tonights show. I´m gonna use fear to get them to do what I want!

Bart: Isn´t that like ... terrorism?

Cartman: No! It isn´t LIKE terrorism. It IS terrorism!

Press conference at the White House:

President Bush: I want to assure the American people, that as president I have exhaused every possible solution. Unfortunately, Mohammed will appear uncensored on Family Guy tonight at 7.

TCO reporter: Mr. President, can´t you force the Family Guy writing staff not to write anything about Mohammed?

LSX reporter: Couldn´t you throw them in prison?

President Bush: Look! The fact of the matter is that Family Guy writing staff is protected by something called the First Amendment!

Reporter: And what exactly is this "First Amendment" Mr. President?

President Bush: ... you know ... right to free speech!?

Press: Yaaahhh! Arrgghh!

Reporter: Mr. President, when your administration came up with this ... "First Amendment" did it not forsee a problem like this might happen?

President Bush: Well ... we didn´t come up with this "First Amendment", it was already in place.

Reporter: Forgive me Mr. President, but this "First Amendment" sounds like alot of bureaucratic yibberydrew ...

Cartman meets with the Fox-executives ...

Cartman: Hello gentlemen, ladies. My name is Little Danny Pocket, and I won´t take much of your time.

Cartman: Please excuse my tiny crutch, it´s the only way I can get around these days. Aow!

Cartman: You see, my father worked for a newspaper in my native country of Denmark. His newspaper showed an image of Mohammed and two days later terroist suicide-bombed his building.

Cartman: I was in the lobby when it happened. First one terrorist suicide-bombed us. Then dussins more.

Cartman: They just keept coming. Suicide bombers running into the building and blowing up one after another. They were like mexican jumping beans.

Cartman: I dont wanna se people here at your studio getting hurt because, that would be, ofcourse, your responsibility.

Fox President: Take this noble child over to Family Guy offices. If he can scare them as he has scared us, maybe we can pull the Mohammad episode after all.

Cartman: Yes, and then Family Guy is as good as dead ...

Fox President: What was that?

Cartman: Oh, I said "Thank you for listening!"

Meanwhile, outside the studio ...

Kyle: Thanks a lot for the ride!

Kyle: Excuse me!

Kyle: You know what way the network president´s office is?

Bart: The network president´s office is there!

Kyle: Hello!?

Kyle: This can´t be right ...

Bart: Cowabunga, motherf***er!

Cartman: Kyle, seems you´ve runned into a small snag

Cartman [singing]: Family Guy is going of the air, no more Family Guy for me mon frére ...

Kyle: Cartman!

Cartman: How the hell did you get out?

Kyle: That kid and I had a long talk. I told him he was on a slippery slope to becoming a monster like you!

Cartman: Oh, goddamit! You gave him one of your gay little speeches, didn´t you?

Fox President: Network control, this is the president. I want you to pull the episode!

Network Employee: Awaiting confirmation!

Network Controller: Mr. President, we need your final approval code!

Fox President: Presidential approval code zero-zero-destruct- ...

Kyle: Sir! Mr. Television Executive! STOP!

Fox President: Who are you?

Kyle: The little boy who convinced you to pull the episode is a bastad child! He only wants you to pull it because he knows it will be the end of Family Guy forever!

Fox President: What are you talking about kid?

Kyle: Pulling an episode because someone gets offended starts a chain reaction. You have to pull more and more episodes until the show goes of the air completly. It´s what happened to Lavigne and Shirley!

Cartman: Go ahead Mr. President, continue what you are doing!

Kyle: No! You have to show Mohammad Mr. President!

Cartman: No! Think about the people that can get hurt!

Fox President: I ... I don´t know whom to listen to!

Cartman: Ok, I´ll make it easy for you! Pull the Mohammad episode NOW!

Fox President: Ok, I´ll listen to you!

Kyle: No, wait! You can´t listen to him. He is a lying decitefull monster who only wants Family Guy of the Air!

Fox President: But he has got a gun!

Kyle: You can´t do what he wants just because he´s the one threatening you with violence.

Cartman: Shut up Kyle!

Fox President: I can´t be responsible for people getting hurt! Especially me!

Kyle: Yes, people can get hurt. That´s how terrorism works. But if you give in to that dog, you´re allowing terrorism to work. Do the right thing here!

Cartman: Give the orders to pull the episode Mr. president!

Kyle: Do the right thing, Mr. President!

Fox President: How about I´ll allow the episode to air but censor out the images of Mohammed again?

Kyle: I wish that was good enough. But if you censor out Mohammed, soon you have to censor out more.

Cartman: No gay speeches, Kyle!

Kyle: If you don´t show Mohammed, then you´ve made a distinction between what is ok to poke fun at, and what isn´t. Either it´s all ok, or none of it is!

Kyle: Do the right thing! Show Mohammad!

Kyle: Do ... the right ... thing!

Fox President: Family Guy goes on air as planned! Uncensored!

Lois Griffin: Peter! You got a pink slip at work!?

Peter Griffin: You think that´s bad? Remember the time got a salmon helmet from Mohammed while wearing a toga?

Peter Griffin: Coming Mohammed!

Censor Screen: In this shot, Mohammed hands a football helmet to Family Guy.

Censor Screen: Comedy Central has refused to broadcast an image of Mohammed on their network.

Peter Griffin: Whew! A salmon helmet! Thanks!

Back at the white house ...

President Bush: Hey! That wasn´t bad at all. They just showed Mohammed standing there, looking normal!

Aide: Mr. President! The terrorist are retaliating!

SNN Announcer: As soon as the image of Mohammed appered, terrorist leader al-Zawahri announced the retaliation ...

al-Zawahri: We warned you not to show Mohammed - but ´Family Guy´ did it anyways. So now, here is our retaliation on America!!!

Man 1: Hello! I am American!

Man 2: I am American too!

Man 1: We like to crap on eachother!

President Bush: Hello, I´m the president Bush. I will crap on both of you!

Woman: I´m American. I´m pregant with a baby but I´m not married!

Jesus: Look at me, I´m Jesus! Would you like me to crap on you Mr. Bush?

Everyone: Mmmmm, yummy, yummy crap!

al-Zawahri: Oh yeah, Take THAT! We burned You! THAT WAS WAY FUNNIER THAN FAMILY GUY.

Guillou i indragen intervju: Jag är kapitalist!

2006-04-01T19:27:00.000+02:00

Jag har länge misstänkt att Jan Guillou inte alls är den man av vänstern om han utger sig för att vara. Ändå blev jag förvånad när jag nyligen, genom en turlig slump, fann övedersägliga bevis för min tes.

Men vi börjar från början. För lite drygt ett år sedan erkände nämligen Jan Guillou själv i en intervju i den (sverigeproducerade) arabiska månadsjournalen Al-prim´uabu-av´ril att han faktiskt är kapitalist. Tydligen var Guillou inte medveten om att tidningen också kommer ut i en (väldigt liten) svenskspråkig upplaga (ej tillgänglig på nätet). När det väl gått upp för honom lär han ha kontaktat ansvarig utgivare och hotat vederbörande med att förtalsstämma skiten ur tidningen samt att utsätta den för andra hemskheter om inte den svenska upplagan drogs tillbaka. Jag mejlade journalisten (som vill vara anonym) som genomförde själva intervjun och frågade vad egentligen hände. Så här svarade han:

Janne blev helt tokig och hotade oss med allt från stämning i domstol till att Ibrahim [redaktören] skulle få figurera i uppföljaren till Tjuvarnas marknad. Han gjorde klart för oss att han "Inte är en person man vill ha som fiende". Det skrämde honom [Ibrahim] så mycket att tidningen gav efter, trots att vi journalister ville att vi skulle stå på oss.

Hursomhelst, upplagan med Guillous intervju drogs alltså in i sista stund och omarbetades med intervjun borttagen. Därmed hade historien kunnat sluta där. Men nu gjorde den inte det för tidningen var redan tryckt och pliktexemplaren hade skickats iväg. Bl a till Carolina, där jag råkade snava över den (letade egentligen efter en artikel om Abu-Grahib när jag fick se två näsan identiska versioner av nämnd tidning på hyllan bredvid. Ja, jag är väldigt nyfiken av mig ...).

Nedan följer några ursnitt av artikeln (med reservationer för eventuella stavfel o dyl då den är OCR:ad från en dålig fotokopia):

[AA]: Jan Guillou, välkommen hit.

[JG]: Tack, tack själv för att jag fick lov att komma.

[AA]: Ja, Jan du har ju blivit något av en förgrundsfigur för den svenska vänstern och en stark kritiker av USA. Men du har stundtals varit kritisk även mot vänstern.

[JG]: Ja, vänstern – särskilt i Sverige – är verkligen patetisk. Det är därför jag inte tillhör den längre.

[AA]: Jaså, kan du utveckla det vidare?

[JG]: Nja det är väl inte så mycket att utveckla egentligen. Jag är inte vänster längre helt enkelt ... tror inte på vänsterns idéer. Har väl egentligen aldrig trott på dem.

[AA]: Men ditt skrivande är ju fortfarande väldigt vänsterinriktat.

[JG]: Är det?

[AA]: Ja dina kolumner i Aftonbladet till exempel.

[JG]: Jag skriver vänster därför att det säljer. Och för att det är vad som förväntas av mig, det är lite av min gimmick ... eller mitt varumärke som Handelsstudenterna på Dagens Nyheters ekonomiredaktion antagligen skulle ha kallat det.

[AA]: Så det du skriver är inte sant egentligen?

[JG]: Sant och sant. Vad är sant egentligen? Det är som sådan där amerikansk låtsasbrottning, folk tror på det de vill tro på. Jag ger dem bara vad de vill ha.

[AA]: Så du tycker inte att du sviker dina läsare när du skriver sånt du inte tror på självt?

[JG]: Inte alls. Folk vill bli lurade. Särskilt folk till vänster. Dessutom skriver jag mycket som är sant också, som om mordet på da-Costa till exempel, och om Palmeutredningen, så ...

[...]

[AA]: Men du menar att ditt skrivande inte är vänster.

[JG]: Okej, lyssna nu här. Hamiltonserien handlar om en CIA-utbildad svensk adelsman och spion som mördar tyska vänsterterrorister, sovjetiska spetsnazagenter och palestinska kidnappare. Vad är vänster i det? Jo inget alls. Han får till och med utmärkelser av amerikanska regeringen. Dessutom gör han aktieklipp som vilken Stureplansvalp som helst. Arn Magnusson är en kristen korsriddare som deltar i ockupationen av Palestina och dräper araber i drivor. Det är heller inte särskilt vänster.

[AA]: Men Hamilton dödade ju israeler ...

[JG]: I första boken ja, och han har ett vänsterförflutet. Och Arn räddar livet på sin värste fiende Saladin. Och Hamiltonböckerna är kritiska mot USA, svenska regeringen med mera. Men det gör inte dessa två herrar till vänster. Alla kan vara kritiska mot USA, sossepampar och giriga Skandiadirektörer utan att förden skull vara vänster. Men det förstår inte vänstern. Det enda de fattar är kritik av högern. Väver man in lite sånt här och där tror de att hela boken är vänster.

[AA]: Men det är dina böcker alltså inte?

[JG]: Nä. Varför tror du att de är så populära? Jo därför att högern köper dem också.

[AA]: Men du är ju ofta väldigt kritisk mot kapitalismen.

[JG]: Jag är kritisk mot människor som utnyttjar sin maktposition för egen vinning, ja. Men det är inte unikt för vänstern, även om de flesta anti-kapitalister tycks tro att det är så. Jag är själv kapitalist.

[AA]: Hur menar du då?

[JG]: Att jag är kapitalist? Att jag tror på en öppen och fri marknad. Det är ju så jag har tjänat mina pengar – genom att skriva sådant som folk själva vill läsa. Inte genom att leva på statliga författarfonder och bra skriva avancerad och "fin" litteratur som bara skribenterna på Sveriges kulturredaktioner låtsats förstå sig på. Det är kapitalism.

[AA]: Och globaliseringen?

[JG]: Globalisering och handel har alltid varit det som fört utvecklingen framåt. Det är ju faktiskt det jag beskriver i Arn-trilogin. Hur blir han och Cecilia så rika och framgångsrika egentligen? Jo, inte genom att kriga och ha sig, utan genom att hyra in utländsk arbetskraft och kunnande så att de kan dra igång en egen verksamhet. Och genom att idka handel, till exempel genom att sälja norsk fisk och pälsar till kontinenten. Och det är ju genom handeln man får de ekonomiska resurser man behöver för att stå emot danskarna militärt och lägga grunden till staten Sverige. Det är ju vad hela Arn-trilogin egentligen handlar om. Den är en hyllning till kapitalismen!

[AA]: Men om trilogin egentligen är en hyllning till kapitalismen, är det då inte risk att du förlorar de av dina läsare som tillhör vänstern?

[JG]: Nej. Den risken är obefintlig. Eftersom de överhuvud taget inte begriper vad kapitalism handlar om.

Ja det var väl de viktigaste urklippen. Inte undra på att allas vår Janne var så ivrig att stoppa den. Men nu är han ute ur garderoben alltså: Guillou är kapitalist!

Artikeln innehåller en del annat intressant också: om hur Jan lekte terrorist på 70-talet, hur han gör när han ~~smiter från skatten~~ deklarerad-inkomst-profilerar och vad Liza Marklund och Leif GW hade för sig på senaste Pirat-förlagsfesten. Tyvärr blev mina andra fotostatkopior så dåliga att de är oläsliga, så vill ni läsa om detta får ni ta och släpa er iväg till Carolina eller KB och läsa artikeln i orginal.

Tre år sedan OIF (2)

2006-03-22T00:18:00.000+01:00

Från ett symposium organiserat av National Review Online med anledning av treårsdagen av Operation Iraqi Freedom: Åtta experter väger in.

Tre år sedan OIF

2006-03-20T22:42:00.000+01:00

Det är idag tre år sedan Operation Iraqi Freedom inleddes. Har man inte redan läst det, är förstås Iraq the Models inlägg den obligatoriska läsningen dagen till ära.

Massiva protester mot kriget i Irak

2006-03-18T18:17:00.000+01:00

Dagens stora inrikesnyhet är ju förstås de massiva demonstrationerna i protest mot den amerikanska invasionen av Irak för precis tre år sedan. Över 12 000 krigsmotståndare samlades under dagen ~~i Globen~~ på Sergels Torg för att visa sin avsky mot det imperialistiska ockupationskriget. Aftonbladet skriver såhär:

Carola var tvungen att mima sig igenom genrepet inför Melodifestival-finalen i Globen i kväll.
Hon måste spara sin röst och i stället sjöng en av körtjejerna hennes låt under den sista repetitionen.

Man har även bilder på några av de artister som uppträdde under manifestationen till stöd för det förtyckta Irakiska folket.

I samband med treårsdagen av anfallet publicerar vänsterpartiets partiledare Lars Ohly också en artikel i Aftonbladet där han starkt kritiserar den svenska regeringens utrikespolitik i samband med Irakkonflkten:

- Den här låten har ingen chans i Europa. Andreas Johnson har internationell starquality, men låten är alldeles för smörig för att fungera i Grekland.

Men det var inte bara i Stockholm protesterna kunde höras. Från hela landet kommer rapporter om hur engagerade och fredsälskande människor gått ur huse för att också göra sina röster hörda.

Samtidigt publicerar Åsa Linderborg och Erik Wijk i samma tidning en artikel riktad mot alla de som uttryckt sitt stöd till den amerikanskledda ockupationen:

-Om Carola pratar om internationell lansering och tror att det är så här det går till, då är hon faktiskt ute och cyklar, säger Bard.

Ord och inga visor! I samband med protestmötet hölls också ett antal seminarier där man diskuterade alternativa lösningar på problemen i Mellanöstern. Man drog sig inte för att ta sig an de stora och komplicerade frågorna.

"unsung, the noblest deed will die"

2006-03-18T02:41:00.000+01:00

Helt apropå mitt förra inlägg om operation Swarmer: Har ni märkt att media gärna beskriver den (och andra liknande operationer i Irak) som misslyckade?

The Belmont Club parodierar.

DN skyller ifrån sig

2006-03-18T02:19:00.000+01:00

Det gick i lite mer än ett dygn, men till slut tvingades Dagens Nyheter att medge att deras hysteriskt översålda artikel om stora amerikanska bombningar i Irak inte var något annat än förbannad lögn. Det otacksamma uppdraget att släta över den fadäsen går till Bengt Albons:

Den överdrivna uppmärksamheten bottnar i den amerikanska arméns pr-grepp att beskriva operationen som den största luftattacken (air assault) sedan invasionen i Irak för tre år sedan och i att medier felaktigt tolkat detta som en bomboffensiv av stridsflyg.

Första försvarslinjen tycks vara att låtsas som om det var andra medier som gjorde fel, inte DN. Andra linjen är att andra gjorde samma misstag som de själva gjorde. Därför är det okej att trycka rena dumheter hur ologiska de än är, tycks han mena. Pfft ...

Inte nog med att Albons försöker snacka bort DN:s misstag. Han skyller ifrån sig också och kallar det hela ett pr-grepp :

Ett möjligt skäl till att den amerikanska militärledningen medvetet givit operationen så stor uppmärksamhet kan vara att den vill ge intryck av framgång tre år efter invasionen och vid en tidpunkt då Irak hotas av inbördeskrig.

Skitsnack Albons! Du vet, precis som jag, att skälet till att operationen blåstes upp till helt orimliga proportioner var massmedias totala okunskap om ämnet i kombination med dess politiskt motiverade (?) vilja att framställa allt som sker i Irak i maximalt negativt sken. Var det verkligen ingen på DN:s utrikesredaktion som tyckte att det var märkligt att USA skulle dra igång en stor bomboffensiv sådär helt apropå? I så fall borde borde hela redaktionen få sparken. Är det inte standard att faktiskt kolla upp sanningshalten i informationen innan man trycker den? Särskilt om den verkar suspekt?

Och försök inte att skylla på att andra media gjorde samma misstag. För sen när är det förbjudet i mediavärlden att faktiskt tänka själv och dra egna slutsatser? Signerar men en artikel med sitt namn så är man fanimej också skyldig att iallafall försöka verifiera att det som står där faktiskt också stämmer, inte bara förlita sig på att andra gjort det.

I en tid när Internet och bloggar ger oss nästan obegränsade möjligheter att inskaffa information kan den här typen av simpla misstag helt enkelt inte tolereras. Det tog mig inte mer än ett par sekunder sen jag började läsa DN:s artikel tills dess jag insåg att något var fel, och bara ytterligare några minuter innan jag förstått var felet låg. Wikipedia gjorde resten. Kan jag så kan ni.

Varsågoda och ställ er i skamvrån DN!

Aftonbladets värdelösa analyser

2006-03-17T17:22:00.000+01:00

Fan, här bloggar man!

Jag blir så förbannad. Förbannad på Wolfgang Hansson. Förbannad på Aftonbladet som trycker hans patetiska skit. För helst skulle jag vilja blogga om något annat. Något roligt. Något intressant. Något djupsinnigt tankeväckande. Istället måste jag ägna en stor del av dagen åt ännu en Irakbloggning, nämligen att fiska Hanssons helvrickade "analys" av läget där.

Jag är så jävla trött på Irak. Irak står mig upp i halsen.

Missförstå mig rätt nu, jag tycker fortfarande Irakkonflikten är intressant och jag följer dagligen vad som händer där. Det är inte det. Det som står mig upp i halsen är alla dessa totalt okunniga svenska journalister som likt Hansson skriver om Irak. Som har (förmodar jag) ordentligt bra betalt för att göra det. Men som trots det inte ens kan få de mest grundläggande fakta rätt.

Tack så jävla mycket för det Wolfgang Hansson och Aftonbladet!

Därför måste jag fortsätta att skriva om ämnet, fast det egentligen inte är min uppgift. Inte för att jag tror att någon bryr sig om vad lilla jag skriver på min rätt obetydliga blogg; för vad kan en enkel Uppsalaanka som jag veta om världen som de stora drakarna inte vet? Utan därför att jag faktiskt tycker att svenska folket förtjänar att få tillgång till (ännu) en alternativ syn på en av vår tids viktigaste konflikter. En syn som är mer baserad på fakta och mindre på politiska ställningstaganden än den etablerade. Och därför att ingen annan i Sverige tycks vara intresserade av att presentera denna syn, minst av allt de som har betalt för det.

Pust. Till ämnet alltså: Hanssons pekoral Offensiven är Bushs sista chans.

USA slår till hårt för att knäcka rebellerna
Anfall som bästa försvar.
Det verkar vara George W Bushs taktik.
När opinionssiffrorna slår bottenrekord i USA väljer han att slå till med största offensiven i Irak sedan kriget.

Det börjar bra, undertiteln är korrekt, men sen blir det alldeles galet. Det är inte Bush som har beslutat om offensiven utan den amerikanske befälhavaren på plats och den är alltså inte den största utan snarare en ganska liten offensiv det är fråga om. Två grova fel på de fem första raderna således.

Varför kommer storoffensiven just nu?
En majoritet av amerikanerna är övertygade om att president Bush inte har en plan för Irak. Samtidigt säger 65 procent av befolkningen att Irakkriget är vad som kommer att forma Bushs eftermäle.

Randen till inbördeskrig
Offensiven kan vara ett nytt försök från Bush att övertyga hemmaopinionen att han vet vad han gör i Irak. Han vill inte att Irakfiaskot ska ställa honom i skamvrån av mindre lyckade amerikanska presidenter när han slutar 2008.
Innan dess kommer ett kongressval i november som kan ändra maktbalansen.

Men nu var det ju inte Bush som beslutade om offensiven. Dessutom är det ju en "storoffensiv" bara därför att Wolfgang Hansson och hans svenska kollegor inte fattat skillnaden mellan en luftburen operation och en vanlig. Det är bara den största luftburna operationen sedan invasionen. Nyheten lär därför knappast få något stort genomslag i USA där journalisterna i alla fall vet lite om ämnet de skriver om.

Om syftet med operationen är att Bush et al. vill påverka hemmaopinionen, borde man inte då ha skickat en större styrka en bara en sketen bataljon? När hela den 16000-man starka(!) 101:a luftburna divisionen befinner sig i Irak? Eller vad säger du Wolfgang?

Eftersom läget nu tydligen är så väldigt katastrofalt (med inbördeskriget för dörren och allt) hur kommer det sig att hela denna mäktiga militära enhet (världens sannolikt mest slagkraftiga formation) först nu, efter ca fyra månader i Irak, deltar i en större operation på bataljonsnivå? Nå? Wolfgang? Du som vet ...

Vet vi förresten att det är Irakfrågan som kommer att avgöra höstens kongressval?

En sak till Wolfgang, innan vi går vidare. Vem är det du pratar med egentligen? Din artikel är skriven med frågor och svar, som om du intervjuvat någon slags expert på området. Vem då? Det framgår inte. Det verkar faktiskt som om du pratar med dig själv.

Kan det finnas andra förklaringar?
Irak står på randen till ett inbördeskrig mellan sunni- och shiamuslimer. Offensiven kan vara ett sista försök att knäcka den Saddamtrogna rebellrörelsen innan inbördes strider bryter ut på allvar.
Hos den amerikanska militären finns också en rädsla för att staden Samarra är på väg att bli ett högkvarter för rebellerna på samma sätt som staden Falluja var tidigare. USA vill slå till hårt innan en mer utdragen och smärtsam operation krävs.

Andra förklaringar? Nyss var det ju Bush som ville stärka sina opinionssiffror. Hur ska du ha det egentligen? Inbördeskrig? Den har vi hört förr. Fortsättning lär väl följa ...

Annars var det nog rätt om Samarra. Fast något nytt Falluja lär den stan nog inte bli i vilket fall som helst.

Usel chans till framgång
Ytterligare en faktor är att USA vill visa att de irakiska trupperna som tränats av amerikanerna – och som deltar i attacken – är duktiga nog för att inom kort ta över USA-truppernas roll.

Vad är USA:s chanser till framgång? Usla. Under tre år har de inte lyckats få bukt med motståndsrörelsen. Att tro att massiva flyganfall är rätt medicin är ett tecken på desperation hos den amerikanska militären.

Massiva flyganfall? Har du läst om det i DN eller?

Enligt Wolfgang Hansson är det alltså ett tecken på amerikansk desperation att sätta in flyganfall som inte finns annat än i svenska journalisters hjärnor och att dra igång storoffensiver som egentligen är ganska små. Däremot är det förmodligen en långsiktig och stabil strategi att spränga moskéer i luften; eftersom de amerikanska chanserna att lyckas med offensiven och knäcka motståndsrörelsen tycks vara så usla.

Jag vill passa på att avsluta med ett citat ur New York Posts reporter Ralph Peters (förmodligen en bättre journalist än Hansson & co ens kan drömma om att någonsin bli) kolumn:

As this column´s written, U.S. and Iraqi forces have embarked on a major air and ground operation near Samarra, Operation Swarmer. It´s a classic air assault designed to catch the enemy off-balance. I can tell you that the operation´s been very carefully planned.

You´ll hear reflexive complaints that the need for a new offensive suggests some sort of failure, but the contrary is true. This current strike has been enabled by a dramatic increase in tip-offs from Iraqis sick of the killers in their midst, by improved U.S. intelligence operations - and by the maturing capabilities of the Iraqi military.

Ett gott tips till Wolfgang Hansson och andra journalister. Res på rumporna och åk ut till Kungsängen. Där pågår just nu en stor militär övning ni kan skriva om istället. Det mesta lär bli fel även där, men kanske, kanske, lär ni er något på kuppen.

Dagens Nyheter ljuger om amerikansk "bomboffensiv" i Irak

2006-03-16T19:30:00.000+01:00

Vänner av rättvisa, antiimperialism och fred på jorden sätter nog i halsen när de läser följande artikel i dagens DN (min kursiv)

Stora amerikanska bombningar i Irak

USA har inlett de största flyganfallen i Irak sedan invasionen för tre år sedan. Bombningarna ska fortsätta i flera dagar.

[...]

Enligt ett meddelande från den amerikanska militären gäller det en storoffensiv mot motståndsgrupper i områden vid staden Samarra tio mil norr om Bagdad. Mer än 50 flygplan understöder amerikanska och irakiska trupper med över 200 stridsfordon.

Usch och fy vad de däriga elaka amerikanska imperialisterna har sig! Så ociviliserat och imperialistiskt att BOMBA de stackars irakierna. Så, så ... dåligt så ... så ... ja IMPERIALISTISKT helt enkelt! Att BOMBA alltså. Ytterligare ett BEVIS på hur USELT kriget i irak är! Det hela är PRECIS som i VIETNAM!!! Då BOMBADE man ju också ...

Just det!

Men vänta nu, det är något som inte stämmer med Hans-Henrik Rönnows artikel. För vad vinner egentligen USA på massiva flygbombningar av ett område, när man redan har trupper på marken? Jo det ska jag tala om: man vinner en massa badwill. Konstigt.

Vi kollar på Reuters, som var först med att rapportera om detta:

BAGHDAD (Reuters) - The U.S. military said on Thursday it had launched its biggest air offensive in Iraq since the 2003 invasion of the country.
A military statement said the operation involving more than 50 aircraft and 1,500 Iraqi and U.S. troops as well as 200 tactical vehicles targeted suspected insurgents operating area near the town of Samarra, 100 km (60 miles) north of Baghdad.

Det står ingenstans något om några bombningar. Det står om en air offensive, vad nu det kan betyda. Intrigen tätnar ...

[mellanspel] Läste jag inte om en annan offensiv i samma område (runt Tikrit) med irakiska fallskärmsjägare för ett par månader sen? Förresten är inte Screaming Eagles i Irak just nu? Hmm ... [mellanspel slut]

Vi kollar de multinationella styrkorna i Iraks pressmeddelande. Kanske får vi svar på frågorna där?

TIKRIT, Iraq – Iraqi Security Forces and their Coalition partners launched the largest air assault operation since Operation Iraqi Freedom I today in southern Salah Ad Din province to clear a suspected insurgent operating area northeast of Samarra.

Operation Swarmer began this morning with soldiers from the Iraqi Army’s 1st Brigade, 4th Division, the 101st Airborne Division’s 3rd Brigade Combat Team and the 101st Combat Aviation Brigade conducting a combined air and ground assault to isolate the objective area.

Vänta nu här, air assault? Är inte det amerikanska för luftlandsättning? Jo, just det. Och vilka förband är det som deltar i operationen? 101st Airborne Division. 101:a luftburna divisionen alltså. (För övrigt kan ordet aircraft betyda helikopter också, inte bara flygplan.)

Hela DN-artikeln är alltså bara ljug. Swarmer är en kombinerad mark och luftburen operation, inte någon bombkampanj som DN påstår. Kvällblaskorna Expressen och Aftonbladet tycks ha fått det hela rätt (AB har till och med en fin bild på några Blackhawks som jag knycker). Så varför inte DN?

Avsiktlig lögn eller inkompetens?

Uppdatering [ca 21:55]:
Konstigheterna kring rapporteringen om operation Swarmer i svenska media fortsätter. SVT m fl påstår nu att det är den största militära operationen sedan invasionen med över 1500 man och 200 stridsfordon. Det är fel. Under stomningen av Fallujah (nov 2004) deltog mer än 10000 man och flera andra större operationer pågick under Anbar-kampanjen.

Som jämförelse kan vi också ta en annan stor militär "operation" som också pågår på annan plats just nu, nämligen Combined Challenge med 7500 man, 400 stridsfordon samt helikoptrar och flyg. Det ni!

Åsa Linderborg röker hasch?

2006-03-08T15:23:00.000+01:00

För hur ska man annars kunna förklara uppkomsten av den konspirationsteori hon lanserar i Aftonbladet: Terrorismen är en konspiration. Jo du läste rätt, alla världens demokratiskt valda ledare har gått ihop och konspirerat:

Men världens största konspirationsteori är den som demokratiskt valda ledare har kokat ihop om terrorismen. Den om de muslimska terroristerna med "kopplingar till al-Qaida" som påstås finnas överallt - från skolorna i Rosengård till bergen i Afghanistan - och som sägs samarbeta för att ta över världen.

Fast egentligen handlade hennes artikel om en bok om just konspirationsteorier. Och faktiskt, det är en intressant artikel om en (antagligen) intressant bok av Erik Åsard. Åtminstone till en början.

Åsa tycks alltså stundtals vara fullt kapabel till något slags logiskt tänkande. I alla fall så länge det handlar om att referera vad andra har skrivit. Men sen slår det plötsligt slint i hjärnan på henne. Trots att hon just läst en bok om hur galna konspirationsteorier uppstår, kan hon inte avstå från att lansera sin egna helvrickade variant. Antagligen var det här haschpipan åkte fram.

Antingen det eller så var det för att hon började tänka själv som det började gå snett. Hur som helst så är den här snutten en indikation på att det hela är på väg alldeles (bokstavligen) åt pipan:

Han [Äsard] säger att han har tagit sig an de som mest "seriöst" har ifrågasatt utredningen av Palmemordet, men han nämner inte Lars Borgnäs fleråriga granskningar, som kräver mer tankemöda för den klentrogne.

Men Åsas kollega Jan Guillou, som fyllt sin månadskvot av vänstertrams och därmed kunnat skriva något vettigt för en gångs skull, skrev nyligen i samma tidning om just Borgnäs s k granskning och konstaterade att den inte heller var något annat än en fånig konspirationsteori. Varför Åsa tycker att det stolleriet är bättre än de andra undgår mig.

Något annat som undgår mig är följande påstående:

Den som säger att storföretagen strävar efter vinst och inte efter allmänhetens bästa beskylls genast som konspirationsteoretisk.

Vem som egentligen kommer med de beskyllningarna tycks vara ett mysterium. Ingen från högern i vart fall, eftersom det är självklart för dem att storföretagen ska sträva efter vinst utan hänsyn till "allmänhetens bästa", och ingen annan skulle ju heller ifrågasätta påståendet. Så vart har Åsa hittat "beskyllarna"?

Haschpipan igen?

Den mindre begriplige

2006-03-08T13:33:00.000+01:00

Aftonbladet Kultur fortsätter sin ökenvandring från obskyritet till obskyritet. Senast med ett inlägg av den svenske moralrelativismens okrönte konung Jan Myrdal.

Ni som läser denna blogg regelbundet har redan nu förstått vartåt det barkar: en dissning. Håll i hatten så åker vi:

I Förenta staterna anslås stora belopp till att understödja den politiska oppositionen i Iran. En stat som i och för sig har en valordning och ett valdeltagande som ter sig mer formaldemokratiskt korrekt än praxis i Förenta staterna.

Se där ja! Janne har hittat på ett nytt ord: formaldemokrati. Det är fina grejer det – formaldemokrati. Här duger det minsann inte med vanlig demokrati. Demokrati är för veklingar ...

Jag har för övrigt hittat på ett nytt ord själv: formalidiot. Jag har bara inte bestämt mig än för om det är bättre att vara en sådan än en vanlig idiot.

I stater som Ukraina har mer eller mindre privata utländska kapitalkällor bidragit till så kallade oranga revolutioner. För närvarande tycks Vitryssland stå i tur.

Jo, Vitryssland är förstås också en sådandär utmärkt "formaldemokrati" som Iran, och vitryssarna själva blir säkert jätteledsna ifall den försvinner och ersätts med en vanlig vaniljdemokrati – likt den vi har i Sverige. Precis som det ukrainska folket blev jätteledsna när det hände dem. Bu-hu!

Men jag ser inte i svenska tidningar, radio och tv någon mer principiell diskussion om detta.

Ja, vi går säkert miste om en "intressant" debatt, med tokvänstern på ena sidan och alla andra på den andra.

Dock tycks där finnas en upprördhet över att president Putin i Ryssland med hänvisning till detta nu vill kontrollera eventuell utländsk finansiering av den opinionsbildande verksamheten från så kallade Non-Governmental Organizations.

Visst är det jobbigt när folk inte måste tycka som pappa staten!? Särskilt när de sponsas av elaka "privata utländska kapitalkällor". Dumma privata utländska kapitalkällor. Dumma, dumma dom!

Jag undrar om vederbörande någonsin läst den svenska brottsbalken.

Vem är den "vederbörande" egentligen som åsyftas? NGO:na? Putin? Och varför skulle han isåfall ha läst den svenska brottsbalken? Går pengarna till Sverige? Gäller den svenska brottsbalken utländska regeringar?

Uppenbarligen behövs inte tydlighet när man skriver om viktiga saker.

Eller är det så att de anser att det som gäller för oss i våra länder – och inte minst i Förenta staterna för övrigt – inte bör gälla i stater som inte tillhör väst och dess villiga allierade?

Det vill säga: det är konstigt att demokratier ger pengar till organisationer i ~~diktaturer~~ "formaldemokratier" som arbetar för att dessa länder också ska bli demokratier. Vilket förövrigt tycks vara poängen med hela artikeln.

Men varför inte bara skriva det isåfall? Varför krångla till det så? Svaret är förstås att man måste få med elaka USA och elaka kapitalismen på ett hörn. Dessutom kan det ju faktiskt tänkas att vanligt folk inte upprörs tillräckligt över att pengar ges till att stärka demokrati i ett land.

Alltså: skriv mindre begripligt.

Här kommer vi till nästa lustighet. Artikeln har publicerats i Aftonbladet Kultur. Alltså har någon gjort följande värdering av den:

Den är kultur i någon mening

Den är välskriven

Den är intressant

Den är relevant

Själv tycker jag ju inte att den uppfyller någon av de ovanstående kraven. Men det är ju bara jag. Vad vet jag egentligen?

PS: Vid närmare eftertanke så uppfyller artikeln nog ändå punkt 1) ovan. Som alla kulturartiklar är den ju just "mindre begriplig".

TV4-nyheternas hysteriska Irakrapportering

2006-03-01T20:14:00.000+01:00

Att nyhetsrapporteringen från Irak lämnar en del i övrigt att önska känner vi till vid det här laget. Men frågan är väl om inte gårdagens TV4-Nyheter ändå tar priset i hysteriska överdrifter (11:54 in i programmet, min markering):

[uppläsare] Irak står på randen till ett inbördeskrig. Idag dödades 66 människor i en rad olika våldsdåd. Våldet har eskalerat sen attacken mot shiamuslimernas helgedom den gyllene moskén i Samarra för knappt en vecka sedan

[reporter] Men självmordsattentat och sprängladdningar håller extremisterna på att slita sönder den skärva av samförstånd som sakta byggts upp i Irak. Förra veckans attack mot den shiamuslimska heliga moskén i Samarra blev startskottet för en våldsvåg som hotar att splittra landet. Bara idag har uppemot 70 människor mist livet i 6 olika dåd, de flesta i Bagdad. Hundratals har skadats, den senaste veckan har 1300 dödats.

De irakiska myndigheterna, som ännu inte format en ny regering sedan det fredliga valet för tre månaders sedan, har i ett försök att stävja våldet posterat ut stridsvagnar på strategiska platser, men ingenting tycks hjälpa. Sunniextremister attackerar shiamuslimer, shiiter vedergäller mot sunniter. Ofta angrips moskéer nu senast i det sunnidominerade Tikrit, där religiösa ledare idag manade till besinning
[…]

Men många, både i och utanför Irak befarar att våldsverkarna håller på att lyckas att skapa det omvärlden fruktar allra mest, ett inbördeskrig där skräckscenariot leder till att också grannländerna dras in i det som kan utvecklas till ett regionalt storkrig.

Behöver jag påpeka att det mesta ovan är rent skitsnack? Det är förvisso sant att läget varit extra spänt de senaste dagarna, med utegångsförbud i Bagdad och diverse isolerade utbrott av våld – men inbördeskrig? Har vi inte hört det tillräckligt nu? Det är också sant att Al-Qaida just nu genomför en av sin återkommande självmordsbombarkampanjer – men 1300 döda? Jo tjena!

Såg ni förresten kvalificeraren i ovanstående citat? Just det: Men "många", både i och utanför Irak befarar... Här har man inte ens brytt sig om att hänvisa till de "bedömare" eller "experter" som ju alltid annars tycks florera i de här sammanhangen. "Många" duger tydligen alldeles utmärkt för TV4:s nyheter för att förmedla insikter som man kanske annars skulle vilja ha lite mer underlag för.

Bloggarbröderna i Iraq the Model skrev så här i måndags (dagen före TV4-inslaget alltså):

Life is coming back to normal in Baghdad and marketplaces and offices are open again after being shut for 4 days. Although there were a few security incidents today people are mostly looking at these as part of the usual daily situation and not related to the latest shrine crisis.

Inte direkt alarmerande alltså.

Man kan fråga sig hur mycket TV4 själva tror på sitt eget hysteriska svammel; borde i så fall inte inslaget getts en mer framskjuten placering i programmet?

Det var dock tillräckligt sanningsenligt för att presenteras som nyheter för svenska folket. Enligt TV4 alltså.

Uppdatering [21:00]: Ur dagens New York Post:

THE reporting out of Baghdad continues to be hysterical and dishonest. There is no civil war in the streets. None. Period.

Terrorism, yes. Civil war, no. Clear enough?

Clear enough!

Antikrigskoalitionen inte så anti

2006-02-27T22:08:00.000+01:00

När USA inledde sitt anfall mot Irak var det många länder, däribland Tyskland, som protesterade. Officiellt sett alltså. NY Times visar nämligen att tyska underrättelsetjänsten hjälpt USA med underrättelser inför invasionen. Andra länder, som Egypten och Saudiarabien gav direkt militär assistans genom att upplåta sitt territorium för amerikanska tankflygplan och som utgångsområde för specialstyrkor som opererade i Irak.

Ge mig ett H, ge mig ett Y, ge mig ett C, ge mig ett K, ge mig ett L, ge mig ... äh jag tror ni fattar ...

6 myter om Irak

2006-02-25T22:15:00.000+01:00

Militärhistorikern Frederick W. Kegan har förekommit i den här bloggen förut. Han har nyligen kommit ut med en intressant skift om Irak, Myths of the Current War. Ur ingressen:

The debate about American policy and strategy in Iraq has veered off course. A number of myths have crept into the discussion over the past two years that distort understanding and confuse discussion. It is possible and appropriate to question the wisdom of any particular strategy proposed for Iraq, including the Bush administration´s strategy, and there is reason to be both concerned and encouraged by recent events there. But constructive dialogue about how to choose the best way forward is hampered by the distortions caused by certain myths. Until these myths recede from discussions about Iraq strategy, progress in those discussions is extremely unlikely.

Sex myter som florerar i diskussionerna om Irak och som han gör upp med i artikeln:

Bushadministrationen tänker hålla stora USA-styrkor i Irak under en lång tid framöver och måste bli utsatt för press för att förmås dra hem dem.

Närvaron av USA-styrkor i Irak är den huvudsakliga konfliktorsaken. Fred i Irak fås först när amerikanerna dras bort.

Irakkriget är en distraktion från kriget mot terrorn.

Huruvida invasionen 2003 var rätt eller fel är en viktig del av diskussionen om vad som bör göras i Irak idag.

Eftersom de flesta irakier "vill ha bort amerikanerna" och kriget om deras förtroende är förlorat, kan man inte segra.

En tidtabell för trupptillbakadragande kommer att "motivera" irakierna att ta över ansvaret för sitt eget land.

Intressant läsning som jag varmt rekommenderar.

Egon kommenterar:

Punkt 4: Det här nog det mest märkliga av punkterna. Det verkar som om det faktum att invasionen var fel (enligt vissa) gör att allt som Bushadministrationen gör i framtiden per automatik också måste bli fel. Med samma automatik räcker det med att man förstått att kriget var "fel" för att man ska veta vad som bör göras nu (cut & run). Enligt denna uppfattning har kriget ingen egen dynamik. Inget har hänt sedan krigets början som gör att man inte kan återgå till status quo. Inga av de krigande parterna har egna motiv för att fortsätta stridigheterna. Allt är Bushs fel, om amerikanerna försvinner blir allt automatiskt bra.

Det är svårt att motivera ett amerikanskt trupptillbakadragande utifrån det nuvarande läget, eftersom man då sannolikt skulle förvärra situationen rejält. De som ändå tycker att det vore det bästa har insett att detta är en svårförsvarad position och försöker därför "låna" förtroende från sitt tidigare motstånd mot kriget: "Vi hade rätt om att kriget var fel, alltså har vi rätt om hur vi ska få slut på det."

Därmed är det viktigt för denna grupp att behålla sitt moraliska övertag. Därför tjatar man om och om igen om att inga massförstörelsevapen hittats, hur fel det var med övergreppen i Abu Ghraib och hur många man tror har dött i kriget; fakta som gynnar dem trots att inget av detta hjälper oss att förstå den nuvarande problematiken. Därav även oförmågan att se bortom den simplistiska antikrigsretoriken. All nyansering innebär nämligen ett erkännande att situationen är mer komplex än man vill medge och att man kanske inte sitter inne med den bästa lösningen.

Dagens Yxskaft: Jinge

2006-02-24T00:14:00.000+01:00

Just när man trodde att folk inte kunde bli mer idiotiska ser man detta (apropå moskésprängingen i Samarra, min markering):

Det är bara att konstatera att det inte bara är amerikaner som ger sig på heliga platser i Irak, även andra gör det. Och lyckas, vem-det-nu-än-var, att dra igång häftiga demonstrationer så är det väl inte helt otroligt att läget kommer att förvärras snabbt.

Nej Jinge, du har faktiskt rätt. För en gångs skull. Det inte bara amerikaner som ger sig på heliga platser. En nyhet för dig antagligen. Grattis till att du redan fattat nått vi andra insett för länge sedan ...

Dagens kunskapstest: Konsten att reta upp muslimer

2006-02-23T23:51:00.000+01:00

Ett litet test för att kolla om du har koll på läget i det globala kriget mot terrorismen.

Frågan lyder som följer: Vilken av följande handlingar är den mest kränkande för muslimer?

a) Rita en teckning av Muhammed b) Spränga en moské

Svårt va? Vi upprepar frågan:

Vilken av följande handlingar är den mest kränkande för muslimer?

a) Rita en teckning av Muhammed b) Spränga en moské

Igen:

b) Spränga en moské a) Rita en teckning av Muhammed

Ja jag erkänner: den sista var en slamkrypare. Jag bytte plats på alternativen.

Rätt svar hittar du i kommentarerna. Lycka till!

Välkommen till Egon Elit!

2006-02-22T21:17:00.000+01:00

Känner du igen personer med följande egenskaper?:

Den gemensamma nämnaren för Elits medlemmar är deras fysiska och mentala perfektion, stora självförtroende och intresse för att föra elektroniska diskussioner med andra vackra och intressanta människor med stort och sunt självförtroende.

Ja naturligtvis är det just Ni som frekventerar den här bloggen som Alexander Bard syftar på i veckans stora moralpanik. Och naturligtvis borde denna Überlägsenhet manifesteras på något lämpligt sätt.

Härmed har jag det stora nöjet att presentera Egon Elit, en förening för alla Er Intellektuella och Vackra Övermänniskor som har den goda smaken att läsa just min blogg just nu – istället för något annat plågsamt meningsyttringsförsök här ute i bloggosfären. I och med detta har Ni visat att ni står höjda över den grå massan som önskar, men aldrig kommer att bli som Oss. Välkomna! Jag har förresten ritat en logotype som visar att man tillhör den exklusiva skaran EE-are. Den kan Ni till exempel ha som pin på kavajslaget, som käck armbindel matchande den där snygga bruna uniformsjackan och ridstövlarna Ni tjackade på Myrorna, eller hänga som pompig flagga utanför ~~partihögkvarteret~~ klubbkällaren.

Men skämt åsido (eller?) Vem orkar egentligen att år 2006 uppröras över det som Mustafa Can beskriver som:

Vill du tillhöra en utvald skara människor som anser sig vara fysiskt och mentalt överlägsna alla andra? Vill du ha rätten att förlöjliga, håna och jaga underlägsna människor? Blir du upphetsad av att avslöja kända kollegers och bekantas sexuella äventyr, deras otrohet, deras knark- och alkoholvanor? Och, när du väl kommit in i den exklusiva skaran - är du beredd att hänga ut, skada och förstöra livet för den som läcker till utomstående?

TV-såpatittare? Skvallertidningsläsare? Journalister? Bloggare? Ähh, lägg av!

PS: Mer om Elit(e) läser ni med fördel om här. Vill påpeka att medlemmarna i den klubben (Bards alltså) är alldeles för patetiska för att platsa i EE. För att kunna skriva skit om andra krävs det ju att man känner dessa. Men som de upplysta personer vi är umgås vi i EE naturligtvis bara med andra vackra och intelligenta personer. Sådetså!

Om Jan Guillou, Muhammedteckningarna och My Little Pony

2006-02-19T17:38:00.000+01:00

Den svenska vänstern har ju blivit väldigt islamistiska på den sista tiden. Aldrig tidigare har så varma känslor svallat för en stackars förtyckt minoritet. Minoriteten av självmordsbombande, lönnmördande och kvinnohatande islamister alltså. Den malligaste av de malliga krönikörerna i den mest antisemitiska kvällstidningen är naturligtvis inget undantag.

Jag talar förstås om Jan Guillou i Aftonblaskan. Han skriver såhär:

Varför ställa upp särskilt för Danmark just när partiledaren Pia Kjaersgaard gått ut med nya krav på att nya lagar ska göra det möjligt att ta ifrån muslimer danskt medborgarskap och utvisa dem som hon för övrigt kallat ett "ogräs" som man bör "ta itu med".

Kanske beror det på att vi svenskar högtidligt skiter i vad Kjaersgaard har sagt. Liksom de flesta danskar också antagligen gör. Däremot tycker vi att det är fel med dödshot, upplopp och mordbrand. För ett par sketna teckningars skull.

Guillou igen:

Som svensk publicist kan jag nämligen, hur jag än anstränger mig, inte åka fast för hädelse. Alla svenska gränser i det avseendet är så söndertestade de senaste hundra åren att de helt enkelt inte existerar längre.

Och på den vägen fortsätter det hela krönikan igenom. Som om det var det det hela handlar om: Att testa svenska (eller danska) lagens gränser för yttrandefrihet. Varsågod Jan: Bilderna nedan är inte olagliga. De är inte ens särskilt märkvärdiga. Och du kan definitivt inte "åka fast för hädelse" om du publicerar dem. Men försök få in dem i Aftonbladet (eller vilken annan större tidning som helst i landet) så får du se hur yttrandefriheten fungerar. I Sverige, år 2006.

Vän av stringenta tankeprocesser blir nog lite förvånad över Guillous naivitet. Hur kan en intelligent person som han så fullständigt missa poängen i denna viktiga fråga? Inte jag. Frågan ovan är nämligen, enligt min åsikt, felaktigt ställd. Rätt fråga lyder istället: Varför väljer Guillou att missa poängen.

Jan Guillou är på många sätt ett unikum. Han har en fenomenal förmåga att ignorera fakta som (för stunden) inte stöder hans åsikter. Det är i sig inte unikt inom den svenska vänstern. Snarare den mest utmärkande egenskapen hos denna grupp. En patologisk grad av undermedveten selektering och filtering av obekväma realiteter är ju nödvändig där; annars skulle det inte gå att bibehålla den världsbild som skär sig så mot verkligheten.

Nej, det som gör Guillou unik är att han gör det med avsikt. Han vet att han har fel. Men han skiter i det. Jan skriver det han skriver därför att det säljer. Han skriver det han förväntas skriva. Och han vet att hans läsare är dumma nog att tro att det är rätt.

Här bortser vi ett ögonblick från det faktum att Jan skriver förbaskat bra. Att många av hans böcker är jäkligt spännande. Vi fokuserar stället på hans politiska opinionsbildande.

Ingen ska försöka slå i mig att Jan Guillou själv tror ett ögonblick på det han skriver i sin krönika. Han vet mycket väl att Muhammedteckningarna inte handlar om lagbokens gränser för yttrandefriheten. Eller om dansk rasism och främlingsfientlighet. Det är han för smart för. Men han vet att många andra faktiskt tror det.

Mitt inre öga ser hur han sitter och småmyser i sin kvart på Östermalm. Bekvämt nedsjunken i den äkta älgskinnsfåtöljen. Röker en kubansk cigarr. Räknar sina pengar. Eller hur han hånskrattar i sin dyra bil på väg till banken: Ha, fåntrattar!

Därför gillar jag Jan Guillou. Han är så där härligt hänsynslöst kommersiell av sig; precis som man kan förvänta sig av en riktig ärkekapitalist (eller garderobsliberal). Lite som de där leksakstillverkarna som prackar på småflickorna fåniga leksaker. Ni vet, typ My Little Pony och Bratz. Billigt skräp alltså. Fast dyrt (tacka vet jag Meccano och Lego). Och folket i respektive målgrupper loggar villigt in på internetbanken (eller föräldrarnas internetbank) och konsumerar. Som de lättlurade idioter de är.

Fast barnen är idioter därför att de är just barn. Varför vi vuxna går på Guillous trams vet jag inte.

DN har koll på Irak, men det har inte USA

2006-02-18T01:00:00.000+01:00

I Irak, där ju allt bara är misär och kaos enligt Sveriges samlade medieexpertis, vet USA inte ens vilka motståndsgrupper man slåss mot. Allt enligt killen med kollen på Dagens Nyheter. I artikeln citerar man en undersökning gjord av International Crisis Group (ICG):

Den väpnade upprorsrörelsen i Irak blir allt mer framgångsrik och välorganiserad. Enligt en internationell studie har USA endast flyktiga kunskaper om denna fiende som domineras av fyra grupper.

Ovanstående trams, liksom det mesta övrigt i artikeln, är exempel på vad som på amerikansk militärslang skulle beskrivas som "Bravo Sierra". Tjurskit alltså. Men det är ju bara min åsikt. Vad vet jag egentligen? En annan som antagligen inte heller vet är milbloggaren Soldier´s Dad. Han skriver såhär om påståendet att man inte har koll på motståndet:

I would be extremely surprised, if the battalion commanders on the ground didn´t have very detailed information on which groups, and what the motivations of the groups in their sector were.

Attributing a lack of specificity, to ignorance, is unbelievable Hubris.

Men inte enligt DN, för där har man superstrategiexperten Albons som vet att det amerikanska försvaret missat "ett stort material som undervärderats och knappast använts". Jodå. För han har minsann läst en rapport som "öppnat ett fönster till upprorsrörelsen". Ett fönster som alltså några av världens största underrättelsetjänster skulle ha missat att kika in igenom.

Till saker man inte känner till hör då antagligen detta: För några veckor sedan mötte Al-Qaida-i-Irak/Mesopotamien/Tvåflodslandet/Whatevers ledare Abu Musab al-Zarqawi, ledarna för sex andra mindre motstånds-grupper i staden Samarra. Mötet resulterade i "Mujahedeen Shura Council", en allians av dessa grupper för att bekämpa den USA-ledda koalitionen.

Det har jänkarna ingen aaaaaning om.

En liten underrättelsefågel som kvittrat i mitt, men tydligen inte i DIA:s, öra har namngett dessa.(*) De sex mindre grupperna är: "Victorious Army Group", "the Army of al-Sunnah Wal Jama’a", "Ansar al-Tawhid Brigades", "Islamic Jihad Brigades", "the Strangers Brigades", och "the Horrors Brigades" (jo, de heter faktiskt så).(**)

Detta vet jag, Egon Motwhalls i Uppsala. Men sannolikt inte Pentagon alltså, enligt DN. Riiiight ...

---------
(*) Den lilla fågeln var engelskspråkig som ni ser. Jag ber om ursäkt för denna svengelska, men jag vågade mig inte på en översättning.

(**) De tre andra stora motståndsgrupperna som nämns i artikeln heter förresten. "the Islamic Army of Iraq", "Ansar al-Sunnah" och "the Mujahedeen Army". Med dessa har man förhandlat under en längre tid. Inte för att den amerikanska underrättelsetjänsten har någon som helst koll på vilka de är heller ...

Iraks folk till bombhögern: Ni hade rätt

2006-02-16T23:05:00.000+01:00

En graf säger mer än tusen ord. Här är 1000+ ord som egentligen är rätt självklara; det irakiska folket tycker störtandet av Saddam Hussein var värt allt lidande. Men det visste vi ju redan. I alla fall vi som hållit oss uppdaterade om situationen i Irak. Hela undersökningen från World Public Opinion.org finns här.

En sak ska man inte lita på. Nämligen att den här "nyheten" når ut via svenska media. En annan undersökning som dock nådde ut var den här. Man kan undra vad skillnaden är. Den brittiska undersökningen som publicerades bestod av selektivt "läckt" information. Statistik som inte gick att granska med avseende på metodik eller urval. Eller ens hur frågorna var utformade. Men att publicera den som nyhet gick bra.

Frågan är intressant eftersom just den undersökningen använts som argument av antikrigsvänstern. Den men ingen annan ...

Sten i glashus: En framsida (för)säger mer än 1000 ord bloggare vinner poäng på tyska Der Spiegel

2006-02-13T14:21:00.000+01:00

Den tyska mediekritiska bloggen Davids Medienkritik (siten är på engelska) dissar en bloggkritsk artikel i tidningen Der Spiegel: SPIEGEL ONLINE Interview: "Bloggers are often Narcissistic Egocentrists". Som om vi inte visste det redan ...

Helkul!

Journalisten.se: Rätt och fel i webbfrågan

2006-02-11T12:06:00.000+01:00

Jag måste erkänna att jag har svårt för journalister; egocentrerade viktigpettrar som tror sig veta allt om allt och vara viktiga principers (som press- och yttrandefrihetens) självklara försvarare. Lite som jag själv ungefär, fast med skillnaden att de får betalt för vad de skriver och dessutom får det distribuerat genom vanligt folks brevlåda varje morgon.

Men så fort det faktiskt handlar om att stå upp för att försvara just press- och yttrandefriheten så retirerar de allt som oftast in bakom de luddiga publiceringsbeslutens bekväma fästningsvall och hissar upp vindbryggan bakom sig ("vi har gjort en bedömning av innehållet och kommit till slutsatsen att allmännintresset inte motiverar ..."). Kvar utanför blir vi läsare och alla de ideal de säger sig försvara. Tills dess barbarerna är borta och faran är över för den här gången vill säga. "Jyllandgate" och de svenska tidningarnas val att inte publicera teckningarna av Muhammed är bara alltför typiskt.

Tredje statsmakten va? Tssk ...

Som om inte det var nog verkar många av journalisterna som skriver i våra viktigaste tidningar sakna grepp om verkligheten. Ofta framstår de helt enkelt som lite ... hmm ... ja, lite ... dumma, helt enkelt. Jag har bloggat om det förr, ni får väl leta lite om ni bryr er.

Ett exempel på det står att finna i journalistförbundets egen webbtidning Journalisten.se. Dagens webbfråga lyder "Har publiceringen av Muhammed-bilderna skadat yttrandefriheten?". Huh?

Hur kan man skada yttrandefriheten genom att publicera något? Jag kan tänka mig ett antal saker som hotar yttrandefriheten, men inte att man faktiskt använder sig av den. Låter det inte mer logiskt att yttrandefriheten skadas om man låter bli att publicera, oavsett skäl? Menar journalisten.se kanske att det bara finns en begränsad mängd yttrandefrihet som man måste hushålla med? Eller är det ett försök till självsuggestion för att få journalisterna att tro att man faktiskt försvarat yttrandefriheten när man inte försvarat den?

Eller va fan menar man egentligen?

Tolv skämtteckningar som garanterat inte kommer att reta upp muslimer eller censureras av Säpo

2006-02-10T19:09:00.000+01:00

För snäll och beskedlig måste man va, och tänka på vad man skriver och avbildar så att inte känsliga personer blir upprörda. Välkommen till yttrandefrihetens Sverige anno 2006 ...

(Bilder från Anti-Defamation League och Palestinian Media Watch.)

Stokastiska nedslag i Muhammed-debatten: Sverigedemokraterna, moralisk ekvivalens, religiösa konflikter samt åsikter från Irak

2006-02-10T13:06:00.000+01:00

Morgonens stora nyhet handlar om att Säpo stängt ner några av länkarna till Sverigedemokraternas hemsidor, bland annat den tidning SD-kuriren där en Muhammed-teckning publicerats. Även Sverigedemokraterna själva har valt att ta ner teckningen "av hänsyn till svenska liv".

I samband med detta har ett antal felaktiga uppgifter spritt sig på nätet bl a här och här som jag vill passa på att korrigera. Rätt ska va rätt. Det var alltså inte fråga om några av de tolv Muhammed-karikatyrerna som Jyllandsposten publicerat utan en helt ny, egenproducerad, bild.

Eftersom mitt förra inlägg handlade om just Sverigedemokraternas publicering, var jag inne på deras sida och hann se teckningen innan den togs bort. Den föreställde en man (Muhammed ?) som speglade sig, och där en svart tejpremsa var fäst på spegelglaset så att hans ögon skymdes. Knappast något särskilt elak satir således, men det är å andra sidan inte Jyllandspostens bilder heller.

Det är ju heller inte det debatten handlar om.

Några intressanta nedslag i övrigt (alla på engelska tyvärr):

Bloggen Stockholm Spectator uppmanar alla bloggare i bloggosfären att publicera JP-bilderna. Been there, done that ...

Via Austin Bay, finner vi ett mycket intressant och filosofiskt inlägg från normblog om (falsk) moralisk ekvivalens i samband med karikatyrerna:

[...] if all are allowed to protect their values from the dishonour of being criticized in ways which are unacceptable to their proponents then we´re providing a recipe either for recurrent violence or for the oppressive rule of the most dictatorial among us. Furthermore, those who manage to refrain from demanding that their views should be protected from criticism and mockery may hold their most cherished beliefs quite as strongly as anyone else; their tolerance for hearing these views criticized and mocked is due solely to... their greater tolerance.

Tim Rutten skriver om konflikten i sin kolumn på Los Angeles Times Drawn into a religious conflict och avslutar med orden:

The European media may have behaved in a provocative fashion this week, but it was provocation in a good cause. The Western governments — ever mindful of their commercial interests — aren´t required to endorse what their press has done, but they do nobody a favor when they apologize for it.

Slutligen har även de så kända Bagdad-bröderna på Iraq the Model gett sig in i debatten, lika klarsynt som alltid:

You know that those cartoons were published for the 1st time months ago and we here in the Middle East have tonnes of jokes about Allah, the prophets and the angels that are way more offensive, funny and obscene than those poorly-made cartoons, yet no one ever got shot for telling one of those jokes or at least we had never seen rallies and protests against those infidel joke-tellers.
[och]
One last thing, even if the entire EU apologizes it won´t change a thing; fanatics in our countries here had always considered the west their infidel arrogant crusader enemy and no apology no matter how big or sincere can change that.

Ja, varför ska man ge upp en så grundläggande princip som yttrandefrihet, bra för att några intoleranta religiösa tokstollar kräver det. Särskilt nu när skadan redan är skedd?

Om trögtänkta muslimer, Sverigedemokrater, dansk satir och svensk media

2006-02-09T19:15:00.000+01:00

Jag tycks ha varit bland de första i Skandinavien att blogga om publiceringen av de danska satirteckningarna i Egypten. Därmed har bloggen tilldragit sig ett – för en smal kvalitetsbloggs (som det här ju är) förhållanden – stort och oväntat intresse från lite överallt i bloggosfären. Det känns ju smickrande att så många nyhetstörstande intressenter letat sig just hit.

Antingen det, eller så var det bara för att jag skrev om "trögtänkta muslimer" i rubrikerna. Fy på er i så fall ...

Mindre smickrande är dock att SD-kuriren, Sverige~~dum~~demokraternas partiblaska, också länkade till samma nyhet strax innan jag gjorde det (nej, jag tänker inte länka till deras rasistiska skittidning, ni får leta själva om ni bryr er, vilket ni förmodligen inte gör, vilket är bra eftersom SD-puckona inte förtjänar uppmärksamheten, ...). Jag försäkrar er att det inte finns någon koppling mellan oss (det verkar som om länken på deras sida är en fel-länk, som skulle ha gått till ett annat inlägg på Brussels Journal).

Skälet till att jag satte en klädnypa över näbben och surfade in på deras (SD:s) site var att de ju utlyst en gör-din-egen-muhammed-karikatyr-teckning-och-vi-publicerar-den-på-pin-kiv-bara-för-att-jävlas-med-invandrare tävling och sedan polisanmält sig själva för att ha publicerat den första bilden. Man skriver:

Den 30 september publicerade den danska tidningen Jyllands-Posten tolv teckningar föreställandes den muslimska profeten Muhammed. Syftet med att avbilda Muhammed och trycka det i tidningen var att använda teckningarna som en illustration till en artikel om den tilltagande och hotande självcensuren inom islam, samtidigt som man ville visa att man från tidningens sida värnar det fria ordet och den öppna debatten och att yttrandefriheten står över islams förbud mot att avbilda Muhammed.
[...]
Vi har därför beslutat oss för att gå i Jyllands-Postens fotspår och visa att yttrandefriheten i Sverige naturligtvis står över islams förbud mot att avbilda Muhammed.

Det värsta är inte att en Sverigedemokrat skriver detta och har helt rätt. Det värsta är att ingen annan i media tycks ha ryggrad nog att säga det samma.

Här får vi (ytterligare) ett exempel på vad som händer när man ger vika inför den politiskt korrekta självcensuren. Man ger fritt spelrum åt extrema krafter även åt andra hållet. Aldrig har väl ett par sketna skämtteckningar haft ett större nyhetsvärde. Ändå har alla de stora svenska tidningarna avstått från att publicera dem med hänvisning till att de saknat just nyhetsvärde, eller av någon slags missriktad respekt för de muslimer som "känt sig kränkta". Resultatet har (förutom ett antal totalt verklighetsbefriade inlägg där skribenterna inte vetat vad de talat om) blivit att annars ljusskygga grupper som Sverigedemokraterna kunnat rycka fram för att besätta den moraliska terräng och överta positionen som yttrandefrihetens försvarare som de stora tidningarna just övergett.

För även om man i vanliga fall kanske bör iaktta viss försiktighet över vad man publicerar – inte för att det brukar hindra tidningar från att trycka allt möjligt skumt i andra sammanhang – finns det verkligen ingen anledning att avstå från det när allmännintresset vuxit så här stort, eller när ett speciellt yttrande har kommit att bli en symbol för hela yttrandefriheten.

Uppdatering [ca 21:20]: Saker händer snabbt just nu. Jag har precis fått veta att SD-kuriren avbryter sin publicering av egna Muhammed-satirbilder efter en vädjan från Laila Freivalds "av hänsyn till svenska liv". Dessutom har några av deras webbaddresser släckts ner av deras ISP, så det kan vara svårt att hitta till tidningen jag inte länkade till ovan.
Inte för att jag gillar SD, men det här gör mig faktiskt lite fundersam. Vad ska man tro egentligen?

Trögtänkta muslimer: Danska satirteckningar publicerade i Egypten, i oktober kravaller i februari

2006-02-09T12:08:00.000+01:00

Via de Egyptiska bloggarna Rantings of a Sandmonkey och Freedom for Egyptians levereras bevis för att de danska satirteckningarna som orsakat sådant rabalder den senaste tiden faktiskt blivit publicerade i arabvärlden tidigare. Det var den Egyptiska tidningen Al fager som publicerade bilderna den 17 oktober, mitt under under ramadan f ö, utan att för den skull orsaka någon större uppståndelse. Så mycket var alltså "förbudet" att avbilda Muhammed värd i Egypten. I oktober vill säga.

Detaljerna runt publiceringen (via Freedom for Egyptians):

Name: Al Fager
Editor-in-Chief: Adel Hamouda
Edition/issuance no. #: 21
Date: 17 October 2005, Hijri (Islamic Calendar) 14 Ramadan 1425
Reporters: Youssra Zahran and Ahmed Abdel Maksoud
Pages: Front & 17 for details and images
The headline in Arabic said : [...]
Translation: Continued Boldness. Mocking the Prophet and his wife by Caricature.

Man kan fråga sig varför det tog våra glada ambassadbrännande vänner så lång tid att bli upprörda. Ifall bilderna verkligen är så kränkande (och inte att de t ex användas av regimerna i arabvärldens länder med syftet att rikta uppmärksamheten från egna problem) så borde ju protesterna kommit betydligt tidigare. Tror man att teckningarna är den direkta orsaken till kravallerna finns ju bara en förklaring till denna fördröjning: Muslimer är trögtänkta.

Yviga Yvonne, Yrsliga Yrsa och Yttrandefriheten – Tagning två

2006-02-08T15:41:00.000+01:00

Man upphör aldrig att förvånas över vissa människors dumhet. Ännu mer förvånad blir man av att så många av dem finner det nödvändigt att bevisa för alla andra exakt hur djävla dumma de faktiskt är. Som om vi inte fattade det ändå.

Aftonbladet tycks vara alla dessa mentaldefektsblottares prefererade språkrör. Följaktligen är det i den tidningen vi t ex finner den debattartikel signerad Yvonne Ruwaida (mp) jag bloggade om för några dagar sedan, angående debatten om Muhammedsatiren i Jyllandsposten. Jag citerade då detta avsnitt ur hennes artikel:

Sådana bilder kan inte accepteras. Att avbilda muslimen som terrorist eller gris är en kränkning av alla muslimer.

Jag fattade då inte riktigt vad hon syftade på, trodde det bara var en del av det generella feberyrande hennes parti gjort sig så kända för. Tills jag fick se detta och detta (via Dick Erixon och Counterterrorism blogg).

Bilden på grisen påståtts ha varit bland de så fantastiskt "kränkande" teckningarna som publicerats i Jyllandsposten. Så är alltså inte fallet, vilket vem som helst med internetuppkoppling och några minuters ledig tid enkelt kan verifiera.

Men inte Ruwaida, vilket citatet ovan visar. Uppenbarligen är hon en ännu större Storstrut än jag tidigare förstått (nej jag trodde inte heller det var möjligt – ytterligare en sak att förvånas över) som aldrig brydde sig om att faktiskt titta på bilderna innan hon skrev om dem.

Om man nu fått chansen att sprida sina värdelösa åsikter i en blaska, borde man inte åtminstone besvära sig med att göra lite grundläggande research innan man knäpper på ordbehandlaren? Fast det är klart, är man miljöpartistisk riksdagsledamot som Ruwaida kanske man vet redan från början vad som är rätt?

Via Right Online finner vi en annan visdom längs samma tangent från en annan av Aftonbladets intellektuella giganter, Yrsa Stenius:

Jag har av naturliga skäl inte sett karikatyrerna Jyllands-Posten publicerade. Men samstämmiga uppgifter från informerade publicister i väst gör gällande att de var enbart kränkande och saknade all funktion i termer av seriös yttrandefrihet.

Nej, jag kan faktiskt inte komma på något "naturligt skäl" till att Stenius inte sett bilderna, att hon är ett jävla pucko ligger väl närmast. Den hypotesen korrelerar f ö väl med de "samstämmiga uppgifter" som de "informerade publicister i väst" jag stämt av med, också tror är skälet till denna uppenbara ignorans.

Gemensamt med Ruwaida har alltså denna yttrandets Ms Justitia den magiska förmågan att kunna avgöra vad som är funktionell yttrandefrihet och vad som är "enbart kränkande" bättre än vi andra. Utan att ens ha sett bilderna ...

Uppdatering: Det föll mig just i att den dynamiska duon ovan genom sina respektive artiklar gett det bästa argumentet för en publicering av teckningarna även i svenska media. Inte så mycket för att folk själva ska kunna bilda sig en uppfattning om bilderna var kränkande eller ej, som att man kanske skulle slippa denna typ av aningslösa inlägg i framtiden om skribenterna faktiskt visste vad de skrev om. Men det är klart, med de här damerna lösa kan man nog inte vara helt säker på det heller.

Danskjävlar

2006-02-05T18:29:00.000+01:00

Det kan fan inte va lätt att va religiös. Jesus fick ju som bekant dö på korset och de första kristna kastade man till lejonen. Även buddister och hinduer vet vi, ägnar sig regelmässigt åt mer eller mindre utstuderade former av självspäkning.

Dessutom lär det visst ha varit lite synd om judarna också någon gång i tiden.

Men allra mest syndast är det faktiskt om muslimerna. Och ännu mycket mer allra mest syndast är det därför om islamisterna. För titta vilka hemskheter de får stå ut med när de elaka danskarna hånar deras heligaste heliga:

Huva, typ! Att de klarar av att hålla fast vid sin religion efter sådana grova skändningar av deras profet går bortom mitt förstånd, men det är förstås ett bevis på den bergfasta förvissningen om sanningen i deras tro. För bara den som är trygg i sin övertygelse kan ju, med en handviftning, ignorera denna typ av utmaningar mot den egna läran utan att bli upprörd. Eller hur?

Istället för att svara med att t ex skicka en självmordsbombare att spränga Jyllandspostens redaktion (vilket ju skulle varit både rimligt och väl påkallat efter en sådan här grov provokation), uppmanar man (som de civiliserade personer man är) till en köpbojkott av danska varor. Extra stoiskt står man sedan emot de antimuslimska vågorna som därefter sköljer över världen när en massa tidningar och bloggare överallt återpublicerar de skamliga bilderna, visar bilder på danska flaggan och uppmanar till stödköp av danska varor. Man ska ju inte hetsa upp sig över småsaker ...

Fast nu borde man väl, i konsekvensens namn, även bli sura på Spanien, Tyskland, Frankrike, Holland, Italien, Schweiz och Irland också? Alla dessa länder är ju också sådär elakt danska nu när tidningar där också publicerat teckningarna.

Det blir förstås jobbigt i längden att hålla reda på alla länder man ska bojkotta och ambassader man ska bränna ner. (Kanske det är lättare att istället hålla reda på de man inte har något otalt med?) Därför har jag beslutat att dra mitt stå till stacken för att hjälpa alla stackars islamister och andra rättänkare där ute i bloggosfären att undvika liknande störningsmoment i framtiden.

Väldigt många tycker att det är besvärligt med folk som inte gör som alla andra, utan liksom tänker själva (nej, jag vet inte heller hur det går till). Egon Motwhalls heter en sådan störig individ som man med fördel undviker om man inte vill få sina mentala cirklar rubbade av inlägg av den här typen. Nedan finns därför en "ban-banner", komplett med html-kod, som man kan ha på sin hemsida androm till skräck och varnagel för Egons farliga blogg. Samtidigt bidrar man till att stödja de förtryckta islamisternas kamp för en yttradefrihetsfri värld. Varje gång någon klickar på knappen skickas nämligen en elektronisk brevbomb till ett slumpmässigt utvalt Internetcafé i Tel Aviv eller Bagdad. Så klicka på ni bara ...

<a href="http://motwhalls.blogspot.com"><img style="float:right; margin:0 0 0 0; cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/1642/1493/320/boycott.gif" border="0" alt="Boycott Egon Motwhalls!" /></a>

Kommentar: Jag vet, detta inlägg kommer lite sent in i debatten. Det skrevs för några dagar sedan men tekniska problem har förhindrat mig att publicera det förrän nu. Så det så.

Veckans dumstrut Yvonne Ruwaida skriver på Aftonbladet Debatt

2006-02-02T15:49:00.000+01:00

Veckans tokstora dumstrut går till Yvonne Ruwaida: miljöpartist, riksdagsledamot och komplett idiot. Men jag upprepar mig inser jag nu, dessa begrepp är ju synonyma ...

Yvonne har (med marginal) kvalificerat sig till denna prestigefyllda titel genom dagens debattartikel i Aftonbladet apropå Jyllandsposten vs Muhammed. Några klipp:

Tänk dig en elev i en klass som alltid skulle påpeka att någon har fula kläder och hävda denna uppfattning för att det är yttrandefrihet.
[...] Den påhoppade eleven accepterar nog inte yttrandefriheten som förklaring till den onödiga mobbningen. På samma sätt accepterar inte muslimerna den medvetna provokationen att publicera Muhammedbilder som något som regeringar ska försvara med yttrandefrihet som argument.

Här vinner Yvonne också pris för veckans mest relevanta analogi; för det är ju ingen skillnad mellan skolelever i ett klassrum och internationell storpolitik. Att publicera skämtteckningar med Muhammed är precis lika illa som om Jyllandsposten skrivit att Sune Folkesson, klass 4c i Eslöv har fula kläder, utstående öron och luktar illa. Inte kan väl företrädare för en världsreligion förväntas tåla mer kritik än en stackars mobbad mellanstadieelev?

När vi ändå är igång med att jämföra äpplen med pepparkakor:

Sådana bilder kan inte accepteras. Att avbilda muslimen som terrorist eller gris är en kränkning av alla muslimer.

Jaha, och? Ingen av bilderna gjorde något av detta. Såvida man inte sätter likhetstecken mellan Muhammed och alla muslimer förstås, men det är det väl ingen som gjort?

Nu kommer vi till kärnan av (mp)-Ruwaidas syn på vad som inte bör omfattas av yttrandefriheten:

Att visa upp Muhammedbilder gör ingen nytta, försvarar inga mänskliga rättigheter och är inget viktigt inlägg i en pågående debatt, utan en provokation.

Detta vet man eftersom det är objektiv kunskap och därmed uppenbart för alla och envar vad som å ena sidan "gör nytta" och är ett "viktigt inlägg i en pågående debatt" och – å andra sidan – vad som är "en provokation". Eller? Inte det, nähä, men hur vet man då vad som är vad? Hursa? Man lyssnar till vad Yvonne Ruwaida tycker? Självklart; hur kunde jag undgå att inse det? En riksdagsledamupp som hon måste ju veta bättre än alla oss andra var gränsen för yttrandefrihet går. Den kunskapen blir nog nödvändig i framtiden för det tycks inte finnas några

Här har jag gått och trott att yttrandefrihet var ett absolut begrepp, befriat från subjektiva omdömen och värderingar

egentliga regler för vilken typ av kritik som är tillåten eller inte tillåten. Många skulle till och med säga att gränsen är helt godtycklig. Muslimer och homosexuella är tydligen befriade, men att visa "Ecce Homo"-bilder i domkyrkan går bra trots att det retat upp ("provocerat") vissa kristna.

Här har jag gått och trott att yttrandefrihet var ett absolut begrepp, befriat från subjektiva omdömen och värderingar som de ovan. Men så är det ju tydligen inte alls enligt vår kära Yvonne. Yttrandefriheten gäller ju bara så länge det man skriver är "nyttigt"; nyttigt enligt henne alltså. Tänk så fel man har haft hela denna tid! Nå, nu när jag vet bättre lovar jag att i fortsättningen sluta skriva sådant som är "provocerande", utan bara följa den gröna partilinjen.

Heil Ruwaida!

Slutligen har Yvonne också vunnit "Med vänner som henne behöver man inga fiender"-priset:

Jag är den förste som står upp för att yttrandefriheten ska försvaras.

Men sitt ner då för helvete!

Under the Galloway

2006-01-24T06:49:00.000+01:00

George Galloway: Brittisk parlamentsledarmot, Saddam-kramare, krigsmotståndare och ... dokusåpakändis??
(tipstack: Stockholm Spectator)

Naturligtvis måste Egon skriva något bitskt sarkastiskt om detta ...

...

...

Men ...

...

Nej, jag är svarslös ...

Varför måste så många idioter alltid kommentera en debattartikel om Irak?

2006-01-24T04:01:00.000+01:00

Så fort vänstern ska skriva om Irakkonflikten blir det som bekant rejält tokigt. Det senaste beviset på detta förhållande står "författaren och samhällsdebattören" (läs: kommunisten) Margareta Zetterström för i SvD Brännpunkt. Jag tänker inte diskutera artikeln mer här förutom att nämna att den förstås är en hög med gödsel; den som är intresserad härav kan exempelvis göra det på [Sänd mina rötter regn]. Det jag tänkte ta upp är den svärm av mer mindre än mer intelligenta kommentarer som åtföljer själva artikeln.

För likt flugor som samlas kring en särdeles väldoftande hög av bajs, har en massa löst folk känt sig manade att nyttja SvD Brännpunkts kommentarfunktion för att delge oss andra deras egna tankar om ämnet Irak. Mycket är vettigt förstås, men det mesta håller sig på nivåerna på och under själva debattartikeln. Behöver jag nämna att de allra sämsta inläggen skrivits av folk som tycks höra hemma långt till vänster? Inte det? Nähä ....

Det upphör aldrig att förvåna mig att så många människor aldrig missar en chans att sprida sina värdelösa insikter. Vissa tycks tro att bara man har en åsikt om ett ämne och att man på något vis lyckats snappa upp några lösryckta delar av sammanhanget så har man på något magiskt sätt kvalificerat sig till att föra en intelligent diskussion kring detsamma. Dessa tycks dessutom tro att just deras åsikter är så där jävla viktiga och intressanta att det motiverar att de skitar ner debattrymden för andra med sina snusförnuftiga eller dumnaiva inlägg. Begriper de inte att de bara framställer sig själva som kompletta idioter när man skriver om saker man uppenbarligen inte förstår sig på?

Naturligtvis inte.

Vi ska ta några exempel:

För det är ju så mycket mer obehagligt att träffas av en 20-mm pansarbrytande högenergiprojektil tillverkad av utarmat uran än motsvarande i wolfram. Man kan ju dö av blodförgiftning. Också. Förresten, tänk om det va Sverige som använde fosforvapen, klusterbomber, mm.

Vad? USA agerar i eget intresse?! Stoppa pressarna, typ! Och när ni ändå är igång och skriver om detta fantastiska scoop, kan ni ju också passa på att nämna att chilenarna valt sin president till folk.

Ett annat bevis på den amerikanska egoismen är ju de struntsummor USA avsätter till att bekämpa AIDS i Afrika.

Logiken är knivskarp: eftersom ryssarna dog i drivor måste de ha bidragit mest till att bekämpa nazismen. Därefter kom judarna enligt samma logik, och det var kineserna som besegrade Japan.
Med andra ord så bidrog Sovjet mest till att vi i väst slapp bli ockuperade av Sovjet. Ehh ...

Visst har ett ockuperat folk rätt att försvara sig. Särskilt när attackerna riktas mot typiskt militära mål som FN-högkvarter, sjukhus, skolor, moskéer och marknadsplatser.

Ja du Ingrid, gör det något om jag avstår från att deltaga i denna manifestation? Och "för vår mänsklighets överlevnads" skull vore det faktiskt bra om du och alla andra också avstod.
Ja, vad säger man?

DN: "Senaste nytt" från Irak ...

2006-01-23T21:49:00.000+01:00

Det senaste exemplet på varför man inte skall lita på svenska mediers rapportering från Irak är saxat ur dagens DN-artikel Irakrebeller bekämpar al-Qaida:

Irakiska nationalistrebeller i den sunniarabiska staden Ramadi har börjat bekämpa sina forna allierade inom al-Qaida efter att en bombattack nyligen dödade 80 människor, vilket framkallat en kedja av vedergällningsmord.

[...]

Denna nya form av blodspillan är det senaste exemplet på en utveckling som amerikanska militärer på sistone har noterat med optimism.

(kursiveringarna är mina egna)
Om samma sak skriver WaPo (Washington Post) Iraqi Sunnis Battle To Defend Shiites (kräver registrering tror jag):

Rising up against insurgent leader Abu Musab Zarqawi, Iraqi Sunni Muslims in Ramadi fought with grenade launchers and automatic weapons Saturday to defend their Shiite neighbors against a bid to drive them from the western city, Sunni leaders and Shiite residents said.

"Och?!" undrar ni nu. Vad är poängen? Artiklarna säger ju samma sak.

Det är sant. Men WaPo-artikeln är från den 14:e augusti 2005. Inte direkt "senaste nytt" alltså.

Medan ni funderar över detta faktum, kan ni också fundera över följande:

Det tog mig mindre än fem minuter, från det att jag läste DN-artikeln, tills det jag hittade motsvarande i WaPo. Frågan är nu hur det kommer sig att en så dum och okunnig bloggare som Egon Motwhalls så geschwint hittar information som nyhetsproffsen på DN uppenbarligen har missat? Är det inte just journalisternas jobb att hålla sig välinformerade om sådana här viktiga saker?

Chomsky i Aftonbladet, the missing link eller Finn fem rätt

2006-01-21T09:27:00.000+01:00

Som ni minns (?) försvann den översätta Chomsky-artikeln i Aftonbladet Kultur jag skrev om i måndags, Därför kan de inte lämna Irak, från Aftonbladets hemsida. Nu har Jörgen Modin återfunnit den, eller rättare sagt den engelska förlagan till artikeln: Beyond the Ballot. Så vitt jag kan se (jag känner igen flertalet formuleringar) är det mycket riktigt den "försvunna" artikeln från Aftonbladet, bara titeln är annorlunda. Jag reserverar mig förstås för eventuella felöversättningar eller nerkortningar som Aftonbladet gjorde i sin översättning, men det spelar ju egentligen ingen roll för diskussionen nu när vi har hittat orginalet.

I och med sitt fynd har Jörgen besparat mig en halvtimmes cykeltur i 10 minusgrader till stadsbiblioteket för att leta upp artikeln i pappersupplagan, och vinner därför ovanstående guldstjärna att ha i kanten på sin egen blogg.

Viktigast av allt är dock att den spännande poängjakt Lennart Regebo utlyste Uppdrag Chomsky, the Aftonbladet mission! nu kan fortsätta. Det handlar alltså om att hitta saker som är rätt i artikeln. Lennart lyckades själv få ihop två poäng. Nu ska jag själv försöka mig på att slå honom:

The highly influential clerics also have long- standing relations with Iran, including Sistani, who grew up there.

Denna mening är faktiskt helt korrekt, Sistani är iranier och man har förstås "nära relationer" med sitt grannland, antagligen ungefär på samma sätt som Sverige hade "nära relationer" med våra grannländer under trettioåriga kriget. En poäng.

Furthermore, right across the border in Saudi Arabia is a substantial, bitter Shia population. Any move toward independence in Iraq is likely to increase efforts to gain a degree of autonomy and justice there, too. This also happens to be the region where most of Saudi Arabia’s oil is.

Tre meningar som alla faktiskt är rätt. Dock känns de inte så där värst insiktsfulla så jag halverar mina poäng. Dessutom är den följande slutsatsen om en löst sammanhållen koalition av shiiter som kontrollerar oljan förstås helt uppåt väggarna, så jag dividerar med två igen. 3/4 = 0,75 poäng.

Slutligen är första meningen korrekt:

The US President Bush called last month’s Iraqi elections a "major milestone in the march to democracy."

Det gjorde Bush, och det gjorde han rätt i. Dock tvingas jag göra samma poängavdrag som jag gjorde ovan, eftersom Chomsky menar att Bush inte alls vill ha demokrati. 0,5 poäng.

Summa summarum 2,25 poäng.

Noam Chomsky i Aftonbladet: USA vill inte ha ett demokratiskt Irak?!

2006-01-16T21:34:00.000+01:00

Gårdagen (den 15:e januari) markerade ettårsjubiléet av det första, framgångsrika Irakiska valet. Denna stora framgång för såväl Bush som det Irakiska folket "firas" på Aftonbladet Kultur genom publiceringen av en artikel signerad Noam Chomsky.

Jag vet inte mycket om Chomsky; eftersom jag inte delar hans åsikter har jag inte haft något egentlig anledning att studera honom ordentligt. Däremot vet jag att han ses som en symbol och ledarfigur för stora delar av vänstern. Ni vet, en sådan där person som inte "tjatar om" vad andra redan tjatat om, utan som tänker själv och kommer med nya infallsvinklar och insikter, och som dessutom har den retoriska förmågan att föra ut dessa nya tankar i både tal och skrift. Kort sagt: en intellektuell ledare.

Så långt hypen. Men efter att ha läst artikeln i Aftonbladet Kultur måste jag nog ytterligare skriva ner mina redan låga föreställningar om vad vänstern förmår att åstadkomma i Irakdebatten. Den är nämligen bland det mest infantila jag någonsin läst. I korthet går den ut på att USA egentligen inte vill ha demokrati men har tvingats till detta av irakierna, och att USA inte kan lämna Irak eftersom oljan (vem kunde gissa att det var vad kriget handlade om) då skulle hamna i händerna på Iran.

Valet i januari förra året var resultatet av ett massivt ickevåldsmotstånd, för vilket storayatollan Ali Sistani blev en symbol. [...] De flesta kompetenta bedömare skulle hålla med Financial Times, som i mars förra året skrev att "anledningen till att [valet] ägde rum var de krav som ställdes av storayatollan Ali Sistani, vilken tre gånger lade in sitt veto mot de USA-ledda ockupationsmyndigheternas planer på att skrinlägga eller inskränka valprocessen".

Ledsen grabben, men de fakta du lägger fram stöder inte slutsatsen. För om USA inte vill ha demokrati, hur förklarar man då att ytterligare två val har hunnit genomförts i Irak under det gångna året? Har USA försökt stoppa dem också? Har Sistani lagt in sitt veto igen för att kunna genomföra valen, eller var de det "massiva ickevåldsmotståndet" som fick världens mest formidabla krigsmaskineri på knä och mot dess vilja framtvingade dessa?
Borde vi inte isåfall ha hört det rapporterats om sagda "massiva ickevåldsmotstånd" från Irak? Är det månde den högervridna mainstreammedian som censurerat denna i sammanhanget så vitala information?

Tillåt mig att komma med en mothypotes: USA fick kalla fötter om det viktiga januarivalet på grund av det svåra säkerhetsläget (ett misslyckat val hade blivit en svår motgång för Bush-administrationen), men Sistani (som känner sitt folk bättre, alternativt, tyckte det ändå var värt risken) övertalade dem om att det skulle gå att genomföra. Till allas stora lättnad (utom antikrigsvänsterns förstås) hade han rätt och valet blev därmed en stor politisk framgång även för Bush.

Det är mindre än tre år sedan koalitionen invaderade Irak. Under den gångna tiden har man – trots svåra problem och mot alla olyckskorpars hesa kraxande – lyckats att såväl skriva en ny författning, upprättat en ny statsapparat, byggt upp en ny polis och militär från grunden, samt hållit val till det första demokratisk valda parlamentet i arabvärlden. Menar Chomsky att det borde gått fortare? Tydligen.

Vidare skriver han:

Anta att Irak skulle bli självständigt och demokratiskt. Föreställ er den politik landet troligen skulle föra. Den shiitiska befolkningen i södra delen av landet, där en stor del av Iraks olja finns, skulle få ett dominerande inflytande. De skulle föredra vänskapliga förbindelser med det shiamuslimska Iran.

Om vi för ögonblicket glömmer sådana detaljer som att den politiska temperaturen mellan grannländerna Irak och Iran ligger ungefär där vätgas övergår i flytande form, måste vi ändå ställa oss följande fråga: Varför skulle ett folk som levat under en brutal diktator i 35 år och som – med fara för eget liv – gång på gång deltagit i den demokratiska processen för att slutligen vinna sin frihet, vara intresserade av att regeras av ett gäng skäggiga iranska mullor?
Låter det inte mer troligt att det är tvärtom? Att iranierna hellre skulle vilja styras av den demokratiskt valda regeringen i Irak än vice versa? Det är tydligt att Chomsky inte har särskilt höga tankar om vare sig demokrati eller det irakiska folket.

Chomskys artikel är ytterligare ett bevis för det som utmärker den extrema vänstern: Alla argument, oavsett hur dåliga de än är, kan anföras så länge de är riktade mot USA och George W Bush. Det är kvantiteten, inte kvalitén som räknas. Hans slutkläm bekräftar detta:

Deras [den irakiska fackföreningsrörelsen] aktivister blir mördade. Ingen vet av vem, kanske av väpnade motståndsmän, kanske av före detta baathpartianhängare, kanske av någon annan.

Och kanske är det meningen att vi ska tro att denne "någon annan" har anknytning till USA ...

Uppdatering 21/1: D´oh! När man äntligen lyckats lura hit en massa folk till bloggen med en intressant postning, så pajar Aftonbladet Kultur det hela genom att ta bort artikeln från webben (någon som vet vart den tog vägen?). Tydligen var Chomsky för pinsam till och med för dem ...

Usama är död?

2006-01-11T01:39:00.000+01:00

Ja iallafall om man får tro Michael Leeden och artikeln A moment in time från National Review Online:

And, according to Iranians I trust, Osama bin Laden finally departed this world in mid-December. The al Qaeda leader died of kidney failure and was buried in Iran, where he had spent most of his time since the destruction of al Qaeda in Afghanistan. The Iranians who reported this note that this year's message in conjunction with the Muslim Haj came from his number two, Ayman al-Zawahiri, for the first time.

Sant? Tillåt mig att vara skeptisk Men hoppas kan man ju alltid ...

Commander in gäääsp

2006-01-09T22:53:00.000+01:00

Satt just hemma i T-Dojjans kvart och strötittade på TV4:s nya paradnummer, den rejält upphaussade serien Commander in Chief, med Geena Davis i huvudrollen. Efter att ha sett de två första episoderna måste jag ställa frågan: Vad är det egentligen som ska vara så märkvärdigt med den serien? Att Geena Davis är kvinna? Kom igen nu, det är ju faktiskt 2006 ...

Såvitt jag kan bedöma efter de första avsnitten var den en ganska urvattnad version av (den utmärkta serien) The West Wing: mindre drama och politik, mer familjerelationer. Det verkar som om serien riktar sig mot det lite dummare, politiskt ointresserade medelklassegmentet – ni vet de som vill låtsas vara informerade men som egentligen inte orkar med att hantera alltför mycket kontroversiella frågor under bästa sändningstid.

Man bör förstås ge en ny serie lite mer tid än bara två episoder innan man fäller det slutliga omdömet, men det bådar inte gott inför fortsättningen när man ställs helt oanfäktad av de första båda avsnitten. Inte desto mindre är Commander in Chief antagligen bland det bästa som går att se på burken för närvarande. Därmed säger serien antagligen mer om svensk tv än om det amerikanska samhället.

Irak, krigsmotstånd, olja och kapitalism i ett nötskal

2006-01-09T22:01:00.000+01:00

Under några av mina stokastiska nedslag i bloggosfären stötte jag på en riktig guldklimp i form av bloggen The alleged mental case och en meloditext som jag tycker på ett utmärkt sätt sammanfattar och bemöter vänsterns flummiga syn på Irakkriget (och en del annat). Ett litet smakprov (melodi; Blowin' in the Wind):

You said that this war is a war for oil
It's greed at the point of a gun
But if we really wanted to take that oil
We'd have stayed there in 1991
And I guess that you'll just have to deal with the fact
It's returned to the people of Iraq
Your protests, my friends
Sound much like breaking wind
Your protests sound much like breaking wind

[...]

You say that corporations control the whole world
And for profit, your own life would sell
But if corporations are so powerful
Then why do guys like Walton and Dell
Come out of nowhere and steal customers
from those same corporations so well?
Your protests, my friends
Sound much like breaking wind
Your protests sound much like breaking wind

[...]

Mitt i prick! Se så långt man kommer med lite enkel logik; finn rätt motargument och luften pyser ur även de mest intjatade av vänstermyter.

Den enda reservation jag har över texten är att den är så bra att jag borde ha skrivit den själv ...

Lite om vänsterpartiets partikongress, kommunism, ishockey och konsten att piska en död häst

2006-01-06T23:19:00.000+01:00

Kan någon påminna mig igen om hur det kommer sig att det sitter kommunister i Sveriges riksdag? Hursa? För att ca 8,3 % av befolkningen är dumma i huvudet och röstade på dem i det förra riksdagsvalet? Visst ja, hur kunde jag glömma det ... Vilket osökt leder oss till nästa fråga som lyder: Hur kommer det sig att så många människor är så jävla korkade att man röstar på ett kommunistisk parti år 2002? Att många inte insåg att Vänsterpartiet var ett kommunistiskt parti är ju kanske en förklaring, men ingen ursäkt, för hur puckad är man om man inte fattat det?

Just nu har vänsterpartiet partikongress, vilket i sig måste anses som en snudd på surrealistisk tilldragelse. Det är nämligen rätt otroligt att det fortfarande finns kommunister. För att beskriva hur fantastiskt märkligt det är att vara kommunist i Sverige år 2006 ska jag dra till med en liknelse, och för att även s k "vanligt folk" ska förstå den hämtar jag inspiration från idrottsvärlden:

Anta att du har en vän, vi kan kalla honom Frans. Frans, din vän, är en god sådan i alla avseenden utom ett. Frans är nämligen hockeyfanatiker. Missförstå mig rätt nu, det finns säkert all anledning att racka ner på hockey- och andra sportfånar, men det är inte syftet med det här inlägget. Nej, det här inlägget handlar om just Frans, för han är en speciellt jobbig typ av hockeyfanatiker. Frans har nämligen ett favoritlag. Det har förstås de flesta andra hockeyfantaster också, men det finns en hake. Lagets benämning är i sammanhanget oviktig, vi kan kalla det för HCZ för att knyta an till kommande säsongs ZTV-såpa. Haken är alltså att HCZ är ett riktigt, riktigt sopigt lag.

När jag säger sopigt menar jag inte "sopigt" utan sopigt, ok? Spelarna saknar såväl individuell teknisk skicklighet som spelsinne och åker omkring och stöder sig på klubban, jagar pucken i klunga och byter in nya spelare mitt under motståndarnas anfall. Genomusla med andra ord ...

Nu tror ni kanske att Frans är en sådan där eldsjäl som följer sitt lag i vått och torrt? Ni vet, en av de där som hållit på ett och samma lag i 30 år oavsett om det gått bra eller dåligt. Som inte vänder kappan efter vinden utan håller kämpaglöden högt även under motgångar. Bara för att de gillar sitt lag. Sådana personer förtjänar all respekt och sympati.

Men Frans är inte en sådan person. Han håller på HCZ enbart därför att han är fullständigt övertygad om att just det laget är överlägset alla andra lag: spelarna är skickligare, taktiken och spelstilen är bättre. Trots att HCZ jämt åker på däng med typ 24-0 framhärdar han i sitt påstående att de är överlägsna allt motstånd, och han missar inte ett tillfälle att tala om för alla andra varför just hans lag är så fenomenalt suveräna och varför alla andra suger så. Om någon skulle våga sig på att invända mot hans teorier blir denne omgående idiotförklarad och utskälld efter både noter och partitur.

Varje gång Frans ser HCZ spela är han övertygad om att de kommer att (till sist) visa sin totala överlägsenhet och vinna, och han blir lika urförbannad varje gång laget ändå till sist torskar med 17-0. Trots det vägrar han att inse såväl HCZ:s brister som bristerna i sitt eget engagemang för laget och erkänna att han haft fel. Istället förstorar han upp HCZ:s framgångar, hur miniskula de än må vara till enorma proportioner och ägnar stor energi åt att bortförklara alla misstag. Varje vunnen tekning, lyckad passning och plockat skott från motståndrarlagets blå linje blir till en makalös framgång och ett bevis för den egna taktikens fördelar, och varje förlust snackas bort med att domaren var partisk, isen lutade åt fel håll, lamporna bländade målvakten i det kritiska ögonblicket och att självmålen minsann borde ha räknat till det egna lagets fördel, osv.

Nå, vad har det här med vänsterpartiet att göra undrar kanske en del nu (även om de flesta nog redan har räknat ut det)? Jo tokfransarna i (v) är ju just den politiska världens motsvarigheter till vår vän Frans.

Frans må vara en kuriositet även bland de mest fanatiska av sportfånar, men i politiken - särskilt på extremflankerna där vänsterpartiet hör hemma - är denna typ av beteende, med upphausningar och bortförklaringar, legio. Det är ju precis därför som vänsterpartister är så där extra jobbigt störiga.

För det spelar ingen roll hur många som stöder den. Kommunismen är och förblir världshistoriens mest misslyckade ideologi. Den har provats massvis med gånger men alltid med samma usla resultat. Trots ett massivt stöd från stora grupper och ofta gynnsamma förhållanden har den alltid utmynnat i totalt sammanbrott: diktatur, förtryck, krig, svält och organiserat massmord. Näst digerdöden (som tros ha tagit kål på ungefär 1/3 av jordens befolkning) är kommunismen den största katastrof som någonsin drabbat mänskligheten; i rena siffror räknat är den den allra största. Över hundra miljoner människor togs av daga under kommunistiska regimer det gångna seklet, och den terror och lidande som orsakas andra människor är av en magnitud som inte ens går att mäta. Ändå har man aldrig ens varit i närheten av att åstadkomma det egalitära idealsamhälle som är kommunismens föresats. Enkelt uttryckt så har ingen annan ideologi någonsin lovat så runt men hållit så tunt.

Som realistisk politisk idé är kommunismen därför stendöd. Den funkar helt enkelt inte. Dessutom finns det ju en annan konkurrerande ideologi som är så fantastisk mycket bättre, nämligen förstås liberalismen. Tack vare denna konkurrent har en stor del av världens befolkning tagit del av en frihet och ett välstånd som bara forna tiders furstar och rikemän kunde annat än drömma om.

Trots detta finns det alltså människor som fortfarande tror på kommunismen och är beredda att ge den en ny chans. Med en dåres frenesi och uthållighet piskar man det kommunistiska hästkadavret i förhoppning att det, på något mirakulöst sätt, ska gå att väcka nytt liv i pållen. Det är detta som sker just nu på vänsterpartiets partikongress och det är precis därför bara existensen av denna kongress är så förbaskat absurd.

Egentligen borde man kanske tycka synd om dessa patetiska individer i (v), som drömmer sig tillbaka till tider som gått och världen före Berlinmurens fall, samtidigt som man tror sig kunna förändra samhället även i framtiden. Som inte fattat att deras idéer just nu ligger och ruttnar på historiens skräphög. Men då ska man betänka att det bland de, antagligen ärligt godmodigt naiva personerna på kongressen, också gömmer sig några av de mest diaboliskt onda och makthungriga människorna i Sverige just nu. Och att även döda hästar utgör en allvarlig sanitär olägenhet.

Egonblogg Mk 3

2005-12-11T03:08:00.000+01:00

Så där ja, nu var det klart med uppgraderingen och det är dags att rulla ut egonblogg 3.0 till Er förväntansfulla läsare (även om vissa redan har varit inne och tjuvkikat -- brukar du öppna luckorna i adventskalendern i förväg också Jörgen? :-). Nu är det bara att hålla tummarna för att allt fungerar som det var tänkt. Jag har testat bloggen i de vanligaste nyare läsarna (IExplorer, Firefox och Opera) och det hela tycks fungera rätt hyfsat med dem. Några smärre problem återstår att fixa.

Vem sa att AMS-kurser i webbprogrammering inte ger några resultat? Nu ser ni vart era skattepengar gått ...

För er som är för blyga för att skriva kommentarer går det nu även att mejla mig direkt.

Lite om att vara recensent, att bli recenserad och varför jag själv skrivit en recension av en annan blogg

2005-12-09T18:37:00.000+01:00

Att vara recensent måste vara världens enklaste yrke. Det enda som behövs är ju en åsikt, en ordbehandlare, ett adjektivlexikon och tillräckligt med talang för att skriva ihop typ 200 ord till en någorlunda begripig och läsbar text. Åsikter finns det gott om (vissa skulle säga att det finns för gott om dem), ordbehandlare och lexikon är enkla att skaffa. Talang är det ibland lite si och så med, men förutsatt att man har det så finns det alltså ingenting som hindrar en från att skriva recensioner. Saknar man skrivtalang behöver det som bekant inte heller vara ett hinder; vissa skriver hellre än väl ändå och kan man inte skriva begripligt finns det ju alltid plats på DN-Kultur.

När alla punkter är avprickade och man uppfyller kraven, är det bara att sätta igång att sabla ner de stackars romandebutanterna / gymnasiemusikalartisterna / högstadiemusikerna / dagiskonstnärerna av hjärtans lust.

Bäst av allt är att ingen någonsin kan säga att du har fel. Till skillnad från all annan nyhetsrapportering, där media håller benhårt på illusionen om objektivitet, antas recensioner nämligen alltid vara subjektiva och därmed absolut sanna (för dem som skrev den). Tycker recensenten att Shakespeare är skit är Shakespeare skit. Punkt. Att majoriteten av läsarna själva skulle ha fått en annan bild av verket om de sett eller hört det, skiter man förstås i. Inte tycks man bry sig om rena faktafel heller; tror recensenten att Star Wars-sagan utspelar sig i framtiden, så gör den det.

Det bästa man som författare/konstnär/artist kan göra om man fått dålig kritik, är att bita ihop och trösta sig med att ingen bryr sig särskilt mycket om recensionerna ändå. I bästa fall kan det till och med vara bra med dålig kritik. Göran Hägg skriver i Nya Författarskolan såhär:

I vissa fall är det förstås bara att tacka och ta emot. Anklagelser om snusk, våld och bristande politisk korrekthet säljer böcker. Några författare som börjat sin bana under sådana smädelser har just därigenom blivit så kända och etablerade att de kvalat in bland dem som måste berömmas.

Det sämsta man kan göra är att skriva ett upprört genmäle. Ett sådant visar bara att man är just en sådan loser som man blivit porträtterad som. Möjliga undantag är väl om recensionen innehåller faktafel, som i exemplet ovan, men även då tror jag man bör hålla sig på den säkra sidan och låta läsarna själv avgöra vilket jävla pucko recensenten egentligen är.

Hursomhelst så tycks det alltså vara ett busenkelt yrke, som inte kräver någon större talang. Troligtvis är det antagligen därför det blivit ett populärt alternativ för alla de författar-wannabes som inte själva lyckas bli publicerade. Enda risken man löper med att vara recensent är att själv bli nersågad om och när man kommer ut med sin första bok. Kanske det är därför så många skriver under pseudonym?

Hmm …

Det här blev ytterligare ett onödigt långt inlägg som egentligen bara handlar om att jag framöver tänkt recensera några bloggar. Som parentes kan nämnas att ordet ”bloggrecension” bara ger ungefär 20 träffar på Google, så det borde finnas ett stort behov av den typen av cyberkonsumentinformation här ute i bloggosfären.

Jag tänkte börja med en föregångsman på området bloggrecensioner nämligen Jefferson som ju regelbundet presenterar ”Månadens sämsta blogg” och brukar vara en källa till mången lustifikation. Så utan vidare omsvep ger jag er nu den första etappen av Webbens Värstingar: Jefferson.

Webbens Västingar: Jefferson

2005-12-09T18:13:00.000+01:00

Tänkte köra några bloggrecensioner framöver. Eftersom det är mycket jobb med uppdateringen av bloggen just nu, gräver jag i arkivet och hittar en recension som jag skrev för ungefär en månad sen men som, pga teknikstrul, aldrig publicerades.

Tillåt mig därför att presentera den första av Webbens Värstingar:

Jefferson Cortez (f. Smith) är en riktigt obstinat jävel. På rekordtid har han lyckats förvandla sin blogg Jefferson – för det är du värd, till en tummelplats för de mest perverterade av idéer. Här tänks det inte bara ”utanför lådan” utan utanför alla andra gränser också.
För Jefferson är politisk korrekthet (PK) inget okänt begrepp. Han bara skiter i att vara det; inga kor är för heliga för att undgå att vältas över ända på hans blogg. Man får nästan intrycket att han ibland faktiskt avsiktligt väljer att vara så provocerande som möjligt. Ja, du läste rätt – avsiktligt!
Jeffersons blogg är en provkarta över allt som är fel med det öppna, demokratiska samhälle vi lever i. Om man låter folk tänka fritt själva istället för enligt de av samhället fastslagna normerna kommer det oundvikligen att resultera i åsikter som hans: småbarn skall kedjas fast utanför McDonalds, damfotboll är trist, folk ska få beväpna sig lite hur de vill etc. Dessutom lyckas denna dubbelt moraliskt depraverade person med konststycket att både vara nynazist och stödja Israel. Samtidigt! Det ni!
Det är därför inget att förvånas över att så många rättänkande människor, med rätta, har upprörts och förfasats över denna blogg. Vän av god mental vandel uppmanas härmed att hålla sig långt borta från Jefferson.

Behöver jag tillägga att jag gillar den?

Det är bara en sak jag undrar över: namnbytet till Cortez. Vaffö dårrå undrar man? Om man nu skall byta namn till något mer historiskt, varför välja någon totalt okänd snubbe som bara haft ihjäl några indianer, typ? Nog hade t ex Jefferson Guderian låtit koolare …

Men detta är små detaljer. Betyget blir det högsta, fem moralpaniker av fem möjliga!

Uppdateringar med mera ...

2005-12-08T12:34:00.000+01:00

För er som undrar när denna blogg kommer att uppdateras.

Det har inte hänt så mycket här på bloggen den senaste veckan. Det beror dels på att jag varit rätt less på att skriva efter förra månadens skrivmaraton, men mest beror det på att jag pysslar med en större omarbetning av bloggen.

På grund av ett tekniskt missöde (hjärnsläpp) raderades templaten till bloggen för några dagar sedan så alla länkar försvann. Därav bytet tillbaka till den gamla.

Hav tålamod. Förhoppningsvis kommer nya the Egon Experience vara klar att rulla ut snart ...

Jag vet, jag skriver en bok! (2)

2005-12-03T01:30:00.000+01:00

Puh! Äntligen klar med tävlingen mot mig själv. Hur gick det då undrar ni nu (eller kanske inte men va fan)? Jorå, jag "vann" med ungefär 50260 ord skrivna kl. 24:00 den sista november. Nedan ser ni en tabell med dygnsstatistik över mina skrivmödor.

Det hela resulterade i cirka 157 sidor pur action: blod, våld & koola oneliners. Totalt har jag nu ungefär 320 sidor klara. Nu ska jag bara lägga till lite perifert lull-lull som ”handling” och ”trovärdiga karaktärer”; inte för att jag tycka att det egentligen behövs, utan för att många tycks vilja ha sådant tjafs i böcker. Och vem är jag att säga nej?

Som smakprov på min romansnickarkonst kommer här ett avsnitt jag tvingades stryka på grund av att det var för tamt, hade för lite action, innehöll för få Hollywoodklichéer och var alldeles för politiskt korrekt:

Larmet i radion kom vid pass sju på kvällen. Jag golvade pedalen och Ferrarin sköt fart nerför San Fransiscos gator. Kongresscentret där Miss Amerika-tävlingen just skulle avgöras låg cirka tio till tolv minuters resväg från där jag nu befann mig. Jag anlände dit tre minuter senare.
Området kring ingången hade omringats av polisfordon bakom vilka poliserna från SFPD sökt sig i skydd. Sporadisk skottlossning pågick fortfarande inifrån lobbyn, men poliserna som hukade bakom sina bilar valde av någon oförkarlig anledning att inte besvara elden. Det kunde inte få fortsätta. Jag klev ur bilen, satte på mig min bredbrättade hatt och tände en cigarr. En kula flög förbi mitt ena öra.
”Ha!” tänkte jag, ”Vilka nollor som inte ens kan sikta ordentligt.”
– Egon, så bra att du kunde komma, hördes en röst bakom mig. Vi skulle behöva din hjälp.
Rösten tillhörde Italio McAronni, kommissarie på Fransiscopolisens våldsrotel.
– Vad är läget? frågade jag och hälsade lite coolt på min gamle vän och kollega.
– Det ser illa ut, sa han. Ett dussin svartmuskiga mohammedanska terrorister har intagit kongresscentret, förskansat sig i lobbyn och tagit gisslan bland deltagarna i skönhetstävlingen, plus en journalist från CNN och en gullig vit dvärgpudel.
Det avgjorde saken. Vilka monster kunde göra så mot ett djur?
– Ta’t lugnt, sa jag. jag fixar det här.
Jag öppnade bagageluckan på Ferrarin, tog upp och hängde på mig min M-134 Minigun. Därefter gick jag med målmedvetna kliv bort mot ingången till kongresscentret och sparkade upp dörren in till lobbyn. De svartmuskiga mohammedanska terroristerna såg mig komma och utstötte gutturala läten samtidigt som de besköt mig med sina ärtbössor till Kalasjnikovs. ”Löjligt!” tänkte jag och besvarade elden med Gatlingkulsprutan, som gav ifrån sig ett lågfrekvent pulserande läte när den pumpade sina 6000 hålspetskulor i minuten ut från sina sex roterande eldrör och in i de svartmuskiga mohammedanska terroristernas kroppar. Ljuv musik.
När ammunitionen tagit slut och röken lättat såg jag mig omkring i rummet. Alla de svartmuskiga mohammedanska terroristerna hade tryckts upp mot bortre kortväggen av rekylkraften från mitt vapen, och deras blod hade där skapat ett häftigt graffitiliknande mönster. ”Någonting att signera senare” tänkte jag.
Personerna i gisslan var alla uppskakade men hade annars klarat sig helskinnade undan händelsen, missarna i tävlingen, journalisten från CNN och, förstås, den gulliga vita dvärgpudeln. Alla tittade de på mig med uppspärrade ögon. En svartmuskig mohammedansk terrorist gnydde lite där borta vid väggen. Jag hade varit slarvig. Men en snabb rörelse släppte jag ner min Minigun på marken och drog fram Judgement och Penance – mina två Desert Eagle-automatpistoler – och sköt två Magnumkulor var i huvudet på mannen, vars hjärnsubstans skvätte ut över väggen. Sen sköt jag journalisten.
Plötsligt kände jag en kraftig smärta i ena axeln. Minsann om inte en kula hade träffat mig ändå. Blod rann ner över min gråa trenchcoat och droppade ner på mina italienska skor. Det gjorde riktigt ont faktiskt. Synd på skorna var det också.
Jag hölstrade vapnen, böjde mig ner och tog upp en tomhylsa från marken. Den var fortfarande brännhet. Utan att tveka stoppade jag in hylsan i ingångshålet i axeln. Nu gjorde det riktigt jäkligt ont en stund, men jag ignorerade smärtan. ”Sådant är bara för veklingar” tänkte jag. ”Det som inte dödar härdar.”
Deltagarna i skönhetstävlingen hade nu hunnit hämtat sig från chocken och samlades runt mig.
– Vem är du egentligen? undrade Miss Hawaii – en panasiatisk skönhet.
– Motwhalls var namnet, sa jag och tände en ny cigarr. Egon Motwhalls. Och förresten, välkomna till friheten!
– Åh Egon, stönade Miss Alaska som antagligen hade en gnutta eskimåblod i sig. En sådan man som du måste vilja koppla av efter ett sådant här dagsverke?
– Ja, sa Miss Florida och lindade sina slanka ben rund min kropp. Kanske någonting vi kan hjälpa till med?
– Well, sa jag. Jag har alltid velat besöka alla de 50 staterna, på ett eller annat sätt. Kanske kan ni hjälpa mig med det.
– Absolut, sa Miss Minnesota, lindade min slips runt sitt pekfinger och putade med sina purpurröda läppar. Naturligtvis, vadhelst du önskar!
Jag tittade på högen av döda svartmuskiga mohammedanska terrorister borta vid väggen. ”Vilka jävla losers” tänkte jag. ”Vad ska man med 72 oskulder till i himlen, när man kan ha så mycket roligare här nere på jorden?”.
Och den gulliga vita dvärgpudeln gläfste glatt.

Lite segt som sagt …

Jag vet, jag skriver en bok!

2005-11-18T09:31:00.000+01:00

Som ni kanske har märkt har det varit glest mellan inläggen den senaste tiden. Det beror inte på att jag pantsatt datorn, åkt in för förargelseväckande beteende, skaffat mig ett hederligt arbete eller råkat för något annat slikt obehagligt. Nej, skälet är att jag nu under november utmanat mig själv på en NaNoWriMo-liknande tävling. Jag skall skriva 50 000 ord till en roman på en månad!

Jag deltar inte officiellt i NaNoWriMo eftersom jag inte följer reglerna och skriver nytt från scratch, utan jag tänker slutföra den halvfärdiga bok jag skrivit på tidigare. Dessutom räcker 50 000 ord knappt till hälften av en vanlig roman, så det skulle i så fall snarare bli ett mellanting mellan en roman och en novell, och en sådan bok vill jag inte skriva. Men 50 000 ord på en månad ska det bli alltså.

Som den pessimist jag är, trodde jag förstås inte att jag skulle klara av att skriva så mycket så snabbt. Därför har jag inte nämnt det på bloggen förut. Men jag har knappat på datorn så att fjädrarna rykt och för några dagar sedan passerade jag halvvägsmärket ungefär ett dygn före planen, så det ser ut som om jag kommer att klara det. Nu är det förhoppningsvis nerförsbacke resten av vägen.

Hursomhelst blir det bara sporadiska postningar här fram till december. Bara så att ni vet.

Vad boken handlar om? Läs här och här så ni får lite tips. Kanske. Eller inte.

Försvaret om Miljöpartiet får bestämma

2005-11-18T08:45:00.000+01:00

(bild: Ulf "Fabbe" Fabiansson, Försvarets Forum nr 5/2005)
Text + pilar har jag förstås lagt till själv.

Kålsupare i mediedebatten – eller – Aftonbladets läsare gör det igen

2005-11-13T15:21:00.000+01:00

Att läsarna av sosseblaskan Aftonbladet inte tillhör Sveriges allra yttersta intellektuella elit är väl ingen nyhet (själv läser jag den bara för korsorden, jag svär). Ännu ett bevis för detta levereras i dagens webbfråga, i anslutning till en artikel av islamologen och författaren Jan Samuelsson.

Frågan gäller vilka media man kan lita mest på: svenska medier eller medier i arabvärlden. Resultatet kan ni se nedan:

Det märkliga är inte att drygt 8 % av läsarskaran faktiskt tror att arabiska media faktiskt är mer rätt än den svenska. Knäppgökar finns det överallt. Antagligen var det dem som röstade på (v) i förra valet.

Nej, det märkliga är att så många som över 40 % av läsarna tror att arabiska och svenska medierna är lika vinklade.

Jag har ofta klagat över svenska medias uselhet. På många sätt är nog de arabiska medierna överlägset mer professionella än deras, lite tafatta, svenska motsvarigheter. Men på ett viktigt plan är de svenska medierna klart överlägsna de arabiska: de blåljuger inte alls i samma utsträckning om situationen i Mellanöstern som de arabiska gör. En ganska självklar sak egentligen vilken, som tur är, i alla fall hälften av läsarna tycks ha insett.

Men så har vi alltså också här märkliga 40 procenten. Hur tänkte de egentligen? Antagligen på ett typiskt svenskt sätt, nämligen enligt kålsuparmodellen. Denna nationella åkomma som fått sitt namn efter den traditionellt svenska neutralitetspolitiska doktrin, som under det kalla kriget gick ut på att Nato och Warszawapakten båda var lika dåliga. På så sätt behövde man inte ta ställning för någondera sidan. Att den ena sidan bestod av en samling demokratier som frivilligt gått samman för att försvara varandra, och den andra sidan var en samling lydstater till det äktimperialistiska Sovjetunionen, var inget faktum man fäste någon vikt vid.

En kålsupare känns enklast igen på alla de klyschor han eller hon sprider omkring sig. Typiska exempel är t ex att ”alla partier tycker likadant” eller ”med statistik kan man bevisa vad som helst”. Men allra värst är nog att alltid tycks ”sanningen ligga någonstans mitt emellan”.

Fördelen med Kålsuparmodellen är att den som är för dum/lat/okunnig/ointresserad av ett ämne kan använda den för att ändå framstå som mer balanserad och insatt än vad man egentligen är. Den som nyttjar den verkar vara – och tror tyvärr oftast sig själv vara – den mest logiskt resonerande av deltagarna i debatten, trots att man i själva verket är ett totalt pucko. Därför är dessa personer extra retsamma att ha och göra med när de dyker upp i debatter på nätet av olika slag.

Vi ska ta ett exempel (påfunnet av Tage Danielsson tror jag) så förstår vi varför. Tre personer A, B och C debatterar belägenheten av staden Göteborg:

A: Göteborg ligger i Västergötland !
B: Nej, Göteborg ligger i Uppland !
C: ”Sanningen ligger nog någonstans mitt emellan !”

Här ser vi hur kålsuparen, C, trots att han inte har en jävla aning om var Göteborg ligger och placerar det i Närke någonstans, ändå tror sig vara mer upplyst än både A och B. I själva verket är C en komplett idiot, eftersom han inte insett att A har helt rätt. Även B kan faktiskt tänkas ha mer rätt än C, t ex om han känner till en ort med namnet Göteborg i Uppland.

När man säger att svenska och arabiska medier ”är lika vinkade” är det just kålsuparmodellen man använt.

Att vara välinitierad handlar om precision: att ha sådana kunskaper i ett ämne att man kan avgöra vilken part i debatten (om någon) som har mest rätt, och ungefär hur rätt denne har. Påståendet att ”sanningen ligger någonstans mitt emellan” är lika med ingen precision alls och därmed värdelöst – värdelöst okunnigt. Något som ca 40 % av Aftonbladet läsare skulle ha nytta av att lära sig.

Egons konsumentguide: Bilköpartips för nyblivna miljardärer

2005-11-12T03:56:00.000+01:00

Detta inlägg kommer inte att handla om några larviga småproblem av typen världssvält, globalt krig mot terrorism eller Aids-epidemier i Afrika. Istället ska jag ta upp ett välkänt, men av media länge ignorerat problem. Därför kom det som en lättnad att tidningen Expressen nyligen tog sitt samhällsansvar och uppmärksammade det.

Problemet är följande: Du har just vunnit motsvarande 2,7 miljarder svenska kronor på lotto. Du funderar på att köpa bil. Vilken bil väljer du?

Eftersom du är ekonomisk sinnad och inte vill förköpa dig, måste du noga överväga dina behov och fatta ditt beslut därefter. Som en service till Dig bilköpare har Egon därför dödsföraktande dykt in i bilbranchdjungeln och låtit sammanställa några funktionella och prisvärda alternativ:

Typfall 1: Du är en söndagsbilist, och tänker i princip uteslutande köra bilen till och från kyrkan. Du behöver inget särskilt extravagant, ty frosseri är en dödssynd, utan kan nöja dig med en diskret bil i småbilsklassen.

Egons köptips: Koenigsegg CC

Motivering: En enkel, elegant bil med bra väggrepp, fina köregenskaper och svensk kvalité. V8-motorn på 655 hästkrafter ger en mjuk och behaglig åkupplevelse. Nästan som i himlen …

Fördelar: Du kan unna dig några minuters extra sömn på söndagsmornarna då Koenigsegg CC ger dig extra marginal att hinna fram innan gudstjänsten börjar. När det är din tur att bjuda på kyrkkaffe hinner du snabbt hem för att sätta på kaffet innan de andra kyrkobesökarna kommer. Närmare bestämt 388 km/h snabbt.

Nackdelar: Trångt baksäte.

Pris: ca $470,000

Typfall 2: Du pendlar till jobbet, och vill undvika att fastna i bilköer. Köer är jobbiga, köer borde förbjudas. Tänk vad bra om man bara kunde flyga över dem?

Egons köptips: Moller Skycar M400

Motivering: Ja, det är sant! Man kan faktiskt flyga till jobbet istället för att trängas med en massa drängiga bilister på motorvägarna in till stan. I alla fall om Moller International får sin vilja igenom och lyckas med konststycket att bygga världens första volantor (flygbil).

Fördelar: Snabbt och enkelt sätt att ta sig till och från jobbet, utan att behöva beblanda sig med vanligt folk i någon av de kommunala transporttjänsterna.

Nackdelar: Du flyger i 500 km/h, på 4000 meters höjd, i en farkost byggd i ett garage av en kille som tror på ufon …

Pris: £324000

Typfall 3: Du är hemmafru och tycker att bilkörning är jobbigt eftersom du saknar självförtroende och tycker att dina medtrafikanter inte visar dig tillräcklig hänsyn. Du vill därför ha en bastant, rejäl bil som man inte lätt ignorerar eller tränger sig före …

Egons köptips: se typfall 4 nedan.

Typfall 4: Du är den friluftsälskande typen och vill ha en bil med fina offroad-prestanda som du kan ta med på utflykterna i naturen.

Egons köptips: M1A2 Abrams

Motivering: Den ultimata Suv:en, både för transport i vildmarken och i storstadsdjungeln. Med den här maskinen blir du garanterat den koolaste killen på hela husvagnsparkeringen. Det avancerade bandaggregatet ger dig en oöverträffad terrängframkomlighet och från den pigga gasturbinmotorn levereras hela 1500 hurtiga pållar att leka med när du kör runt i fågelreservatet. Som extra finess finns en inbyggd vinkällare (för vinflaskor upp till kaliber 12). Vem har sagt att man inte kan unna sig lite lyx även när man är ute i vildmarken?

Fördelar: Ett ord – respekt!

Nackdelar: Hög instegströskel, Christer Glenning skulle nog inte ha gillat den.

Pris: Förhandlingsbart, med motköpsalternativ.

Typfall 5: Du behöver ett stort takräcke, för du har just varit på Billionares R’Us och tjackat en ny 28-rumsvilla med tillhörande swimmingpöl och fransk trädgård. Nu undrar du hur du ska du nu få hem allt det här?

Egons köptips: Nasa CTS Crawler Transportation System

Motivering: Inga problem! Ställ bara allt du handlat på taket och kör hem med det. Se bara till att frigången på alla broar längs vägen överskrider 52 meter och att max tillåtet axeltryck är minst 200 ton.

Fördelar: Oöverträffat bagageutrymme.

Nackdelar: Kräver ett stort garage och tillgång till 16-filig motorväg. Långsam.

Pris: ca $14 000 000.

Typfall 6: Du bor i Albanien, och har just insett att det lotteri du deltagit i, i själva verket är ett pyramidspel som just kollapsat.

Egons köptips: P-601 ”Trabant”

Motivering: För det här är den enda bil du någonsin kommer att ha råd med.

Fördelar: Enkel att reparera. Allt du behöver är en cykelreparationssats, några paket tuggummi och en rulle silvertejp.

Nackdelar: Det mesta i övrigt faktiskt.

Pris: Fem årslöner + din yngsta dotter.

"Alla ska med. Så enkelt är det."

2005-11-03T02:31:00.000+01:00

Bloggen i chydenius fotspår har dragit igång en kampanj för att hjälpa sossarna förbättra sin lite tama slogan ”Alla ska med. Så enkelt är det.”

Eftersom det är lite synd om sossarna just nu, tänkte jag vara med och dra mitt strå till stacken. Mina bidrag:

Vi går igång på simpla slogans. Så enkelt är det.
Du är lurad. Så enkelt är det.
Alla ska ha högsta betyg i skolan. Så enkelt ska det vara.
Det behövs bara ett parti för att styra Sverige. Så enkelt är det.
Kan du säga socialförsäkringsutskottsutredningsremissvar? Så enkelt är det.

och

Det är svårt att vara Lett. Så enkelt är det.

Som avslutning tar vi några kampanjposters:

och

Förstå Irakkonflikten (IV) – Vem kan man lita på?

2005-11-01T10:52:00.000+01:00

Ibland har man idétorka. Man kan inte komma på något att skriva om alls. Som mest orkar man författa några småsura kommentarer på andras bloggar.

Vid sådana tillfällen är det extra kul när någon oförsiktig jeppe drar till med ett mer eller mindre lyckat personangrepp och typ kallar en för ”paranoid” och ens inlägg för ”hjärndöda”. Plötsligt blir det kul att skriva igen! Som när signaturen Thomas Palm gjorde just detta i kommentarerna till ett inlägg på bloggen Magnus orerar (ett bra inlägg om Pomperipossa förresten), apropå Egons tio budord för att förstå Irakkonflikten:

Thomas Palm said...

[…]

Efter allt Egon säger att man inte skall lite [sic] på blir det inte mycket kvar. Fast Juan Cole är förstås expert så enligt punkt 9 kanske man kan tro på honom:
http://www.juancole.com/
I all paranoian missade Egon dock den absolut viktigaste punkten:
Du skall aldrig under några omständigheter lita på uppgifter från krigförande part. Vad amerikanska militären, myndigheter eller dem närstående opinionsbildare säger är totalt opålitligt.

Egons egna inlägg om hur bra allting går i Irak är i
alla händelser totalt hjärndöda. Nåja, det var mitt första och sista besök på den bloggen så det bekommer mig inte mycket.
5:50 PM

Först påståendet att man inte kan lita på amerikanska militären.

En grundläggande regel i psykologisk krigföring är att aldrig ljuga. Överdriva och vinkla – visst. Men aldrig ljuga. Skälet är att lögner, särskilt i ett samhälle där fri press tillåts, alltid kommer att avslöjas. Konsekvenserna av ett sådant avslöjande blir då många gånger värre än om man hade talat sanning från början.

Tänk på Kursk-katastrofen så fattar ni vad jag menar.

Den amerikanska militären är en av världens, av media, mest punktbevakade organisationer. Det finns ungefär hur många journalister som helst som inget hellre vill än att avslöja alla tabbar som gjorts av Pentagon och DoD (som läcker som såll). Tabbar som hänsynslöst kommer att utnyttjas av kritiker och av fienden. Därför kan man utgå ifrån att det som sägs ifrån dessa myndigheter också, så långt det är möjligt, faktiskt är korrekt.

Däremot är det förstås maximalt vinklat för att gynna den egna sidan. Men det är ju precis vad man förväntar sig.

Nog om detta …

Som förtydligande: Jag hämtar alltså inte min information från den amerikanska militären om någon till äventyrs trodde så.

Massmedias rapportering däremot, förhåller man sig sällan så skeptisk till som den från de krigförande parterna, eftersom man förväntar sig att media är neutrala och försöker förmedla en balanserad, men också initierad bild av konflikten. Tyvärr måste jag konstatera att så inte är fallet. Man fokuserar mest på negativa händelser av löpsedelskaraktär som bilbomber och liknande, och Irakanalyserna är stundtals rent infantila.

Och nej, man bör inte lita blint på experter heller. Framför allt inte om ”experten” är professor i historia, som den där snubben som Thomas Palm länkade till. Jag vet inte vem Juan Cole är och ärligt talat skiter jag i det. Själv är jag professor i Vetalltologi. Gör det mig till expert?

Poängen är att man måste använda sitt sunda förnuft för att förstå. Sålla informationen. Värdera. Analysera. Sammanställa.

Ja, det gör det jobbigt för vissa. Tänk om man saknar förnuft? Då kan man köpa ett färdigtuggat och färdigtänkt paket istället. Hos Åsa Linderborg eller Michael Moore.

Fast det behöver inte bli mer rätt för det.

Till Thomas Palm och andra som kallar mig för ”paranoid” eller ”hjärndöd” och liknande invektiv, vill jag bara säga att Egon Motwhalls aldrig köper några färdigtuggade eller färdigtänkta paket. Vare sig frågan gäller Irak eller något annat. Har aldrig gjort. Kommer aldrig att göra. Ni som läst min blogg tidigare vet vad jag menar.

Så det är fullt möjligt att jag är paranoid, men hjärndöd är jag definitivt inte.

Förstå Irakkonflikten (III) – Ett bättre exempel

2005-10-28T00:21:00.000+02:00

I bjärt kontrast till mainstreammedias valhänta rapportering och extremvänsterns rena lögner, tänkte jag nu visa ett exempel (på engelska) på en bra analys av läget i Irak. Det är den amerikanska tidskriften the Weekly Standard, som i sitt senaste nummer har en artikel skriven av militärhistorikern och författaren Frederick W. Kagan. I artikeln Blueprint for victory ger han en bra sammanfattning av händelseutvecklingen i Irak, från invasionen till nu, och beskriver de utmaningar och problem som koalitionen och den irakiska administrationen står inför:

So many things have gone right, and so much momentum has developed behind the idea of victory, that there is no reason to become defeatist. In the military realm, the successes have been astonishing and important. But errors in coalition strategy have also created a certain momentum for defeat, primarily by misapprehending the problem and focusing too heavily on our own preconceptions.

Han drar också några intressanta slutsatser:

The problem is within Iraq and specifically within the Sunni community. The coalition and the Iraqis are creating the political preconditions for success and have largely confined the military problems to the Zarqawi network and the Sunni Triangle (where that network is, for the most part, based). But until we, working with our Iraqi partners, have persuaded the Sunni community that violence is counterproductive and cannot improve its political position, the insurgency will continue.

Även om jag inte nödvändigtvis håller med Kagan om allt han skriver, är det här helt enkelt så mycket bättre än den förståndshandikappade smörja vi annars får oss till livs.

Förstå Irakkriget (II) – Dagens avskräckande exempel

2005-10-27T22:10:00.000+02:00

Knappt har man hunnit skriva en upplysande guide om Irak: Egons tio budord för att förstå Irakkonflikten, förrän den utrikespolitiska facktidskriften Expressen levererar ett skolexempel på hur man bör applicera den. Jag talar förstås om krönikören Mats Larssons trepoängsuppsats om de irakiska terroristernas användande av improviserade minvapen. Larsson springer själv på en mina redan i inledningen:

Kriget i Irak går inget vidare för USA. Statistiken visar det svart på vitt.

Få se nu, vad sa vi om statistik (regel 4), och om analyser gjorda av journalister (regel 9)?

Knappt har han hämtat sig från den smällen innan han utlöser mina nr två (regel 7):

Det tog 18 månader innan det hade krävt 1 000 amerikaners liv. I tisdags avled soldat nummer 2 000. Det tog bara ytterligare 13 månader att nå dit.

Som om det inte vore nog knockar han sig självt nästan ur ringen med:

Och situationen förvärras. Under första halvåret efter invasionen krävde sådana här sprängladdningar elva amerikanska liv. Fyra procent av förlusterna.Under det sista halvåret har de krävt minst 214 liv, 63 procent av de stridsrelaterade förlusterna.

där han återigen bryter mot reglerna (4), (7) och (9). Här blir det extra märkligt eftersom siffrorna knappast stöder slutsatsen. Kanske menar han att det är problemet med de hemmagjorda bomberna som förvärrats, inte situationen i Irak som helhet, men det framgår i så fall inte särskilt väl. För att citera Sauk: Jag e skeptisk …

Har Mats Larsson över huvud taget tänkt på de militära implikationerna av att hela 63 % av koalitionens förluster kommer från primitiva hemmagjorda bomber nergrävda i vägrenarna? Vad säger det oss om ”motståndsrörelsens” kapacitet i övrigt? Dess vapen och utbildning? Dess ledarskap? Dess strategiska förmåga att bekämpa fienden?

Kan det kanske vara så att kriget verkligen går dåligt. För motståndsrörelsen alltså …

Dock räddar Larsson lite sig självt i slutet:

Diktatorn beräknas under sina 24 år som presidents bära ansvaret för 300 000 irakiers liv. I siffran ingår inte de irakier som dödades i kriget mot Iran 1980-1988.Det ger lite perspektiv på dagens siffror.

Han har alltså i alla fall delvis förstått regel (5).

Betyget från "professor Motwhalls" på Mats Larssons artikel, blir därför två desarmerade improviserade minor av fem möjliga (vilket ger honom en något sämre statistik än vad jänkarna har).

Förstå Irakkriget - Tio Egons Bud

2005-10-26T03:12:00.000+02:00

Jag har tidigare kverulerat över den totala hjärndödhet som råder inom mainstreammedia runt rapporteringen av ”kriget” i Irak. Tydligen är allmänheten inte förtjänt av att bli informerade om läget i Irak annat än hur många amerikanska soldater som dött eller hur många bilbomber som exploderat under veckan. Överhuvudtaget tycks inte medierna vara intresserade av att förstå vad som faktiskt händer, utan snarare av att sprida sin egen, väldigt förenklade version. Vilka motiven till detta är kan vi skippa för tillfället – även om jag har mina aningar – men kontentan är att den väldigt negativa bild som förmedlas, inte med nödvändighet behöver vara den sanna bilden.

Tyvärr är nog inte Irakrapporteringen särskilt unik i detta avseende, mycket av det som skrivs och sänds i övrigt är bara skit. Men runt Irakkonflikten har tramseriet vuxit till så stora proportioner att det kan få allvarliga konsekvenser för kriget mot terrorismen.

Nåväl, som tur är finns det ju numera andra informationskanaler att ta till för den som vill veta hur det verkligen förhåller sig. Som en liten service till alla som vill förstå läget lite bättre har jag därför sammanställt en liten guide med goda råd: Egons tio budord för Irak. Den lyder som följer:

Egons tio budord för att förstå Irakkonflikten

Du skall inte lita på massmedia.
Du skall INTE lita på massmedia.
Du skall framförallt inte lita på något som sägs av moonbats, Michel Moore eller al-Jazeera, då dessa ljuger så som hästar galopperar.
Du skall inte lita på statistik eller opinionsundersökningar som citeras i media, då dessa tolkas så som fan tolkar Bibeln.
Du skall se till helheten och inte hänga upp dig på detaljer och det må gå dig väl och du må förstå mer än alla andra.
Du skall inte fästa avseende på spektakulära händelser som självmordsbomber och dylikt, då dessa äro avsedda att lura dig att inte se till det hela.
Du skall inte tolka antalet amerikanska förluster så som något alls.
Du skall inte lita på något som rapporteras om inte reportern själv är på plats och inte är al-Jazeera, och även då skall du vara skeptisk.
Du skall inte tro på "analyser" gjorda av folk som inte är experter och framförallt inte de gjorda av journalister, då de senare i allmänhet äro okunniga och lata, särskilt om de äro svenska.
Du skall tänka själv och söka informationen på nätet, ty sanningen finns här ute.

Ganska självkara saker kan man tycka. Ändå bryts det mot dessa bud ständigt och jämnt.

Sunt förnuft: Nu äntligen i färg!

2005-10-24T03:51:00.000+02:00

Nu tar Egon ytterligare ett litet steg in i framtiden. Efter att ha skjutit upp det allt för länge, har jag till slut gjort slag i saken och uppgraderat min blogg med en snyggare, mer estetiskt tilltalande layout.

Min förhoppning är att göra den ännu lite mer tilldragande för Er läsare.

Så till Er, gamla såväl som nya utövare av the Egon Experience, säger jag än en gång: Välkomna!

Ät upp din gröt ungjävel – annars kommer Åsa Linderborg och tar dig!

2005-10-23T06:31:00.000+02:00

Om världen hade varit befolkad av figurer skapade av bröderna Grimm, hade Aftonbladets kulturskribent Åsa Linderborg antagligen varit Pomperipossa; ja ni vet, trollpackan som gillade att äta upp små barn. Själv hade jag förstås varit prinsen i Askungen.

Åsa är doktor i historia, vilket är passande eftersom hon ägnat en stor del av sin tid åt att just ”doktorera” valda delar av världshistorien. Att hon sen verkar ha blivit luftlandsatt mitt in i samtiden har förstås inte hindrat henne från att i sina artiklar utveckla de mest bisarrt förnuftsförskonade tankar. Hennes åsikter om Irak kan med lätthet skrämma vettet ur mörkrädda personer och borde få varje medkännande människa att omedelbart gå över till DEFCON 1.

Det är fanimej obegripligt att Aftonbladet ens släpper denna skräcködla inom kryssningsmissilavstånd av sin kultursida, än mer låter henne skriva på den. Kanske är tanken att hon ska skrämma bort läsarna så att man slutligen kan ersätta kulturdelen med ännu en skvallerbilaga? Det kan i så fall fungera …

En inblick i Linderborgs parallella verklighet fick man nyligen i SVT 24. Märk väl den karakteristiska kombinationen av barnslig naivitet i vissa lägen (jämför Saddam-Irak med P W Bothas Sydafrika och USA med nazister) och hänsynslös cynism i andra (hellre inbördeskrig än fortsatt närvaro av koalitionen).

Åsas teser kan sammanfattas i två punkter:

USA sysslar med ”systematiskt våld” och ”bombar ihjäl barn och gamla” i syfte att plundra Irak.
Det finns en folkligt förankrat ”icke-sekteristisk” motståndsrörelse i Irak.

Man behöver inte vara någon särskilt varm anhängare av George Bushs Mellanösternpolitik för att inse tossigheten i de påståendena. (1) innebär ju nämligen att regeringarna i de andra (27) länderna i koalitionen, bl a: Storbritannien, Australien, Polen, Sydkorea, Danmark, Bulgarien, Italien, Norge, Estland, Litauern, Portugal, Japan, antingen är helt förda bakom ljuset (trots att man har egen trupp på plats), eller aktivt stöder ”plundring och systematisk ihjälbombning av barn och gamla” i Irak. Hur troligt är det egentligen?

Men vänta, vi kan följa den tanken ett steg till: Finns det någon västregering ens i de länder som motsatte sig kriget som tror att jänkarna sysslar med plundring och att systematiskt bomba ihjäl barn och gamla i Irak? Frankrike? Tyskland? Sverige? Jaså inte. Varför inte det då?

Men vi behöver inte stanna där heller. Betyder det inte också att alla de över 200 000 utbildade irakiska poliser och militärer – som till skillnad från under Saddam-tiden nu är rekryterade ur ett stort och brett urval av befolkningen och som bekämpar ”motståndsrörelsen” sida vid sida med koalitionens trupper – antingen består av kompletta idioter som inte begriper vad som sker i sitt eget land, eller alla är Quislingar som hjälper till att förtrycka sitt eget folk? Låter det troligt?

Naturligtvis gör det inte det. Sunt förnuft säger att regeringen i världens största och äldsta demokrati inte ägnar sig åt plundringståg och hänsynslösa systematiska bombningar av civilbefolkningen, om inte annat så därför att det blir svårt att bli återvald då. Hade inte Åsa Linderborg varit en USA-hatande kommunist hade hon nog insett det självt.

Ska man plundra ett land är det dumt att samtidigt spendera tiotals miljarder dollar på att bygga upp det. Lika dumt är det att t ex tillåta de oberoende media: ca 170 tidningar, 80 radiostationer, 29 tv-stationer (170, 80 resp. 29 fler än under Saddam), som nu finns i Irak. Plundra vill man göra i fred. Har du tänkt på det Åsa?

Och nej, (2) det finns ingen folklig, ”icke-sekteristisk”, motståndsrörelse. Det irakiska folket har nu slutit upp bakom den demokratiska processen. Vare sig Åsa vill det – eller tror på det, eller ej …

Hur fan ska man kunna skriva något vettigt om Irak egentligen?

2005-10-20T03:30:00.000+02:00

Jag har länge tänkt skriva några längre inlägg om läget i Irak. Några av mina tidigare inlägg har tangerat ämnet lite grann, men jag har ännu inte haft ork att ta mig an det ordentligt. Problemet är inte att det inte finns något att skriva om, för det finns det förstås. Istället handlar det om hur in i helvete absurt hela temat har blivit. Då talar jag inte om kriget som sådant, det är ganska enkelt att förstå, utan hur det rapporteras av media i väst.

Västmedia har tagit som sin uppgift att bara skriva om det som är negativt i Irak. Positiva nyheter antigen ignoreras, tonas ner eller beskrivs som om de egentligen vore dåliga. Domedagsprofetiorna står som spön i backen. Mest liknar rapporteringen ett gäng överstimulerade ADHD-ungar på uppåttjack, som springer omkring i stora åttor vilt fäktandes med armarna och skrikandes att himlen är på väg att ramla ner. Enligt medias bild av Irak är allting där ett endaste eländeseländeselände. Och snart blir det inbördeskrig. Jo då …

Om det beror på USA-hat, slöhet, okunskap, sensationslystenhet eller bara ren och skär dumhet kan kvitta. I ett läge där hundratals oskyldiga irakier dödas varje vecka av terrorister, våldsverkare och kriminella, ägnar sig en stor del av det politiska och mediala etablissemanget åt juridiska hårklyverier om huruvida invasionen var berättigad eller ej. När man sedan kommit till den obligatoriska slutsatsen att så inte var fallet, kan man skylla allt på Bush och med rent samvete fortsätta att beskriva situationen som hopplös. Att man därmed spelar terroristerna i händerna skiter man i, lika mycket som man skiter i att göra sitt egentliga arbete – att rapportera läget så objektivt som möjligt.

För trots alla problem som naturligtvis ändå finns i Irak, är underrättelseläget ganska klart – och betydligt ljusare än vad medierna förmedlar. Fast det tycker förstås inte dessa att man ska känna till, så vill man veta får ta reda på det själv (den som googlar skall finna) . Tack så jävla mycket för den servicen massmedia!

Hur börjar man ett mer balanserat resonemang kring ett fenomen i en sådan miljö? Kan man ens skildra miljön i sig? Här måste jag erkänna att såväl min retoriska förmåga som mitt begränsade ordförråd sätter stopp. Jag finner helt enkelt inte på ord för att beskriva hur förbannat surrealistiskt det hela är.

Alice i Underlandet skulle känna igen sig.

Och hur ska man t ex bäst benämna de moralhaverister inom vänstern som faktiskt stöder de ”motståndsmän” som spränger oskyldiga civila i luften minst lika gärna som de angriper amerikanerna? Begreppet tokvänster känns liksom inte tillräckligt beskrivande; prefixet tok- är ju ordentligt urvridet vid det här laget. Skogstokig är bara lite bättre. Bombvänster funkar ju inte heller. Det redogör visserligen för vad det handlar om, men bombhöger har ju redan används av vänstern för att kritisera oss som ibland vill bekämpa tyranniet med våld. Själv har jag tidigare begagnat begrepp som träskvänster, stolletokar och knäppgökar, men de känns för snälla, typ. Kanske får man låna grepp från psykologin. Vi får paranoiavänster om dem som tror på den stora världskonspirationen och psykopatvänster om de mest patologiska fallen (Esbati, Linderborg et al.).

Naturligtvis är det jag skrev precis ovan rent svammel. Man kan inte med enstaka ord, hur påhittiga de än är, resonera kring de mycket komplicerade relationer som råder mellan mainstreammedia, den politiska vänstern och den bild av irakkriget som förmedlas till allmänheten. Men det är ju här som de stora problemen uppstår. Inte nog med att man ska skriva om ett omfattande problemkomplex, man ska göra det i en miljö där huvuddelen av åsikterna sprids i form av mentalslappa slagord i stil med ”No blood for oil” eller ”Bush lied, pepole died”.

Mission Impossible.

Beavis skriver till Butthead – Zawahiris brev till Zarqawi

2005-10-17T23:31:00.000+02:00

Den säkerhetspolitiska kommentatören "Athena" som driver bloggen Terrorism Unveiled, har på sin site en (engelsk) översättning av hela det brev från al-Qaidas andreman al-Zawahiri till al-Qaida-i-Iraks ledare al-Zarqawi som nyligen uppsnappades av den amerikanska underättelsetjänsten.

Framförallt Athenas egen analys och kommentarer till brevet (om man kan läsa handstilen) är ganska talande. Det är tydligt att Zawahiri anser att Zarqawi är ett egocentrerat hethuvud, vars taktik med attacker mot oskyldiga Shiamuslimer motverkar sitt syfte. Sedan försöker han att använda omvänd psykologi för att förmå Zarqawi att sluta upp med attackerna - som om han pratade med ett litet barn!

Det här brevet visar med all önskvärd tydlighet vilka jävla pellejönsar det är som leder "motståndet" i Irak och, som för det, hyllas av träskvänstern i bl a Sverige.

Guillou hånar kollegerna

2005-10-17T00:13:00.000+02:00

Jan Guillou är en märklig man som jag både älskar att hata och hatar att älska. Han är vänster, enligt egen utsago, och beter sig oftast så: han hyllar diktatorer och terrorister (som Saddam och PFLP), gillar höga skatter och är sådär allmänt störig som man förväntar sig av en man av vänstern. Å andra sidan gillar han att jaga (gärna på exotiska, = dyra, platser), han åker snabba bilar och han bor bland överklasstanterna på Östermalm. Hans romaner handlar om rika svenska adelsmän som reser till mellanöstern för att slå ihjäl araber.

Kort sagt så är han en ovanlig man som är svår att sätta etikett på. Han förklarar själv sin ovanlighet med att alla andra i vänstern är så förbannat sekteristiska och konformistiska, att fritänkare som han själv tenderar att sticka ut. Han har naturligtvis delvis rätt. Själv misstänker jag att Janne, när man letar djupt inne i garderoben, i själva verket är smygliberal. Men det ämnet får jag kanske tillfälle att återkomma till någon annan gång ...

Hursomhelst, hans åsikter kan delas in i tre huvudkategorier. Ungefär hälften utgörs av typiska vänsteråsikter som att skatter är bra och att USA är dåligt. Ungefär hälften av den återstående hälften, är områden där Guillou gjort bort sig genom att han trott sig besitta specialkunskaper han egentligen inte har, som när han gav sig in i debatten om polisens pistolammunition.

Den återstående fjärdedelen är Guillou när han är som bäst.

Oftast handlar det då om kritik om andra företeelser inom vänstern, som när han kallade Göteborgskravallsterroristerna för just terrorister eller som i dagens ”utspel” i Expressen där han dissar improduktiva författare som lever på bidrag och stipendier:

- Man delar ut pengar till "goda författare" så att de kan hålla sig flytande. Och goda författare är naturligtvis enligt socialdemokratisk logik sådana författare som motverkar de kommersiella krafterna. Det vill säga socialdemokratiska författare [...].

- Men hur mycket de än håller på med skatter, stipendier och bibliotekspengar så återstår till slut ett avgörande moment de inte kan reglera, nämligen vad som sker i huvudet på den medborgare som stiger in i en bokhandel. Där räcker inte statens tentakler in. Så dom jävlarna går då in och köper "fel" böcker lik förbannat.

[...]

- Jag tycker att man kan ha exempelvis resestipendierna kvar för yngre författare. Men att en miljonär som Per Wästberg ska ha livstidsstipendium är fullkomligt löjeväckande.

Helt rätt! Kan en författare inte skriva böcker som folk vill köpa får han/hon minsann, precis som alla andra, försörja sig på något hederligt arbete. Skriva får man göra på fritiden.

Många böcker ges ut i Sverige. Det mesta är skit. Det sista vi behöver för att korrigera den situationen är ett litterärt skatte- och arbetsfrälse av s k "intellektuella" författare som lever på det allmänna.

Den sista kommentaren är en riktig pärla:

- Alla författare som har låga upplagor säger att de egentligen är mycket bättre än vad jag är. De som gör svårbegriplig litteratur - som folk inte läser frivilligt - är "de riktiga författarna" och de ska understödjas.

Egentligen handlar det naturligtvis om att Guillou vill ge igen på de som kritiserar hans böcker. Det har han all rätt att göra. För när det kommer till kritan är det ju faktiskt bokköparna som bestämmer vad som är bra litteratur ...

Egons sågarlista:

2005-10-16T07:25:00.000+02:00

Ett av problemen med att ha en blogg är att finna på uppslag till nya inlägg. Inte så att det saknas saker att skriva om; tvärtom är det nästan så att bara mängden av information gör att det är svårt att välja ut något tillräckligt relevant och intressant.

Man måste ta hänsyn till många faktorer när man skriver ett inlägg: Är det ett aktuellt och viktigt ämne? Skriver andra bloggare också om ämnet? Har man tillräckligt med kunskaper och material? Har man en tillräckligt unik infallsvinkel?

Fast mest beror det på två andra faktorer, har man tillräckligt med tid och inspiration?

Tid har jag för egen del rätt så gott om men, som för alla riktiga konstnärer, kommer min inspiration oväntat och lite hur som helst. Resultatet tycks mest bero på en komplicerad aggregation av det filosofiska utbytet med polarna på bänken utanför Kvarnen å ena sidan, och den samtidiga tillgången av destillerade drycker å den andra. Därför sker postandet på denna blogg lite ojämnt, både i tid och till omfång.

Mina inlägg tar sig ofta formen av en kritisk – men väl avvägd och nyanserad granskning (även känd som en ”sågning jämns med fotknölarna”) – av en intressant persons åsikter, en litterär/kulturell händelse eller någon annan viktig företeelse i samhället.

Som jag nämnde i början finns det tyvärr inte möjlighet att granska och kommentera allt som man skulle vilja. Som service både till mig själv och till Er läsare har jag därför sammanställt en lista på ämnen jag har skrivit/tänker skriva/kan tänkas att skriva/kan tänkas åter skriva om här på bloggen.

Observera att listan inte på något sätt gör anspråk på att vara komplett (kommer att uppdateras allteftersom). Inte heller finns det någon inbördes viktighetsordning/rankning av punkterna på listan. Bara sånt jag tyckte passade där…

’nuff said! Here we go…

Egons sågarlista:

• MSM: Expressen, Aftonbladet, UNT, DN, SVT, TV3, TV4.
• Författare: Henning Mankell, Jan Guillou, Håkan Nesser.
• Personer: Gudrun Schyman, Ali Esbati, Åke Green, Åsa Linderborg, Pamp-Göran, Eva Goës, Per Garthon, Ian Wachtmeister.
• Partier: Miljöpartiet, Vänsterpartiet, KPML(r)/RKU, SAP, Allians för Sverige, F!, Junilistan.
• ”ismer”: Kommunister, sossar, (ny)liberaler, nassar, miljöpartister, konservativa, kommunister, republikaner, anarkister, antiglobalister, kommunister, islamister, feminister, pacifister, kommunister, moral(tant)ister, terrorister, kreationister, fascister, kommunister.
Glömde jag att säga att kommunisterna är med på listan också?
• Utlänningar: Michel Moore, George “Dubbya” Bush, John Kerry, Fred Phelps, George Galloway, Andrew Sullivan, Cindy Sheenan, Noam Chomsky, Oliver North, Robert Fisk, Naomi Klein, UBL.
• Tv-serier/program: Alias, Kommissionen, Numbers, i stort sätt alla dokusåpor.
• Saker/företag: Windows/Microsoft.
• Företeelser: Svenskt rättsväsende, moralpaniker, patriotiskt flaggviftande, ickepatriotiskt flaggbrännande, reklamavbrott, nobelpris (vissa), skrock & vidskepelse, telefonförsäljare.
• Etniska grupper: Skåningar, amerikaner, danskar, tyskar, samer, fransmän, utlänningar, svenskar.
• Föreningar: Ordfront, FiB/Kulturfront m m (ja faktiskt alla som innehåller stavelsen ”front”), fackföreningar, ”fredsrörelser”.
• Bloggar: Oj, oj, oj…

Suck! Så mycket att såga – så lite tid…

Sagan om Penning Mankell och Skattmasen – Del 1

2005-10-13T04:44:00.000+02:00

För länge sedan i en galax alldeles i närheten och i ett litet löjligt land som heter Sverige, bodde en gång en ung man i en utrökt studentlya. Vi kan kalla honom Hr Penning. Penning Mankell närmare bestämt. Ja för han hette faktiskt så. Nästan i alla fall.
Det här var på det glada 68-talet då Penning likt alla andra studenter drack billigt rödtjut, idkade fri sex, rökte hasch och reste ut i världen för att skaffa sig nya erfarenheter. Allt utan att han ens behövde lämna sitt studentrum.
Men så en dag inträffade en händelse som skulle förändra Pennings liv. Man kan säga att han halkade in på det på ett bananskal, men närmare sanningen är att det var de hallucinogena egenskaperna hos nämnda bananskal som låg bakom det som följde. Efter att en särskilt trist eftermiddag i mars ha rökt på för en extra lång tripp gick färden nämligen, såväl bildligt som bokstavligt, åt helvete.
Först kände Penning sig lite illa till mods, men efter att ha acklimatiserat sig något till den intensiva värmen och den fräna lukten av kokande svavel, började han nyfiket att se sig omkring. Då fick han se ett föremål liggandes på marken framför sig. Han lyfte upp det. Det var en bok.

Det var en fin bok, inbunden i röd skinimitation och med en titel av flammade eld. ”Det Kommunistiska Manifestet” löd den.
-- Nå Penning, vad tycks om min bok? hördes plötsligt en djup röst bakom honom.
Penning blev förskräckt och snurrade runt. Framför honom stod en hemskt ful röd-och-svart-tatuerad man, med horn, bockskägg och svans.
-- Ursäkta att jag skrämde dig, sa mannen. Jag är Beelzebub, men du kan kalla mig för Bubba. Det gör alla andra här nere.
-- Jag trodde det var Karl Marx som skrev den, sa Penning när han hade återfått talförmågan.
-- Det trodde nog den gode Karl också, tills han kom ner hit. Nu vet han bättre. Du kan få träffa honom om du vill, förresten. Han håller på att få sin hjärna uppäten av maskar just nu men han borde vara ledig om en timma ungefär…
-- Nej tack, sa Penning, en annan gång kanske.
-- Ja det blir ju gott om tid för er att pratas vid senare, sa Bubba/Djävulen. Nå vad sägs om boken? Snygg va! Tryckt på helvetets eget förlag.
-- Det står Ordfront på boken, påpekade Penning.
-- Ja, men som namnet antyder så är det företaget alltså bara en front.
Penning granskade det fina hantverket.
-- Den är jävligt snygg, sa han utan att tänka sig för.
-- Eftersom du är ny här nere så tar jag det som en komplimang, men annars börjar det där skämtet bli rätt utslitet här nere…
-- Visst ja, förlåt, sa Penning förläget. Vad händer om man läser boken?
-- Det är lite individuellt. Det beror på hur svagsint läsaren är. De mest vekhjärnade får en obeskrivlig lust att arkebusera borgare, bygga 20-metersstatyer av Lenin och marschera på raka led i början på maj månad. De något mindre lättpåverkade utvecklar istället perversa böjelser för kollektivavtal och progressiv beskattning och annat sådant mums djävulskap. Kul blir det hursomhelst när du läser den, innehållet förgiftar både ditt hjärta som sinne och gör dig allt mera hatisk och intolerant. Sen är du fast. Har man väl börjat gå den röda vägen…
-- Så är man fast för alltid?!
-- Typ.
-- Så vad vill du mig?
-- Jag har ett erbjudande till dig.
Bubba gjorde en åtbörd med armen och en liten men välförsedd bardisk dök plötsligt upp ur flammorna framför honom. Med vana rörelser mixade han ihop en isande blå vätska och hällde upp den i två höga glas.
-- Jag skulle ha velat göra en Bloody revolution men jag tycks ha slut på tomatjuice så det fick bli en Hellbender istället. Varsågod. Skål och välkommen!
-- Så, vad handlar erbjudandet om? sa Penning och skålade. Drinken smakade mint.
-- Jag känner konflikten inom dig, sa Bubba. Å ena sidan ett begär efter makt, pengar och kändisskap. Å andra sidan ett behov av självbekräftelse, att inför sig själv framstå som ädel och godhjärtad. Mitt erbjudande går ut på att du, efter att du läst min bok, ska tro att det båda går att kombinera. Att vara både socialist och kapitalist samtidigt.
-- Men det går ju inte, det är ju tre önskningar i en…
-- Två önskningar om jag får be, och ja, du har rätt de går ju inte att förena. Men det fina i kråksången är ju att det räcker med att du tror att det går. Magin i boken kommer nämligen att skydda ditt sinne från alla logiska tankar som talar emot. Du kan tjäna miljoner och ändå tro att du är en god socialist.
-- Men alla andra kommer att inse det logiska felet, sa Penning.
-- Inte alls, i alla fall ingen som har läst min bok. Så stark är dess sinnesförvrängande egenskaper nämligen att inga logiska tankar överhuvudtaget kan tänkas av den som fallit under dess magi.
Penning smuttade på drinken en stund, medan han tänkte över saken. Det här verkade för bra för att vara sant. Djävulen var inte känd som den som ger ut favörer hur som helst. Det måste finnas en hake någonstans.
-- Så vad vill du ha i utbyte för den här tjänsten? frågade han. Min själ?
-- Den har jag redan, sa Bubba och skakade på huvudet. Sanningen att säga så är den väl inte så mycket att ha…
-- Så vad vill du då ha?
-- Jag har ett problem som jag behöver din hjälp att lösa. Som du redan insett har min bok ingen verkan på de med lite mer än vakuum mellan öronen. Din uppgift blir att skriva böcker som kan läsas av även smarta människor utan att de kan avfärdas direkt. Sedan trycker vi boken här på vårt förlag och så smyger vi omärkligt in min djävulska magi i boken här och där, lite subl… sibl… sublit…
-- Sublimt? undrade Penning.
-- Just det, sublimt heter det visst. Är du med?
-- Och som tack blir jag alltså miljonär utan besvärande samvete?
-- Precis.
-- It’s a deal! sa Penning och svepte resten av drinken.

Nästa dag vaknade Penning upp i sin säng med en fruktansvärd huvudvärk. Han mindes en del av vad som hänt under ”trippen” men det mesta var en enda dimma. Så fick han se ”Det kommunistiska manifestet” liggandes på nattduksbordet och minnena klarnade. Han mindes också att han läst boken medan han rökte på. Kanske det var därför han hade drömt så konstigt? Han tog upp boken och fortsatte att läsa.

En vecka senare satt han på planet på väg till Kongo. Instruktionerna från Djävulen hade blivit allt klarare ju mer han hade läst. Hans första uppgift var alltså att resa till Afrika, att hyra en flodbåt för en resa längs floden för att söka upp en gammal polare till Beelzebub. Han kände hur spänningen grep tag i honom; för första gången skulle han resa utomlands på riktigt. Till landet där Hottentottarna bodde.
Och där inne, i djupet av det mörka Afrikas hjärta väntade mannen som skulle hjälpa honom att lösa uppgiften. Vid slutet av Kongofloden. Där väntade Kurtz, Kurtz Wallander.

Sagan om Penning Mankell och Skattmasen – Förord

2005-10-13T04:41:00.000+02:00

Nyligen skrev jag ett inlägg om Henning Mankells skattefifflande: ”Sagan om Henning Mankell och skattmasen”. Tyvärr, kära barn, måste jag erkänna att – även om inlägget handlade om såväl Henning Mankell som om skattmasen – så var det väl egentligen ingen saga. Jag tänker inte be om ursäkt för detta, att hitta på rubriker som inte stämmer överens med innehållet i artikeln är ju alltför vanligt i media dessa dagar och kan de göra så, så kan väl jag också göra likaledes.

Men för att ni ändå inte ska bli alltför besvikna och arga på mig så har jag faktiskt skrivit en saga som handlar om en liknande händelse. Så håll tillgodo…

Och töntpriset går till…

2005-10-12T21:05:00.000+02:00

Nu är det snart dags för vinnaren av det ena av Alfred Nobels två töntpriser att presenteras. Det andra töntpriset, ”fredspriset” gavs ju passande nog i år till töntorganisationen IAEA.

Ja ni förstår säkert vad jag syftar på, Nobelpriset i s k ”Litteratur”. Bahhh.

”Undrar vem som får Litteraturpriset i år” sa polarn Kenta för några dar sedan, då vi som vanligt satt och filosoferade vid Systemet inne på gallerian Kvarnen. Uttalandet förvånade mig. Kentas litteraturspektrum spänner vanligtvis mellan TV-bilagan och läsarbreven i Aktuelltrapport. Någon bok av pristagande har han förstås aldrig läst, och jag betvivlar starkt att han någonsin läst en bok av någon författare. Men vem som får litteraturpriset håller han koll på, minsann. Jag kan inte för mitt liv begripa varför litteraturpriset ges så stor uppmärksamhet. Men så är det.

Ni vet hur det går till: en skock okunniga journalister, som på sin höjd har läst Håkan Nesser, väntar andäktigt utanför en vit dörr hos Svenska Akademin. Så kommer dess ständige sekreterare ut och tillkännager att priset gått till någon fullständigt okänd tredjevärldenförfattare med outtalbart namn, varvid alla samlade utbrister i ”ahh”:n och ”ohh”:n över akademins övermänskligt visa val, och Gert Fylking utropar ”Äntligen!”. Det senare är nog egentligen hela behållningen av spektaklet. Därpå vidtar nästa del i farsen, när alla journalisterna i samlad tropp springer iväg till närmaste bokhandel för att köpa sig några böcker av ”den där snubben/snubban som just fått Nobelpriset”. Sen springer de hem och läser sju slumpvis valda sidor ur varje bok (de smartaste/mest seriösa, läser de sju första och de sju sista sidorna så de även vet vad böckerna faktiskt handlar om och hur de slutar), så att de – lagom till kvällnyheterna – kan tala om ”det fulländat vackra och känsliga språket” hos pristagarens texter (vilket egentligen bara innebär att översättaren varit ovanligt kompetent).

Larv!

Jag har aldrig läst och kommer antagligen aldrig att läsa en enda bok av någon litteraturpristagare.** Jag vet redan vad böckerna handlar om. Någon stackars man/kvinna/kinesisk bonde/polsk jude/looser som det är synd/jättesynd/jättejättesynd om och som det blir ännu mera synd/jättesynd/jättejättesynd om ju längre boken framskrider. Allt inbäddad i en onödigt omständlig och tillgjord prosa. Pretentiöst skit med andra ord.

Det är möjligt att jag har fel. Men antagligen inte.

Riktig litteratur handlar om manhaftiga män med stora bicepsmuskler och en cigarett lite coolt hängandes ur mungipan som glider runt i snabba sportbilar, skjuter bad guys med grovkalibriga automatvapen och lägrar fotomodeller på löpande band. Lite som i Grand Theft Auto ungefär, fast tvärtom. Typ. Mickey Spillane, Ian Fleming och Alistair MacLean borde ha fått Nobelpriset istället för de här geeksen (OK, Hemingway kanske förtjänade sitt, inte för att jag läst honom heller).

Till skillnad från Nobelprisen i viktiga ämnen som fysik, kemi och medicin (och till viss del ekonomipriset till Nobels minne), där riktiga forskarinsatser belönas för upptäckter som kan komma hela mänskligheten till del, handlar litteraturpriset (liksom andra liknande prisceremonier som Oscar eller Guldägget/-palmen/-penisen) mest om ett spektakel för inbördes branchbeundran.

Sen har vi de där Nobel-wannabe-prisen. Bäst och roligast är Ig Nobel-priset. Sämst är det s k ”Right livelihood”-priset. Va fan då ”rättlevnadspriset”? Vem i helvete kan egentligen bestämma vad som är ”rätt levnad”? Och sedan ha mage att tala om det för oss andra? Jag bara undrar. Det finns bra ett ord för sådant: Hyckleri. Eller möjligen Kommunism.

Pffft…

------
**Eventuellt med undantag för ”Flugornas herre”, som jag har ett svagt minne av att ha läst, men jag kan ha fel. Möjligen var det filmen jag såg istället. Den sög.

Sagan om Henning Mankell och skattmasen

2005-10-03T22:32:00.000+02:00

Det är med en viss skadeglädje jag läser att en av mina favorithatobjekt, författaren och socialisten Henning Mankell, torskat för skattefusk.

Henning Mankell arbetar inte med någonting äktproletariskt som att svarva kardanaxlar på Scania, borra eldrör på Bofors eller bryta järnmalm i Svappavaara. Nej, istället håller han på med något så fjolligt som att skriva böcker och driva teater i Långtbortistan. Antagligen har han inte utfört en enda dags riktigt arbete de senaste decennierna. Trycka ner tangenter på ett tangentbord är en borgerligt sjuka och har inget med socialism att göra. Nej, en äkta working-class hero håller förstås på med något mer fysiskt krävande "hederligt" arbete. Såvida man inte skriver marxistisk propaganda förstås, men det gör kamraterna i Revolutionär Kommunistisk Ungdom bättre (och billigare).

Hans patetiskt genomskinliga alibi för sin arbetsskygghet – sina ”samhällskritiska” romaner – är så fantastiskt usla och absurda att tv-programmet ”Vilse i Pannkakan” i jämförelse framstår som ett under av logik och konsekvens.

Ändå tycker han att de 10 (tio!) miljoner pix han årligen får över efter skatt inte räcker till att leva av, utan nu försöker han snylta det allmänna på ytterligare några ynka hundratusenlappar.

Det är svårt att tänka sig något mer patetiskt än en ”socialistisk” mångmiljonär som försöker ducka skattmasen med lite kreativ bokföring. Och Gudrun (f!) Schyman är tydligtvis inte ensam. Viljan att själv bidraga till en rättvis och solidarisk fördelningspolitik, tycks allt som oftast stå i omvänd proportion till storleken på lönesaldot även hos andra vänner inom vänstern.

Hade Henning t ex varit moderat hade det förstås inte varit ett problem att han skattefintar lite, eftersom moderater i allmänhet vill behålla så mycket av sina egenhändigt intjänade pengar som möjligt. Men moderat är han alltså inte. Däremot är han något annat: En jävla hycklare!

Kan man våga hoppas att Jan Guillou blir nästa man till rakning? Den gode Jan har ju öppet skrutit med att han skatteplanerar ”så att man inte betalar för lite i skatt”. Jo, jo. Miljonär är han förstås fortfarande.

Nyhet: Okänd person stannar i F!

2005-09-22T18:29:00.000+02:00

Sedan när är det en nyhet att en fullständigt okänd person inte avgår i ett parti som inte är representerat i riksdagen? Jo sedan i dag, i alla fall om man får tro DN:s senaste artikel om Feministiskt Initiativ – dokusåpan som gått i alla medier den senaste tiden.

Är det för mycket begärt att man som läsare av DN får ta del av riktiga nyheter istället för den här spaltutfyllnaden? Vad är nästa ”nyhet” kan man undra? Att någon inte blivit utröstad från Robinsson-ön? Att ”Idol”-juryn inte varit elaka mot någon?

Fast vänta, kanske jag har fel! Kanske är det faktiskt en nyhet att någon inte avgår från F! trots allt…

Tänka sig!

SVT-idioti – Regionala nyheter viktigare än live nödlandning

2005-09-22T05:04:00.000+02:00

Anta följande: Du har ett val mellan att å ena sidan se en dramatisk nödlandning live av en Airbus med ett defekt landningsställ och med 140 passagerare ombord, och å andra sidan se en reprissnutt av dagens regionala nyheter från Värmland. Vilket väljer du?

Väljer du att visa nödlandningen är du uppenbart inte kvalificerad att vara nyhetschef på SVT. För att inneha den befattningen måste man nämligen vara en komplett idiot. Denne ärthjärna valde nämligen att istället för att visa morgonens dramatiska nyhet live för oss nattsuddare att bryta direktsändningen från den amerikanska flygplatsen för att gå över till de regionala nyheterna. Tydligen var värmlänningarnas åsikter om den nya regionindelningen av Sverige så viktiga att förmedla till svenska folket klockan halv fyra på natten, att mindre intressanta nyheter fick vänta.

Först när flygplanet väl stod säkert på marken gick det bra att byta tillbaka till dramat. Att titta på när några brandmän genomsöker kabinen är förstås intressant, men handen på hjärtat, hade inte att visa tittarna själva nödlandningen live varit ännu bättre public service, brinnande noshjul och allt?

Det hade kunnat bli en riktig nagelbitare. Osäkerheten om utgången, den dramatiska landningen, vetskapen om att hundratalet människors öde avgörs i samma stund som bilderna förmedlas. Lättnaden när allt slutat lyckligt…

Ett dramaturgiskt guldkorn. Ett livslångt tv-minne för oss som faktiskt råkade vara vakna och hade burken påslagen. Och kanske viktigast, en påminnelse till alla kritiker av tv-mediet som nyhetsförmedlare om dess främsta fördel framför andra nyhetskanaler, möjligheten att förmedla nyheterna samtidigt som de inträffar.

Istället får du veta att värmlänningarna inte vill bo i Örebro län.

Duh!

Antiklimax är det rätta ordet för nattens tv-upplevelse. En lysande möjlighet till bra tv gick förlorat bara för att någon inkompetent idiot på nyhetsredaktionen förväxlat sin hjärna med en klump Play-Do.

This just in: SVT sucks!

Än sen då? undrar du nu. Det hände ju mitt i natten när de flesta svenskar låg och sov. Bilderna blir ju lika dramatiska för dem när de visas på morgonnyheterna. Men det stora problemet är att nattens händelser ännu en gång visar hur in-i-helvete inkompetenta SVT är på att förmedla nyheter medan de händer. Också. Minns 9/11 så förstår ni vad jag menar. Totalt jävla fiasko. Tror ni att tv-bolag som CNN, ABC, CBS, NBC eller Fox missade att visa denna nödlandning live? Fat chance! Dessa tv-kanaler tar nämligen sitt jobb på allvar: att leverera så högklassig tv som möjligt till sina kunder. Men tydligen anser inte SVT att svenskarnas inbetalda licenspengar kvalificerar dem till samma högklassiga service. För i så fall hade man anställt folk som faktiskt kunnat sitt arbete.

Nästa gång något dramatiskt spännande inträffar kan ni vara säkra på en sak. Följer ni händelseförloppet på SVT blir det samma gamla visa med virriga nyhetsuppläsare, amatörmässiga analyser och hjärndöda bildprioriteringar. Troligen missar ni allt viktigt. Tiden när vi fick se Bo Holmström ropa ”Lägg ut! Lägg ut!” i direktsändning är för alltid förbi.

[Edit: länk till landningen tillagd]

”Kommissionen” – svensk statstelevision när den är som bäst…

2005-09-21T02:46:00.000+02:00

Ett terrordåd har dödat en helsikes massa svenskar. KGB tipsar svenska Säpo om att två tjetjenska terrorister befinner sig i Sverige. CIA har agenter på väg för att gripa och föra bort dessa till okänd ort. En kamp mot klockan för att lokalisera och gripa de misstänkta före ryssarna eller amerikanerna.

Se där, ett utmärkt avstamp för ett spännande avsnitt (tisdag 20/9) av tv-såpan ”Kommissionen”. Med de förutsättningarna kan det ju inte bli fel skulle man kunna tro – vilken hönshjärna som helst borde kunna kläcka ur sig ett manus som i allra värsta tänkbara fall tangerar uselheten i serien ”Graven”. Inte ens Henning Mankell, Sveriges mest oförtjänt upphypade författare, skulle kunna misslyckas med att få till något hyfsat spännande ur ett sådant upplägg. Raffel, spänning och action förväntas.

Men då har man underskattat tv-alkemisterna på den statliga televisionens osvikliga förmåga att förvandla den ädlaste guldklimp till mattaste bly. Naturligtvis föredrar man ett massa patetiskt PK-tjafs framför spänning och väljer att spendera licenspengarna – som vi, hårt arbetande svenska folk, ärligt har smitit från att betala – på en massa politikerprat istället för cool action.

Och vilken massa bullshit-snack det blir sen. Hur jävla orealistiskt som helst. Hur troligt är det att svenska politiker skulle bry sig om några terroristäckels rättigheter efter det att de just sprängt sextonhundra potentiella väljare i småbitar? Jag bara undrar…
I det fall Säpo skulle oroa sig över att CIA eller KGB (heter det inte FSB numera förresten?) skulle få tag i terroristavskummen först, så handlar det nog inte om risken att deras rättigheter skulle kränkas, utan att man inte vill gå miste om nöjet att själva få sätta blåslampan under handflatorna på dem. Men inte i PK-SVT inte, där oroas det för fullt, innan de stackas tjetjenerna ens är gripna.

Inte heller karaktärerna är det mycket bevänt med. Det finns fler hårstrån på Fredrik Reinfeldts skalp än det finns trovärdiga personer i ”Kommissionen”. Genomgående usla eller felcastade skådisar tar sig an ett manus med logiska gap stora nog att navigera en supertanker igenom. Med marginal. Mest hatar jag småterroristen Unni Hoffer, seriens missförstådd-men-engagerad-ungdoms–alibi, som av någon oförklarlig anledning dräller omkring överallt och ger ifrån sig små snusförnuftiga kommentarer i tid och otid. Arrgh….

Hett tips Unni: Försvinn bara. Snälla…

Lägg till detta några patetiska försök till klämkäck humor a la 40-tals beredskapsfilm, och ni förstår att hela serien är på väg att göra en rejäl Exxon Valdez.

I det fall Tom Clancy inte vänder sig i sin grav över det här tramset så beror det bara på två saker: 1) Han har inte sett skiten. 2) Han är inte död än. Tom Clancy är ju annars mest, och bland bäst, på den här typen av politisk actionthriller (lästips till SVT-dramaredaktion).

”Lågbudget” invänder någon. Visst, kontrar jag, men en än lägre budget hade ju behövts för att visa testbilden istället. Underhållningsvärdet hade ju varit ungefär detsamma i båda fallen. Tittarsiffrorna likaså och antagligen bättre på Gotland där man just nu förtvivlat skruvar på apparaterna i försöken att få in SVT digitalt. Till vilken nytta, kan man undra efter att sett denna förbannade smörja. Se där Hr. Leijonborg, en fördel med digital-tv.

En fördel med ”Kommissionen” är ändå att allt annat som visas på dumburken helt plötsligt blir så mycket bättre. Till och med töntserien ”Alias” framstår som helt professionellt trovärdig i jämförelse.

Bäst var annars Bert Karlsson, i rollen som sig själv. Det borde säga allt om resten av ”Kommissionen”…

Vi har för mycket sjukvård i Sverige

2005-09-16T15:36:00.000+02:00

Ibland klagas det i det här landet över att det är svårt att få tid hos en läkare eller att det är långa köer till operationer. Ibland klagas det bland de anställda i vården över att de har för mycket att göra, för hög arbetsbelastning.

Själv fick jag nyligen vänta över sju veckor på ett ickeakut läkarbesök. Det tyckte jag var lång tid (som tur var hann jag på den tiden bli både frisk och sjuk igen, lagom till det ickeakuta läkarbeöket). Så fel jag hade…

Vissa hävdar att det satsas för lite på sjukvården. Vissa hävdar att tillgängligheten på sjukvård är dålig. Det var väl det intrycket jag själv tidigare hade fått. Men nu vet jag bättre…

Det finns nämligen för mycket sjukvård i Sverige.

I alla fall är det så man måste tolka regeringsförklaringen. Inte nog med att det finns för mycket sjukvård i Sverige, det måste finnas en in-i-helsikes massa sjukvård som står oanvänd här ute i Svedala. För ingen regering som månar om sina medborgares hälsa skulle ju komma på den absurda tanken att förbjuda sjukvård – som är frivillig att nyttja och av hög kvalité – såvida det inte tidigare rådde en enorm överetablering på vårdtjänstmarknaden. En överetablering som är så fantastiskt stor att den riskerar att rasera hela samhällsekonomin och därför föranleder denna exceptionella åtgärd.

Förbjuder något gör man när man vill ha mindre av det. Förbjuder man sjukvård, vill man ha mindre sjukvård.

Så alla ni som klagar, vare sig ni står i årslånga köer i väntan på att få en ny höftled eller sitter på akuten med en blodig unge i förhoppning om att någon i personalen ska hinna bry sig, är egentligen bara gnällspikar och kverulanter. Ni får den vård ni behöver, när ni behöver den och mer därtill. Så har regeringen bestämt, så sluta sura!

Och förresten, kan självaste stadsministern jobba med trasiga höfter kan ni också göra det samma. Varför ska ni ha det bra när ingen annan har det så, grinollar? Allt är bra; Sverige är fantastiskt!

"Att glida in på en räkmacka..."

2005-09-15T15:55:00.000+02:00

... är ett talesätt jag aldrig förstått mig på -- tills jag såg detta

Vissa ska då alltid ta saker och ting bokstavligt. Egon säger: Gå i fängelse (med eller utan räkmacka) utan att passera GÅ!

Michael Moore skriver till Freivalds?

2005-09-05T02:01:00.000+02:00

Betänk följande: En svensk högerpopulist (i brist på bättre kan vi kalla honom Ian Wachtmeister) publicerar – fem dagar efter det att tsunamivågen svept in över Thailand och andra ställen och dödat tiotusentals människor däribland ungefär femhundra svenskar – ett öppet brev (se nedan) till Laila Freivalds i en engelsk tidning.

Frågan är nu, skulle du tycka att det brevet var underhållande, ironiskt, kanske till och med bitskt satiriskt träffande?

Berättade någon om Thailand för dig?

Har du någon aning om var Phuket ligger? Det är dag fem efter tsunamikatastrofen och tusentals människor är fortfarande strandsatta och behöver hjälp från Sverige. Vart på jorden ligger det däringa Thailand undrar du nog nu? Skulle en kartbok vara till någon hjälp?
En gång körde jag vilse på Gotland utan kartbok. Snacka om att det var jobbigt.
Och förresten, har du någon aning om var arméns fältsjukhus finns? Vi skulle verkligen behöva dem här nu. Vafalls? Finns det inga längre! Hur kommer det sig?

Var det någon som berättade det för dig? Jag vet att du inte ville avbryta din julledighet och jag vet att du inte gillar att folk ringer på din dörr när du är ledig. Dessutom, du hade ett viktigt teaterbesök att göra, och viktiga familjeangelägenheter att ta hand om. Man måste ju prioritera! Och du, lyssna inte på de personer som de närmaste dagarna kommer att avslöja hur regeringen i somras struntade i att delta i totalförsvarets krisövning, för tredje året i rad. Säg bara till dem, att även om regeringen deltagit i övningen så skulle det inte ha gjort någon skillnad, eftersom de pengar som skulle ha behövts för att förstärka vår krisberedskap till att hantera den uppkomna situationen, används till viktigare ändamål - att bygga demokrati i Palestina!

Det finns de som kommer att göra politik av det här och försöka använda det mot dig. Särskilt de där elaka borgarna. Låt bara ditt folk fortsätta poängtera det. Svara inte på någonting. Inte ens från de där jobbiga journalisterna som påpekar att Thailand är ett av de vanligaste turistmålen bland svenskar och att andra europeiska regeringar, med bara en bråkdel så många medborgare på plats, reagerade mycket snabbare än ni. Ignorera bara dem och allt deras snack. Vad vet norrmän, danskar och italienare om krishantering egentligen? Vi svenskar är ju så himla världsbäst på det också, minns Estonia och Palmeutredningen. Vad är en liten översvämning jämförd med det? Bara jobba på, Freivalds. Försök bara att hitta några Herkulesplan och skicka dit dem. Låtsas att människorna i Thailand och andra ställen längs Indiska Oceanen är i närheten av Västbanken.

Om du är någotsånär lik mig skulle du inte finna det brevet det minsta roligt eller satiriskt. Tvärtom skulle du tolka det som ett cyniskt sätt, av en person med tvivelaktig moral, att vinna billiga poäng på andra människors bekostnad. Att – strax efter det att hundratusentals människor fått sina hem, sin försörjning, sina liv förstörda och samtidigt som människor fortfarande väntar besked om nära och kära finns vid liv – publicera en sådan text, hur relevant kritiken än må vara, skulle du antagligen finna direkt motbjudande.

Men då befinner du dig i minoritet – åtminstone om du är läsare av Aftonbladet, katastrofen inträffar i USA istället för i Thailand, och den som skrivit brevet heter Michael Moore. Ungefär 72% av läsarna av den tidningen tyckte nämligen att hans öppna brev, ”ironi-attack” (vicket jävla ord förresten), till presidenten var ”fyndig”.

Kära svenska folk, läsare av Aftonbladet, hur fan står det till med er egentligen? Hur kan ni tycka att det Michael Moore skriver i brevet till Bush är något annat än ren skit? Har ert Bush-hat gått så långt att ni förlorat er förmåga till empati med alla de människor som drabbats av orkanen? Hur kan ni undgå att se Michael Moore som något annat än den stolletok han är?

Jag bara undrar.

Är det den här typen av hänsynslös propaganda som menas med ”satir” vill jag inte vara med längre.

Nyhet: Kungen är dum i huvudet!

2005-09-04T18:20:00.000+02:00

Efter decennier av intensiv forskning har Norska vetenskapsmän kommit fram till en revolutionerande upptäckt. Den svenske kungen, Carl XVI Gustav är dum i huvudet!
”Er kung […] är stämplad som en komplett idiot i Norge”, skriver norrmannen Kjetil Waaler, 29, i den vetenskapliga tidskriften Expressen där de epokgörande rönen nyligen publicerats.

Tack så jävla mycket för den nyheten Norge. Det har vi svenskar förstås inte själva listat ut för typ 30 år sedan. Vad händer nu då? Förväntar ni er ett Nobelpris i deduktion kanske? Förresten, Kjetil Waaler, tycker du att är det rättvist att kasta skit på kungen bara för att Linda Skugge varit elak mot Mette-Marit?

”Mette-Marit - en lögnaktig, lat primadonna”, skrev Linda Skugge i Expressen. ”Kom hit och förklara dig, Skugge”, säger Kjetil Waaler. Nu undrar jag: Vad är det i ovanstående påstående du inte begripit eftersom Linda Skugge måste komma till Norge och förklara det för dig Kjetil? Att Skugge tycker att Mette-Marit är fet, lögnaktig och en primadonna? Tycker du att det är svårt att läsa innantill? I så fall, hur smart är du själv? Har du lärt dig använda vattenklosetten ännu Kjetil?

Det är nämligen så att vi svenskar råkar gilla vår lätt förståndshandikappade konung. Om Mette-Marit har vi för det mesta inga åsikter alls. Utom Linda Skugge förstås, men om henne (Skugge alltså) är åsikterna desto fler och färggrannare. Mina egna får jag återkomma till vid ett senare tillfälle.

Hmmm…

Egentligen är det kanske tidningen Expressen som borde få på pälsen. Det är ju de som anställt Skugge som kolumnist och som sedan försöker få hennes puckade uttalanden till att ha orsakat ”krig” med Norge. Vad är det för fel på er egentligen Expressen? Duger inte vanliga nyheter längre eftersom ni måste hitta på egna? Råder nyhetstorka? Inte i New Orleans i alla fall…

Ali Esbati – Ägd på egen blogg

2005-09-03T13:42:00.000+02:00

Ingen som har följt den politiska debatten kring bloggar och politik det senaste året har väl undgått att märka den diskrepans som där råder mellan högern och vänstern. I mainstreammedia dominerar fortfarande vänstern men i ”bloggosfären” har deras åsiktsmonopol brutits med besked. Högern regerar totalt.

Kanske har dominansen i traditionella medier gjort vänstern soft. Kanske funkar deras retorik inte när de inte alltid kan få sista ordet. Kanske är de helt enkelt dumma i huvudet. Vad än skälen är så är högerns överlägsenhet ett faktum.

Sverige är exceptionellt, men trenden tycks vara likadan över hela världen: Högerbloggarna är både fler och bättre samordnade än vad vänsterskribenterna är, men framför allt är de bättre på att argumentera. Att läsa en bloggdebatt mellan höger och vänster är ungefär som att se en flock hungriga nazguler jaga en grupp förskräckta hober genom ett träsk. Förtvivlat försöker vänsterbloggarna dölja sig bakom den magi av slagordsretorik, strawman-argument och personangrepp som alltid skyddat dem förut, bara för att upptäcka att sådant inte fungerar på nätet. Skadeglädjen man känner när nazgulerna(högerbloggarna) fått fatt i en hob(vänsterbloggare) och denne skrikandes kastas lekfullt mellan dem som en vante innan han slits i stycken, måste likna den spänning och upphetsning publiken i forna tiders Colosseum kände när de såg de första kristna ätas upp av lejon. Man lever i fel tidevarv.

Men nazguler är onda sagoväsen. Verklighetens motsvarighet heter Ali Esbati – kommunist, manschauvinist, skitstövel. Ali är känd för två saker: att ha blivit utsparkad från Ung Vänster för sextrakasserier (!), och för att han gått typ fem år på Handels utan att ha lärt sig ett skit. Läst men inte förstått.

Ali har en blogg. Det han skriver på sin blogg kan få även den lugnaste mage att vilja invertera sig. Skulle det ha gått att tappa på flaska skulle aktiekurserna för kräkmedel- och stinkbombstillverkning sjunka genom golvet. Men det var inte det jag skulle tala om nu. Hans blogg tillåter nämligen kommentarer och ingen plats kan bättre illustrera skillnaden i finess mellan höger och vänster än just dessa.

Typiska kommentarer på Alis blogg ser ut som följer (obs! satir):

Fjortis-linda (f!) said…

Tack Ali – för din artikel om hur tyngdlagen är en
del av en högerkonspiration för att förtrycka kvinnor. Isaac Newton var ju en känd reaktionär hustrumisshandlare. Din tes är ett bevis för hur långt
könsmaktsordningen har drivits, till och med naturlagarna är emot oss kvinnor!
1:13 AM

Laban liberal said…

Men kära Ali, inte ens du kan väl tro att en naturlag är en del av en konspiration? Dessutom har du fel, tyngdaccelerationen i Sverige är ungefär 9,81 m/s s, inte 3,14 som du påstod.
1:16 AM

Adam_Anarko said…

A1i, my man du :ar 2å K001 man, mycket b:attr3 än h|0ger nazi2tfachi2t3rna typ a22å!!!!

1:45 AM

[som kuriosa kan nämnas att Words stavningskontroll inte reagerade på raden ovan - Egon]

Bulten i Hammar (ob. vänsterintellektuell) said…

Laban, bra försök att virra bort debatten genom att snöa in på detaljfel isf att se de stora linjerna. Menar du alltså att tyngdlagen är bra? Om jag ramlar och bryter benet pga av den får jag då skylla mig själv?

2:01 AM

Virriga Vera (v) said...

Jag blir så upprörd när jag ser folk till höger försvara tyngdlagen.
Det visar hur onda ni egentligen är!!!
2:13 AM

Kommi-Kenta (kpml®) said...

Även här har den nordkoreanska modellen visat sin överlägsenhet. Under den käre ledarens försorg håller man nämligen på att besegra tyngdlagen! En nordkoreansk bonde väger i snitt 15 kg mindre än sin svenske motsvarighet!

3:11 AM

Mode moderat said…

Men Virriga Vera(v). Hur kan du bli upprörd över att någon påpekar att en naturlag är en, errh, naturlag?

3:15 AM

Virriga Vera (v) said…

Mode, jag blir upprörd över att folk inte måste tycka som jag tycker…
3:27 AM

Milla_Mp said...

Vi i (mp) vill lägga en miljöavgift på allt som påverkas av gravitation. I ett hållbart samhälle måste vi tänka på våra barnbarn och köra miljövänligt när vi handlar tvättmedel utan innehåll för att förbättra miljön och skatteväxla in tågtrafiken på Öresundsbron där koldioxidutsläppen förhindrar reproducerbar energi från att nedrusta försvaret mot allt.

Hur svårt ska de va att fatta det va???

4:41 AM

[…]

Ali M-bati said…
Nu när debatten börjar lida mot sitt slut, kan man konstatera att vänstern vann överlägset på poäng – som vanligt…
10:13 PM

Som sista kommentaren försöker påvisa förstår oftast inte vänstergökarna själva när de blivit ägda. Självinsikt är inte vänsterns paradgren…

2005-09-01T17:14:00.000+02:00

PowerPoint gör dig dum i huvudet (not!)

Det har snackats mycket skit om datorprogrammet PowerPoint(tm) på sista tiden. Allt från usla skolresultat och analfabetism till havererade rymdfärjor har kalkats upp på programmets minuskonto. Tydligen är det så att det främjar uselt språkbruk, ytligt snuttifierande och abtrusta och ofullständiga tankemönster. Den vanliga moralpaniken med andra ord: PowerPoint är ett djävulens påfund som undergräver och fördärvar ungdomens moral. Snart är domedagen här! Gören bättring!

Okej, lyssna nu ärthjärnor, jag säger bara det här en gång:
Power Point är ett verktyg, ett hjälpmedel för att göra snygga och enkla presentationer. Det är inte någon ersättning för er hjärna, eller för ert sunda förnuft när ni ska presentera, även om ett sådant verktyg sannerligen vore önskvärt ibland.

För den föredragare som besitter både snille och smak kan PowerPoint vara ett utmärkt program som komplement till den muntliga eller skriftliga framställningen.
Tänker man sig däremot att t ex fatta beslut om en säkerhetsplan för rymdfärjan bör man nog kräva lite mer än några PowerPoint-presentationer som underlag, åtminstone om man vill behålla jobbet. Gott omdöme är lika värdefullt som ovanligt.

Se här hur bra det kan bli när man använder Power Pointer rätt (eller inte):

Fy fan, va vackert!

2005-09-01T05:32:00.000+02:00

Jag vet! Jag skriver en deckare!

Det började häromdagen. Jag och polarna Kenta och T-Dojjan satt på bänken utanför gallerian Kvarnen och smuttade på varsitt helrör. Solen sken, fåglarna kvittrade och allt var sådär jävla underbart som det bara kan vara när någon i bekantskapskretsen just fått ut sin sjukpension - när Kenta plötsligt får en idé: ”Man borde faaan försöka förändra samhället” sa han. ”För nu är allt bara skit.”

Vi andra nickade instämmande. Vi tänkte ett slag. Jag berättade om min nya blogg. T-Dojjan tyckte att det också var en bra idé men Kenta var mer skeptisk. ”Ingen kommer att ta till sig av vad du skriver, hur sunt det än är. Om de ens orkar bry sig. Folk är så inihelvete lata och bekväma av sig. Dumma e’rom också. Fattar inte ens att allt är fel.”

Jag fortsatte att tänka på det problemet när jag gick hem. Hur får man folk att engagera sig egentligen? Så plötsligt slår det mig:

Jag vet! Jag skriver en deckare!

Till att börja med skrivs nämligen alldeles för få mediokra deckare i det här landet, så succén är given. Om jag dessutom kallar boken för en thriller kommer den att sälja ännu bättre. I Sverige behöver ju inte en bok verkligen vara en thriller för att kallas så.

Hur löser det problemet då undrar ni?
Det är enkelt. Folk vill inte lyssna på sunt förnuft, men läser böcker gör de gärna. Alltså, vi smyger in det sunda förnuftet i deckarintrigen utan att läsarna själva märker det.
Så genialt enkelt. Fy fan vad smart jag är! Tänk att ingen har kommit på den idén tidigare!

Ingen kommer att kunna undvika den rakbladsvassa samhällskritiken som finns sömlöst insmuget i boken. Inget kan som ett bestialiskt mord med ockulta inslag i överklassmiljö, lägga i dagen den alienation som är den oundvikliga konsekvensen av det moderna konsumtionssamhället. Kopplingen mellan storföretagens och det kapitalistiska systemets hänsynslösa utnyttjande av proletariatet, och nynazistiskt gängvåld känns naturlig; och vem kan undvika att se det uppenbara sambandet mellan en psykopatisk seriemördares framfart och den amerikanska neokonservativa imperialismens härjningar i tredje världen? Den analogin är ju självklar.

Sen kommer jag att lägga in lite allmänt vänstervriden propaganda, som inte på något sätt för handlingen framåt, lite här och där i boken. Bara för att jag kan.

Men min deckare kommer att bli helt annorlunda än alla andras. För det första kommer protagonisten, hjälten alltså, inte alls att vara lika snygg, handlingskraftig och tuff som brukligt är annars. Ingen James Bond eller Mike Hammer, här inte. Istället kommer han (eller kanske hon!) att vara en helt vanlig människa. Det ni! Helt djävla revolutionerade. En överviktig, medelålders, frånskild, smått alkoholiserad man, med sömnproblem och taskiga relationer med både sina barn och med det motsatta könet. Precis som poliser på riktigt alltså. Ingen hjälte men en, en, en… (ta-da) anti-hjälte. Just det!

Nu kan jag inget så mycket om polisutredningar, kriminalteknik, polisarbete eller ens vanligt arbete, men det kan ju inte folk i allmänhet heller så det ska nog gå bra ändå. Vad gäller intrigen tänker jag skita i stasis, peripeti, climax och annat sån’t gammalgrekiskt dramaturgitjafs. Det här ska bli en modern, tokprogressiv roman, inte något gammalt mossigt antikt drama. Förresten är det ingen annan som skriver så nuförtiden, eller hur: Mankell? Nix! Marklund? Nope! Nesser? Icke alls! Så varför ska jag bry mig? Vad visste grekerna om vårt moderna samhälle? Just det – nada.

Dessutom ha jag kommit på ett bra sätt att slippa klura ut en intrikat intrig. Jag tänker nämligen skriva en psykologisk thriller. Då kan man nämligen skita i handlingen helt och avslöja vem mördaren är redan på sidan tre. Spänningen ligger nämligen på det psykologiska planet. Fatta va? Vad det kommer att innebära exakt vet jag inte ännu, men jag får nog nytta av all den TV-tid jag spenderat med Dr Phil.

Enda problemet är hur vår antihjälte-hjälte kan undgå att avslöja mördaren när man gör så, men det tänker jag lösa genom att göra honom precis lika dum som en djävla spånskiva. Precis som riktiga poliser alltså. Tänk Palmemordet så fattar ni.

Jag repeterar: Fy fan vad smart jag är!

Tänk att ingen kommit på det här tidigare!

P.S: Min första bok hette ”Ironi för dumhuvuden”. Den var ett totalt misslyckande – ingen tyckes förstå vad den handlade om.

Bild på min katt

2005-08-31T04:58:00.000+02:00

Under den tid då jag ”surfat” omkring på nätet har jag kommit att stöta på en bloggare vid namn Jinge. På hans blogg finns massa bilder på katter. Det är tydligen kutym bland bloggare att lägga upp bilder på just sina katter och jag ska väl inte vara sämre jag. Här är alltså (om jag kan få det att fungera vill säga) en bild på min katt. Han heter Lord Nelson och är svart (som ni ser).